Hur löser ni dessa situationer/dagar?
Idag har vi verkligen haft en dålig dag med lilleman… Han har vart på det mest krävande o påfrestande humöret man kan tänka sig, o vad man än gör så hjälper inget.
Inte kul med en heldag med en (snart) 4-åring som bara kan säga saker som:
- "Jag vill inte ha dig mamma/pappa!"
- "Håll käft på dig!" (var lär han sig allt?)
O sen på det så har han käftat emot precis hela dagen lång, sagt tvärtom o gjort tvärtom mot vad man bett honom om. Varit högt o lågt precis hela dagen… :-/
Kastat saker efter en… :-/
Ja, en riktigt jäkla skitdag, rent ut sagt!
Nu sover han o jag är helt slut o helt matt efter denna dagen! Puuuuuh, säger jag bara!!! Jag förstår inte vad det är som gör dom här dagarna, o jag förstår heller inte hur vi ska orka med dom i längden?
Det blir bara oftare o oftare dom kommer, o visst att en del säkerligen är 3-4 års trots, men… Det här är mer därtill oxå…
Det värsta är att, hur man än säger ifrån o tillrättavisar, så verkar han, ärligt talat, inte förstå oss… O hur vi än försöker vinkla det o förklara bättre (till o med rita upp det), så verkar det inte "gå in rätt"…
- Hur har ni andra gjort i sådana här tider?
- Vi kan ju inte vara först med dessa problemen?
På Tisdag är det möte med NP-teamet igen (första sen innan sommarn) o det ska bli så skönt - verkligen! Ska ta upp detta med dom då o se om dom möjligen kan ha nån fiffig lösning, som vi kanske inte tänkt på än (om än man tycker att man gjort allt, allt, allt)…
(För er som läser, o kanske inte vet bakgrunden, så är lilleman diagnostiserad med: "ADHD kombinerad typ med Autistiska Drag").
Jag förstår att det känns skitjobbigt. Jag känner igen situationen (dock inte från mig själv). Det underlättar om ni har släkt som hjälper eller så men annars är det tyvärr bara att kämpa på.
Se det så här: Det har varit en urjävlig dag rent utsagt. Men ni har överlevt den. Ni har alla tre klarat er igenom den. För varje dag som går är ni en dag närmare vuxen. Kanske lilleman behöver hjälp även då, eller så klarar han sig själv. Men ta en milstolpe itaget.
Om en dag är för lång, försök att hålla ut till nästa timma. Den kärlek man får och ger (oavsätt vad som sägs) får vara värt det;)
Blessed Be!
MoonVoid:
Ja, du har så rätt i det du skriver. Men då det blir så riktigt pissjävligt, rent ut sagt, som det varit idag. Då orkar knappt nån utav oss med att ta oss igenom dagen…
Lilleman är inne i en sån här "pain in the ass-period" nu o har varit i en månads tid nu, ungefär. Den ena dagen är värre än den andra! O man har till sist inte orken att "vara stark" längre…
Ikväll, t.ex., så slutade det med att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka! Man blir så himla ledsen o känner sig så totalt misslyckad som människa, som förälder, som förebild - allt… Så till sist så brakar det!
Blir morgondagen så här så vet jag inte hur det ska fungera! Imårrn blir det dagis dock, så då får man la vila upp sig lite under dagen! :-S
#2 att du ens skriver att du upplever det så gör dig till en väldigt god människa. Du vill väl. Och att du kämpar dig igenom allt detta helvetet (tro mig, jag förstår verkligen) gör dig till en otroligt bra förebild!!! Man säjer att en förälders plikt är att offra allt åt sitt barn, Du gör det. Ditt barn kan förmodligen inte ha det bättre. Du är en jag skulle kalla superförälder;) (du skulle ha sett mina:P)
Skönt att det blir dagis. Även om du är en toppenförälder så behöver du lite vila för att orka vara det.
Blessed Be
**MoonVoid:
**Tack för dom värmande orden… :) Dom går rätt in i hjärtat, o värmer lite sådär extra under dagar som dessa… :) Ska gå o ta mig en dusch nu o se om jag kanske kan börja må lite bättre…
Tack än en gång!
Jag är glad att kunna värma och lätta. Men det riktiga jobbet gjorde du. Jag speglade bara för dig vad du gjort idag och vad det gör dig.
Det är bra, Duscha av dig all stress och press. All ilska. Låt det sköljas ner i avloppet tillsammans med vattnet. Drick lite kamomill te eller varm mjölk med honung. sånt lugnar, och får en att sova gott och vila upp sig bra:)
Blessed Be
*kramar om* Phernilla…. jag har inget svar på den frågan… eller jo det har jag!
Man gör sitt bästa!!! Man är mamma….
Mer än så kan man inte göra….. man orkar…av nån konstig anledning så gör man det….
Och jag håller med MooonVoid helt o hållet! du gör rätt! du är den bästa mamman din son kan ha….
Starta ny diskussion