Nu vet jag inte om jag har ADHD men jag tror det och jag uppfyllde alla kreterier (eller vad det heter) på mitt första möte på NP enheten.

När jag är bland folk, speciellt då jag var ung blev jag superaktiv överallt som du beskrev det men jag tror det var för att alkoholen dämpade min ångest. Alkoholen har samma effekt idag men idag går jag aldrig ut bland folk och då får det mer den lugnande effekt jag mår bra av

Jag är hypo så effekten för mig blir att jag blir ännumer hypo och somnar…

Jag blev mr Party, trevlig och social och otroligt rolig. (enligt andra) Mot slutet, innan jag slutade dricka, blev jag paranoid och agressiv.

innan medzen blev jag värsta supersociala partylejonet…

#4 Samma här…

Har ju inte fått diagnosen ADHD än men troligtvis får jag den.

När jag dricker blir oftast väldigt trött. Undrar om det har att göra med att jag är så mycke på högvarv hela tiden men när jag sen får alkohol i mig så slappnar kroppen av lite och jag blir supertrött och vill sova.

Om jag tvingar mig själv att vara vaken så kan jag antingen bli glad och rolig på fyllan. Väldigt intensiv.

Eller så blir jag aggresiv eller börjar storgråta.

Sällan lagom. Men det är jag sällan i nyktert tillstånd heller

På två cider blir jag lugn. På 5 cider druckna efter varandra i ganska rask takt, blir jag vansinnigt hyper och rastlös. Impulsiviteten vet inga gränser! Kusligt! Men som sagt, väldigt lite alkohol har en positiv verkan!

Känner även igen det ni andra skriver med att man blir värsta partylejonet…. plus det du säger, fiction, att man blir väldigt fokucerad…

…och är jag trött när jag dricker så somnar jag… kan det vara så att alkoholen försärker lite det känslotillstånd man är i när man börjar dricka..?

#8 Ja, det har jag hört, att alkohol förstärker.

Fast å andra sidan finns det en bartender någonstans i Stockholm (glömt var) som kallar sej barpsykiater. Man talar om för honom hur man mår, och hur man vill må, och sen blandar han en drink som fixar det.

Funkade på mej och min kompis!

#9 låter väldigt bra!! Kan man hyra honom privat tror du, för o få rätsida på jobbiga perioder? hihihi

#10 Vi på Bokstavsfolk kanske skulle göra ett studiebesök hos honom? Vad han skulle få stå i…!

Jag kom också "i balans", efter ett par bira, men problemet var att sluta efter dem. Det kan vara frestande att söka sig till alkoholen, men det är livsfarligt. Jag lyckade efter många års gravt supande sluta dricka helt, det räddade mitt liv. Jag var riktigt nära döden vid ett flertal tillfällen. Jag tyckte inte att jag drack så mycket mer än andra (när jag drack), nu i efterhand, så inser jag att jag var alkoholist.

#12 Hur bar du dig åt för att sluta dricka då? Ersatte du den lugnande effekten med något annat?

Tommy sa det perfekt:

Jag kom också "i balans", efter ett par bira, men problemet var att sluta efter dem.

Samma här…å jag blev så förbannat dyngrak att jag inte hade en blekaste aning om vad,när hur eller med vem…osv…

det fick mig att sluta tvärt…

Så där var jag oxå svea, men bara med folk i närheten. Hemma ensam blir det en helt annan sak. Lugn och stilla och rogivande och ej för mkt

Nej. Faktiskt är kicken av att känna att man lever sitt liv, och ser allting nyktert så otroligt stor att jag klarade det utan ersättning. Mycket ångest försvann också. Ångest som berodde på att jag inte visste vad jag hade sagt eller gjort dagen innan, och dagen innan dess o s v. Däremot skulle jag vilja ha något för min koncentration och mitt ojämna humör.

Har aldrig suttit hemma själv å druckit…

och den absolut största anledningen till att jag drack som ett svin var den där ångesten jag ej förstpd mig på..den försvann eft första biran sen gick allt av bara farten…

Jag känner igen mig i både thommys och sveas beskrivningar

Jag drack allra helst hemma, för då slapp man undra dagen efter var man hade varit, och vem man hade sagt vad till.

så smart var aldrig jag… eller jag vet inte varför jag aldrig drack hemma? kanske för det då är så svart på vitt …att jag hade problem? eller att jag hade jätteångest när jag var hemma för allt var så jobbigt hemma? å jag var ensam?

ääähhh…nog en kombo utav allting…

Uffe Larson är min "favorithemmadrickare" han berättade att när han söp, så köpte han några flaskor tyskt lantvin och fruktsoda som han hällde i en hink bredvid fåtöljen, sedan satte han sig i fåtöljen med en slang och drack medans han tittade ut genom fönstret. Det kallar jag målmedvetet supande!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ulf_Larsson

#21

Oj oj oj det var välplanerat alkoholintag Uffe hade. Men han har slutat supa nu väl eler blandar jag ihop det med nån annan nu?

Jo, han är nykter sedan '88 om han inte har börjat igen.

Skön kille är han i varje fall tycker jag

Fast han är ju betydligt mindre nu (omfångsmässigt), nästan lite läskigt.

Ja, men han är lika go smal som tjock tycker jag. massmedia var taskiga mot honom när han gick ner i vikt

Jo, det är väl avunsjukan förstås, och så är man ju så van vid honom som rund, det var ju lite av hans varumärke.

jo, det är sant, men han är ju ändå samma goa kille

Jo. Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv. Jag undrar ofta om vem jag egentligen är. En läkare bad mig för ett tag sedan beskriva för honom hur jag ser på mig själv. Herregud, jag har ju antagit så många personliheter och skepnader så jag har ingen som helst jävla aning.

Ja men visst är det jobbigt. När någon ber mig beskriva mig själv så får jag tunghäfta för jag kan banne mig inte göra det. Ställer fortfarande frågan till mig själv: "Vem eller vad är jag egentligen?"

Precis, just nu är jag jag här och nu.

#29 30 Det där känner jag också igen. När jag ska fylla i personlighetstest t.ex så får jag börja med att bestämma "Vilken situation ska det handla om?" Ska det vara när jag är ensam, när jag är på jobbet, när jag är ute på krogen… För jag beter mej väldigt olika i olika situationer.

#32 precis, hur fanken ska man beskriva sig själv då?

Jaaaaaaaag äääääääääääär eeeeeeeeeeeeeen itsy bitsy teenie wienie….

#34 HA HA HA HA HA HA HA….JAG TROR JAG DÖÖÖÖÖR HI HI

#34

Sveas svar:

--men jag e ju så här va,typ äähhh…blandras på pippi långstrump,lotta på bråkmakargatan,Emil i lönneberga,kalle anka när han blir galet arg,å en tigermamma som skyddar sina barn med livet som instas…

nu vet du på ett ungefär vem jag är

#37

Men ungefär så är jag oxå Svea, förutom eeeen  itsy bitsy teeeny weeenie… ha ha

Ibland, kan jag bara bryta ihop och gråta hejdlöst över den lilla pojken som var jag, som jag svek och lämnade ensam vid sandlådan. Jag kan fortfarande känna hans oförstående blick bränna i ryggen när jag vandrade iväg med nedfälld blick och uppdragna axlar. Jag visste inte var jag skulle gå, bara bort. Jag hann inte ens säga hej då.

Ibland drömmer jag om honom. Han står med ansiktet tryckt mot gunnebostängslet som löpte runt lekplatsen, den lilla näsan sticker ut och stängslet har gjort ett rutmönster i hans ljusa lena ansikte. Varför lämnade du mig alldeles ensam? frågar han, och tårarna rinner längs mitt fårade orakade ansikte som kalla ångestridna nätter har format till en karta över skuld och sorg.

#39 snacka om att kunna beskriva känslor! Det var bra skrivet kan jag bara säga!!

Tack.

#39 åhhhh så himla vackert och fint skrivet. Skrev du om dig själv? Jag kände det som om jag själv hade kunnat skriva så om mig.

Jag ser den där rädda lilla flickan inom mig. Hon finns kvar där inne. Det är bara skalet som är gammalt.

Jo, det är jag. Ibland kan jag sörja den lilla pojken något alldeles otroligt.

#43

Det samma här Thommy. Vi får sörja våra små inte väsen tillsammans du och jag

Jo, så är det nog. Fast för mig är han inte inom mig, det ärdet som är det ledsamma, han är där ute alldeles ensam och ropar på mig, men jag hittar inte längre tillbaka till honom.

Men fy så jobbigt. Kanske han finns på insidan fast det känns som han sprungit vilse därute nån stans?

*Bamsekram*

Och nu när jag är superstressad över huset (som inte blir sålt) och en massa annat, så vill jag bara ut och dricka öl!

Men bor ju i den här jävla skogen…. Vill till stan. Bara jag inte börjar dricka för mycket igen… risken finns.

Fasen, synd att vi inte bor nära varandra Mysan. Jag hade gärna hängt med ut på ett par öl eller så

Och jag hade kunnat följa med och höja ett varningens finger när det börjar gå över styr.

Ha ha, ja vi hade nog behövt ha dig med då Thommy

Ja jag skulle kunna älta om och om hur illa det gick för mig och om statens obefintliga alkoholpolitik och andra härliga partyämnen.

Ojojdå! Ja ni, tommy och aspie, jag super jämt för mycket och kommer bara ihåg lite grann dan efter.

Fast jag tror inte jag ställer till med några större skandaler

Ja, det är för jädrans synd att vi inte bor närmare..

Jag säger bara oj oj oj oj oj vad jag har supit. Jag blir alldeles trött när jag tänker på det. Fast nu ska jag inte prata mer om det, för då kommer jag få en bakfylleflashback i morgon bitti.

#53 Samma här!

Nååå, inga bakfyllebackflash hos Mysan och THommy idag? Inte här i varje fall. Jag fick droga ner mig rejält igår för att inte explodera eller nåt, men jag hade ingen alkohol med i varje fall

Det blev sent innan jag somnade så det är nästan.

Jag kan dricka enorma mängder alkohol under en kväll och ändå knappt vara märkbart påverkad =( Inte ett bra tecken..

Alkohol gör mej lugn inombords..kaoset stillas, paniken planar ut och jag blir en lugn, rolig och mycket social kvinna!

Så som jag skulle vilja vara..hela tiden..jävla skit ADHD/As OCH Borderline..