Jag har inte fått någon hjälp alls utöver att jag håller på o få min diagnosticering just nu… jag har ingen aning om vad som krävs av mig jag har märkt att folk dumförklarar mig så fort de får höra att jag inte är som alla andra. Ge det hela tid kanske, jag vet inte hur det är att ha ADHD då jag har AS och jag är just nu rellativt ok i fråga om att kunna se frammåt och lite lite positivt.

Det verkar som om många har svårt för att gå vidare efter att de fått sin diagnos, eller är det bara jag? Hur mycket hjälp är det du känner att du behöver? Jag lider av förmycket energi som bara blir destruktiv om jag inte får hjälp att fokucera den vid någonting.

Lite flummigt kommenterat men försöker förstå och och förklara mina funderingar så gott det går

Jag har bilden av att det enda läkare gör det är att skriva ut medeciner och det gillar jag inte. All hjälp jag har fått har jag fått kämpa mig till men den har kommit från en mycket duktig psykolog som jag har just nu och hon är riktigt trevlig att prata med även om jag tror mest på självhjälp då jag tycker att myndigheter och sånt tjafs är alldeles för slöa med all sin byrokrati. Jag förespråkar effektivitet!

Hade inte du Dyslexi också?

Jadu.. nu då.. jag fick leta själv och hittade adhd-center. Tyvärr är man bara välkommen tills man är 25. Annars, näe. Jag har ju mina stödsamtal visserligen men dom har jag haft under en längre period och mest beroende på annat än just adhdn.

Eller vänta, jag har ju boendestöd också. Det tror jag kan bli bra. Har bara haft dom här två gånger än så länge.

#2 Vem? Jag eller #0/trådskaparen? Blir lätt förvirrad hehe

Undrade om svea hade de, har för mig att hon sagt det

ja..har Dyslexi å dyskalekeli åå har blvivit urett för det snabbt en ggr å ska nu göra en stor utredning igen för det..

ahdh-center visste jag om.. e galen i omgångar på å leta upp fakta,lagar instansr osvosv

#6 Jag kom i kontakt med adhdcenter i våras… dom har föreläsningar och träffar med information och bara prata av sig och sånt för alla upp till 25 och även anhöriga till barn eller tonåringar med ADHD. Har inte hunnit med mer än en inroduktionsträff eftersom ajg kom in så sent i våras

Bra HannaM tror det e toppenbra.. kram på dig..

Det är det säkert.. men jagtrodde jag skulle ha fått höstens program nu.. hmm får nog kolla upp edt så dom inte glömmer bort mig.

Men det känns som att när man fått diagnos och ev. medicin så är man lämnad åt sig själv och vad man kan hitta.

#9 lite som man får ett papper i handen och några peppande ord som "Ok, här har du din diagnos" och sen en spark ut genom dörren så får man hjälpa sig sgjälv bäst man kan. Det är iaf nästan lika med min mild av hur mycket hjälp man får av samhället. Sverige är i ett nötskal ett klassiskt land med Sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-syndrom.

Det dumma är ju att om man får rätt hjälp så blir det såklart bättre för alla.Men kanske ska man trycka på det som alla kommuner osv tittar på/till..PENGAR..

Det finns ju massor av bevis på hur mycket pengar en sjuksrivken kostar samhället…från barnsben till vuxen så att säga.. å den kostanden är mer än enorm..men sen kommer det den andra sida,,OM sämhället med alla dessa utbildade människor som ska hjälpa till å samarbetar så GENERERAR det så galet mycket mer pengar än vad jag / andra sjuksriva skulle kosta..

å då har ju alla tjänat på det..å kommunerna osv osv får mer papperslappar & metalbitar att fortsätta förbättra samhället med?

eller?…

Jaaaaaaaa…eller? å sen da? jag vill ju inte fastna..å negativa tankar å bli ännu mera inåtvänd.. nej.. jag vet det finns inga direkta svar .. och jag har ju kollat upp det mesta.. men men.. det är svårt att "ta" att det här e det jag får ut av livet.. nu är jag lite småsur så jag låter väl kanske mer negativ.. men jag tycker det är för dåligt .. att ej få hjälp till självhjälp…

Jag tror inte att komunerna tänker på bara pengarna, jag tror de är mest ute att göra så lite som möjligt så de gör så mycket de kan att få göra så lite som möjligt, oavsett vem eller hur många det än skadar i slutändan.

jag vet inte alls vad jag ska säga, jag har migrän och är själv ganska gnällig just nu… men jag tror jag vet hur du känner men det finns inte så mycket att säga, bara att fortsätt leta efter någon som förstår dina behov och kan ge dig det. Jag har äntligen hittat en person som möter mig halvvägst på mitt sätt och våra samtal är faktiskt riktigt effektiva och trevliga men hon är den första som jag träffat som faktiskt är bemötande på ett bra sätt och även öppen för att diskutera på mitt sätt.