Tyvärr är det väl inte helt ovanligt att man inte får den hjälp man borde få. Det gör det ju inte mer ok dock. Det är lika hemskt och tråkigt varje gång det händer.

Jag tycker du ska ta kontakt med sjukvården igen och göra ett nytt försök. Det är nog det enda råd jag kan komma med nu… kanske försöka få tag på ett personligt ombud också. Dom kan hjälpa till så man får rätt vård om jag inte minns fel.

Jag säger som Hanna, försök igen! Försök att bli remitterad till psykiatrin igen, för det här måste ju kollas upp ordentligt, det finns ju andra mediciner än Concerta. Speciellt om dom pratade om bipolär och så bara lämnar det. Skulle det vara det så finns det ju medicin för det och det kanske skulle göra att du mår lite bättre.

Var har du haft dina läkarkontakter, låter som det varit inom psykiatrin?

Har själv gått sen jag var liten och mått dåligt. Har valsat runt i psykiatrin i 6 år mellan 18-24 årsåldern. Inget antidepressivt bet på mig. Läkarna kliade sig i huvudet och visste inte vad dom skulle göra. Sen stod jag där utan hjälp igen och mådde fortfarande dåligt. Sökte vårdcentralen ett par år senare och fick återigen en antidep.medicin som höjde mig ur det mörkaste…sen var det som "vanligt" igen..gick och mådde skit ständigt, kraschade totalt ibland och ibland var jag mer uppvarvad….fast mina problem har främst varit depressionerna.

I 5 år har jag hört av mig till Vårdcentralen lite då och då ang. medicineringen som jag inte tycker fungerar. Ingen justering gjordes och inget byte av medicin. Sen gick jag dit och bad att få bli remitterad till NP-teamet för utredning av ADHD. Blev även remitterad til något som heter psykosociala teamet där jag fick gå och prata med en psykolog. Han tog upp det här med bipolär och jag sa att jag själv har tänkt tanken ibland. Men sen hände inget mer med det…

Sen för 1-2 månader sen så orkade jag inte mer..en kompis körde upp mig till psykjouren, där jag fick träffa en läkare som trodde jag var bipolär (2) och jag blev remitterad till en psykiatrisk mottagning. Där sa jag att "Vad som helst bara jag inte blir hänvisad till vårdcentralen igen". Fick även medicinen Lamotigrin som jag nu ätit i ca 6 veckor..är fortfarande under upptrappning…och jag mår skapligt nu. Emellanåt känner jag mig lite ledsen och så men det är sån himla skillnad, så här bra har jag aldrig mått i hela mitt liv.  Tänk om de hade sett/kollat upp det här för typ 10 år sen..

Vad jag vill säga med detta är att ge inte upp även om det känns hopplöst..en dag så träffar du rätt människa som tar dig på allvar och inte släpper taget om dig utan att du fått den hjälp du behöver…och va inte rädd för att be andra runt omkring dig om hjälp.

Tack snälla Ni att Ni tog er tid att skriva…Käns skönt att få kontakt med någon som vet vad jag menar…fast det bara är via nätet, fast det är nog bara det jag klarar av nu i alla fall.

Jag ska ta tag i psyk igen men också personligt ombud..

Tack än en gång till Er båda.

Kamar Annika

#3 Ibland är internet en fantastisk uppfinning. Jag har fått så mycket hjälp och stöd här, underbart.

Jag önskar dig ett stort lycka till med ny kontakt och personligt ombud och håller alla tummar och tassar jag kan hitta här hemma för att det ska gå vägen denna gång.

Förresten, välkommen hit=) Tror inte jag sett dig förut?