jag e barnledig
Jag är ju ensamstående med mina 2 döttrar på snart 13 år & 16,5 år.Ensam har jag varit hela tiden…tyvärr..
Jag har vart barnledig för 3-4 år sen i två veckor.Då var jag feldiagnostiserad & förbannat felmedicinerad.Då söp jag dygnet runt.
Nu har mina döttrar åkt bort i två veckor å jag e barnledig för första gången i mitt liv där jag e själv klar i huvet å mår typ ok.Det är jätteskönt.Och jättejobbigt.
Jag har haft barn hela mitt liv eftersom jag blev gravid när jag var 17 år.Så jag har aldrig vart själv,någonsin.Det är så mycket enklare med allt.Mat,hålla ordning/rent,tvätten,ääähhh..jjaa herregud..precis allt.
Det här är första gången jag förstår hur mycket mer jobb mina döttrar är för mig.Första gången jag själv förstår och inser hur förbannat bra jag är som mamma,för jag gör ALLT för mina barn,med allt…bup,läkare,kbt,möten,skolan,fritid,mat,hemmet,läxor,nääääääää..listan är oändlig…mitt ständiga tjat om att jag älskar dom…
mina vänner frågar hur jag orkar,min särbo skulle ha gett upp för länge sen har han sagt 100 ggr.Jag är ju inte hopplös…å en fullkomlig katastrof..jag kan ju.. det är dom som mest skitar ner å röjer runt..osv osv..
jag saknar dom i massor..jag älskar mer än jag kan uttrycka i ord…dom är mitt allt..
men jag vet nu att jag är en jättebra mamma,att jag är ganska ordningsam,att jag har tålamod över det vanliga..
det känns helt okej å inse å förstå det..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Önksar min mamma brydde sig lika mycke om mig som du gör om dina barn.
Njut nu av dina lediga tid och ladda upp med massa positiv energi tills barnen kommer hem.
Kram 
åååhhh---tack det var snällt skrivet…
jag gör allt för mina barn…dygnet runt i princip har jag kommit på nu…
men det e det mammor & pappor ska göra..
mina gjorde inte det…så jag förstår dig…
jag lovade att om jag fick barn skulle jag aldrig bli som dom..mår fortfarande dåligt över att jag drack som jag gjorde för X antal år sen.. men jaaa…jag slutade tvärt eft en sak som hände..å jag förstpd vad jag höll på med..å slutade med mina medz då oxå..medzen jag åt gjorde så jag hade "dödsångest" 24 timmar om dygnet…å det var att dricka sig full,eller ta livet av sig som gällde…
hade nån läkare vart uppmärksam så hade detta ej behövt hänt…
men men..det e över nu…
kram på dig skrutt..hoppas din mamma ser dig för den unika skrutt du e.. man har bara sina barn till låns under en tid.. sen flyger dom ur boet..å då e det tomt..
kram igen…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Fy fan vad skönt! Jag läste inte allt för jag är lite onykter måste jag erkänna, men bara rubriken sa allt.
Jag var ensam med tre barn ett tag, varav en knarkade i tonåren. Ska inte gå in på dom pest-åren, men vet hur jävligt det är!
Pyss o kram!!!
# 2
Varsågod
Precis så tänker jag också. Jag vill verkligen inte bli som min mamma. Jag hoppas och tror att jag är en lite bättre människa än hon är.
Får man fråga vad som gick fel hos läkaren? Fick du helt fel mediciner så det blev tvärtom liksom?
Åh va gullig du är, kram på dig med 
Jag har redan flugit ur boet men har fortf kontakt med mamma. Men har verkligen funderat på att säga upp kontakten. orkar inte med hennes spydigeter och hånfullhet.
Jag blev väldigt väldigt snabbt diagnostiserad som biplär…å fick "tunga mediciner" mot det…å dom gjorde mig så sjuk å jag hade sån ångest att jag e lite stolt över att jag ej gjorde som mitt inre ville…dvs ta livet av mig.. jag söp i stället å sen slutade jag med medz å supandet på en ggr..å jag måste nog säga tt det var starkt gjort av mig..för jag har förstått i efterhnad hur illa däranjag var å hur fullkomligt peronlighetsförädnrad jag var..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Starta ny diskussion