I dag är en sån där dag då jag skiftar mellan att vara glad och nöjd för att nästa minut bli irriterad och deppig.

Så länge jag håller mig i gång är jag lugn och glad, så fort jag sätter mig deppar jag ihop.

Det bästa med att ha fått diagnos är att man vet varför

det är såhär… jag vet också hur jag ska göra för att

undvika alla jobbiga skiftningar…. jag behöver inte lägga

massa tankekraft på att undra "varför funkar jag så här!?". Nu VET jag och då lägger jag energi på annat.

Så i dag är en sån där dag då jag bör äta stående och hålla mig i gång tills jag stupar, då håller jag även humöret i chack och jag kommer slippa ångest till kvällen.

Mina strategier har blivit kraftfullare och fungerar på ett effektivare sätt.