Oja, ångest till tusen varje dag för min dotter hade jag och har fortfarande men inte lika mycket. Trodde jag skulle bli tokig av allt.

Nu vet jag inte om det var för att jag pratatde med henne om droger ganska tidigt och om hur farligt det är. Idag hatar hon allt som har med droger att göra och dricker väldigt sällan och bara måttligt.

Men det är så lätt att dras ner i skiten av sina vänner, speciellt med ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Min dotter har förresten AS och ADHD och lite till. Hon fick sin diagnos först när hon var 19 år

Alltså. Det är mkt lättare att stå emot de dåliga influenserna om man medicinerar.

Många personer som sitter i fängelse idag, sk yrkeskriminella, har blivit utredda för NPF och då har de insett att de faktiskt har ADHD eller AS eller annat, vilket har gjort att de som barn inte kunde sitta still och då blev stöpta efter stigmat i att vara annorlunda, dålig och en bråkig person.

Hade de personerna fått den medicinering och bemötelse som de behövt, så hade de antagligen inte suttit i fängelse, inte knarkat, osv, utan varit som vem som helst, då med neuropsykiatriskt funktionshinder.

Jag såg det här i en dokumentär för nåt år sen på SVT, som var väldigt väldigt bra, men jag minns tyvärr inte vad den heter.

japp så känner jag med.. men med medicingeringen så kan det bli så mycket lättare att ej börja med skit.. kram

Den känslan att man vill låsa in barnen tills de är vuxna och rädslan för droger o alkohol har alla mammor/pappor…. fullkomligt normalt att vara orolig för sådant…. oavsett bokstäver eller inte

Jag tror dock inte du behöver vara särskilt orolig…. han har föräldrar som bryr sej! och med det…kommer man oftast på rätt sida

Ha öppna dialoger med han, fråga vad han gör, var han är… kanske till o med kan få följa med nån gång… visa att ni är intresserade av vad han gör…och att om han skulle halka snett…att han kan komma o berätta det. Att det är bättre att han säger det själv, så ni kan hjälpa än att det går så långt att det kommer omvägar, och det är för sent för er att hjälpa….

Kram o lycka till med en fin kille

Tack snälla gulliga ni för svaren det känns mycket bättre nu

Jag skal inte oroa mig så mycket för han framöver, och han är väldigt öppen så vi pratar mycket som tur är.Han är en jätte fin kille och hans enda problem har hittils bara varit skolan som tyvärr inte har gått bra, men det beror mest på skolan. Tack igjen och kram till er alla!

skolan funkar ej för min dotter heller.. men precis som du har det med din son så är min dotter öppen å vi pratar massor å jaa.. orlolig e jag dygnet runt.. men jaa.. vi finns ju här för dom.. å det kan nog ej bli bättre då.. tror jag…

kram på dig..

Även min son har problem med skolan. Har fungerat dåligt hemma också men har nu äntligen lugnat sig. Klart att man alltid är orolig för vad de kan hitta på men som sagt, om man har en öppen dialog och visar att man finns så brukar det ordna sig. Lycka till. Kramar