Jag vill :

Ha ordning på min ekonomi,jag vill se en börja & ett slut på mina enorma skulder.

Ha ett halvtidsjobb där jag helt öppet & ärligt kan trivas å vara jag.

Att mitt hem någon gång ska bli ett hem som jag själv vill bo i och känner mig trygg i.

Att jag ska få ett PO eller likande som kan få mig att få ordning på livet med alla instinser,mynigheter alla saker jag blir galen på för jag ej riktigt förstår.

Få in vissa sovrutiner,städrutiner,att alla som bor här tar sitt ansvar och ej tror jag är städtant,mattant och någon förbannad slav som ska plocka undan efter dom när dom tex badat,ätit,osv osv.

Få komma till rätt läkare och få mer förståelse för min diagnos,få mer hjälp med medz å samtal.

Att min yngsta dotter ska få börja i en skola som faktiskt bryr sig överhuvdtaget.Hon mår mer än skit i sin skola.

Att min äldsta dotter ska gå till bup för att få ur sig sin smärta å ev inse att hon behöver hjälp.

Att min äldsta dotter någon gång ska sluta hata mig och skylla allt på mig.Att hon ska förstå hur ont det gör när hon är elak i ord och handling.Att det finns andra människor än hon.

Att få åka på mer utställningar än jag gör nu.Det är min enda hobby & nu har jag ej vart på LÄNGE.

Att få en chans att gå på mina högt efterlängtade hundkurser både med å utan hund.

Att få en chans till samvaro om ens en aningen mer tid för särbon.För nu finns ingen tid för honom/oss.Och det tär på oss.

Att jag ska få vara jag å bara få vara,dvs sova ut,äta,dricka,kissa,ducsha,allt vad en människa nu gör & behöver.Jag hinner aldrig med mig,,,,jag finns ej.. känns det som.

Allt ovanstående kämpar jag mig blodig för.Allt.Sen barnen var små,nu är dom tonåringar.För min egen del i snart 2,5 år.När lättar det?När händer det att jag får en chans?Är det jag vill orimligt?Finns ingen instans,myndighet,läkare,bup,föreningar,lagar,eller nått jag ej ringt,mailat,vart på möten,läs på om allt,lagar,diagnoser,hur,var å varför.. osv osv.. När ska det lätta ens ett saltkorn,millimeter.. När?Vad gör jag för fel?