Hej.

Ja, det blir ju alltid svårare när det är någon man har ett känslomässigt band till..i ditt jobb har du ju en professionell roll som du inte har hemma där du är mamma..ja, du fattar ju vad jag menar..

Finns det någon där han utreddes som skulle kunna hjälpa dig med att förklara för honom och någonstans där du även kan få hjälp att bearbeta detta? Det bästa är nog att förklara precis som det är för andra, han är ju ändå samma kille som innan han fick diagnosen på "pappret".

Ska han få börja med medicin för ADHD?

Hoppas att det lättar lite snart

Mvh Camilla

Hej

Medicinering är ett alternativ ja. Men just nu vill vi inte detta då vi vill pröva annan metod alt medicinering först.

Ja, jag vet inte riktigt vad sopm är bäst. Kanske kommer jag på det, vem vet!

Tack för omtanken

Andrea

Vad finns det för annan medod?

Hej igen

KBT bland annat samt hitta vad som triggar. Göra han medveten om vad så att han kan finna andra lösningar än att gå igång.

Sociala berättelser, serie samtal, bilder etc finns en uppsjö av diverse hjälpmedel för att dämpa utan att medicinera med läkemedel bort topparna, då medicinen inte bara tar hand om topparna i humöret utan även "stänger" ner handlingsförmågan osv. Jag har sett barn och ungdomar förändras till oigenkännlighet i humör osv på grund av medicinering, där deras personlighet har nästan försvunnit. Och det vill inte jag idag utan att ha provat andra metoder först tillsammans med homeopat preparat..

MVH/

Andrea

Okej, tack för svaret.

Har själv nyss fått diagnosen ADHD, så är intresserad av alternativ.

Vadå där personligheten nästan försvinner? fan va hemskt!

Kan du inte ta hjälp av att han gick på utredning när du ska berätta för honom. Han vet ju att han gick en utredning, vet han varför? Isådanafall kan du ju nysta lite i det och du vet de här små sakerna som du har problem med. Det finns en anledning varför du har det jobbigt med just dessa. De på utredningen kom fram toll att du har någonting som heter ADHD som gör att man har problem mmed dessa saker.

Samma sak med släkt och vänner, ni vet att "____" har lite svårt att… Vi har fått reda på att han har ADHD.

Jag förstår att det är chockartat och en krissituation just nu. Men tänk på att han och ni nu äntligen KAN FÅ HJÄLP. Att det inte bara är en ouppfostrad trilsk kille, utan att det finns en bakgrund.

Dessutom har ju du en sådan stor fördel av jobbet. Du vet hur du kanske kan gå honom bättre til mötes.

Var glad att ni fick reda på det nu. Min mor har ensamstående haft problem med mig hela min uppväxt och ingen har lyssnat på henne. Hon trodde det var fel på henne då min far har klankat ner på henne så medan de bodde tillsammans.

Idag är jag 28 år och kommer troligen in på utredningen till hösten. Jag ÖNSKAR SÅ att jag hade fått hjälp i din grabbs ålder. Så jag hade kunnat fått betyg eller lyckats avsluta en utbildning.

Lycka till!

Se till fördelarna att VETA.

#7 Säger som Hanna!

Sku.llle också önska att jag fick en diagnos innan…

Jag har i för sig ingen diagnos än, men jag väntar på utredning och jag är snart 15. Jag har fått betyg och det är inget jag är stolt över.

Jag har slösat många år i skolan genom att fnissa och störa alla andra..

Hej igen.

Att veta är absolut det bästa, och min grabb e fortfarande min grabb. Han låter och han stör men jag älskar han ändå.

#6

Centralstimulia alltså medicinering tar bort topparna på alla tar den inte bort personlighten men den kan göra folk apatiska inte helt men till stor del då den tar bort topparn i humöret så att de ligger på en jämn nivå konstant.

Och Tim min son han har alltid varit hög och även låg i sitt humör så vad vet jag vad som är hans personlighet och hans diagnos i den ?