Nu sitter jag här med huvudvärk och är irriterad på min bror. Om 1,5 timme är det meningen att han, min syster, mamma och jag skall träffas hos min psykiater som utredde mig och gav mig diagnosen ADHD, men nu har jag fått veta att han inte tänker dyka upp. Anledningen till mötet, var att ingen i min familj verkar förstå sig på min problematik och tycker att jag är bortskämd, oengagerad, lat, elak och allmänt omöjlig på alla sätt och vis. De missförstår mig totalt. Min bror tror inte ens att ADHD existerar och när jag säger att jag har problem med min impulskontroll, provocerar han mig gång på gång över gränsen till ett utbrott trots att jag vill vara ifred för att minska risken för att flippa ur. Han säger att jag måste lära mig att kontrollera mig, men mitt enda sätt att kontrollera mina vredesutbrott på är att gå undan och be om att få bli lämnad ifred, vilket han inte respekterar. I stället provocerar han mig ytterligare och när jag väl har fått ett utbrott försöker han ge mig skuldkänslor, hävdar att jag är elak och till slut blir jag tvungen att be om ursäkt för något som inte är enbart mitt fel utan ganska mkt hans eget genom att han vänder resten av familjen emot mig.

Då vi för tillfället bor under samma tak pga diverse omständigheter som jag inte orkar gå in på nu, är situationen ohållbar och jag kan inte direkt välja att bara ta avstånd ifrån honom. Med andra ord är detta min vardag.

Och nu när min psykiater har ställt upp på att informera min närmaste familj om diagnosen, vill han inte ens närvara eftersom han inte är intresserad av att vara mig till lags, som han uttrycker det. Eftersom han vägrar dyka upp på samtalet, blir även min mamma arg på mig, då hon anser att det är mitt fel att han inte kommer. Jag är så ofantligt trött på detta!