Jag har två böcker att rekomendera dig att läsa den första är av AS-experten Tony Attwood Den kompletta guiden till Aspergers syndrom

Den andra boken som jag läser just nu har en massa bra tips (liksom Attwood) till dig som förälder som har en son med AS. Den är skriven av några proffs och heter Gång på gång

Böcker är ju så dyra att köpa men kolla med bibblan. Det finns mycket mer att läsa om barn och AS. Vill du ha fler tips så säg bara till

Det låter inte ett dugg kul. Jag hoppas någon annan förälder med barn härinne kan ha något tips. Bara rent spontant så låter det som ni skulle behöva någon form av avlastning så ni får chans att vila ut någon gång.

Samma strul som det var med min dotter när hon var liten och i tonåren. Det är mer eller mindre ett helvete

Hej! Min son är i ungefär samma ålder som din pojk och han har AS. Vi har även en dotter som är några år äldre, som är svår att ställa diagnos på (troligtvis ADHD och AS drag). Jag känner igen mycket av det du berättar.

Jag har även arbetat med en pojk som har samma diagnos som din son och han betedde sig väldigt likt det du berättar!

Mina erfarenheter om detta är att man måste vara super konsekvent, men ändå välja sina strider. Lättare sagt än gjort, då tålamod och ork inte finns i överflöd… Försök att tänka er in i hans värld. Allt han gör gör han ju inte för att djävlas (även om man kan bli galen av det). Vill han sova med kläderna på, fine, vad gör det? Men skolan måste man gå till. Vissa regler måste man följa, andra är inte så viktiga.

Förklara helheten för honom. Förklara konsekvenserna av hans handlande för honom. - varje gång. Varje situation blir mer eller mindre ny för honom. Ex, fasta regler som inte finns nedskrivna på ett papper är väldigt svåra att följa. Skriv ned de regler ni vill att han ska följa, det får inte bli för många regler. Skriv gärna ner konsekvenser och vad man tjänar på att följa reglerna. Belöna och ha en lättuppnådd belöning! Ibland måste man ha med en konsekvens eller "bestraffning" om viktiga regler inte följs (detta är sista utvägen).

Försök att göra tillvaron begriplig för honom. Försöka förklara "varför" på ett så målande sätt som möjligt… säg inte bara "därför att jag säger så…" eller liknande… En förklaring tillsammans med en bild kan vara otroligt effektivt. Man kan behöva förklara och beskriva enkla regler 1000 gånger, det går in, men det tar tid. Det som ger resultat är att man är konsekvent och ärlig.

Visa honom att ni inte har regler bara för att vara principfasta, era regler är till för att ni älskar honom… "Det är klart du får sova med kläderna på dig, det gör inget, även om det inte är något andra människor gör i vanliga fall…"

Tänka aldrig såhär: "min son är normalbegåvad/högbegåvad, han borde förstå dessa enkla saker". Han tänker annorlunda. Ett annorlunda tänkande kan ställa till det, även om man har ett IQ långt över det normala.

Nu vet jag ju inte hur mycket grundkunskap ni som föräldrar har. Jag menar absolut inte att gå in och läxa upp er, utan jag vill bara ge konkreta tips. Jag tror med all säkerhet att ni har testat det mesta och att ert tålamod och er glädje sakta rinner bort. Det ÄR extremt tufft at vara förälder, ännu tuffare att vara förälder till barn med NPF.

Kram på dig och hoppas att ni får tillfälle att finna styrka!!

Jag känner med er!

(uj vad långt detta inlägg blev)