Välkommen hit! Du har kommit rätt. 

Vad roligt att se någon som så öppet berättar om sina svårigheter och som ser en styrka i att få berätta för andra.

Det kan tyckas sent att få en diagnos islutet av skolan, men det kunde vara mycket värre. Förhoppningsvis har du den till sommaren och kan fortsätta livet efter det.

Det är också roligt att se att du kan uttrycka dig i skrift. Det är en styrka jag hoppas att du uppskattar.

Vem är det som ska göra din utredning? Finns det någon hemsida du kan hänvisa till?

Vänliga hälsningar

Niklas

vi ska se om jag ska göra det hos en psykolog i Västerås som heter Kerstin.. Detta är deras hemsida www.logopedbyranhill.se

Jag tycker det är roligt att man kan hjälpa till. Jag vet inte alls hur länge andra har haft dessa symtom men det började redan i lekis..

MVH Sandra

Har man Dyskalkyli gissar jag att det märks tidigt. Som jag förstår det kan man inte gå igenom skolan utan problem ifall man har det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Mm .. Men jag har haft problem så!!

Putt

Oj, då var inte jag ens medlem på iFokus. Hihi.  Då kanske jag ska välkomna mig själv då eller något sådant….

Nu ska här läsas…

Hmm, jag räknar på fingrarna och har jätteproblem vid hopp över 10 tal. Jag räknar på fingrarna allt över siffran 5 tror jag.

Multiplikationstabeller och minus, vad är det. Hmm, det är tur det finns miniräknare.

Och räknar låååångsamt ja, låg jämt sist. Alltså inte sist. Utan långt bortom sist. Ibland var jag flera matteböcker efter.

#7 då kanske du vet vad jag talar om..

#8 Jo jag vet, och förstår till en del. Höger och vänster har jag också problem med att lära mig och gör ofta omkastningar av tal och skriver av tal fel. Klockan är svår att räkna också.

Men jag älskar logiska uppgifter sålänge det inte är siffror inblandat. Typ IQ test. Dessa har jag väldigt höga poäng på. Näst intill max.

Soduko är svårt till och med på lätt, men skam den som ger sig.

Jag gissar att du har så mycket mer problem än vad jag har och då kan jag bara gissa vilket helvete du har och genomlider varje dag när jag tycker att jag har problem i vissa fall i matten.

Du får gärna berätta mer. Har du fått diagnos nu och så?

*kram*

#9 Nej jag har inte fått någon diagnos. Jag var hos två psykologer under min skoltid en gång då jag gick i tvåan och sedan en gång i 8-.9an. Men vi fick inte direkt konkret svar om jag hade det eller inte.

Jag har alltid haft svårt i matten, Nerkes Allehanda skrev en artikel om en pojke som har svårt och kämpa för att få sina rättigheter. Jag skrev ett mejl till henne som skrev den och jag kom med in i tidningen. Ska se i morgon om jag kan hitta den så ska jag skanna in så får du läsa.

Mitt problem finns alltid i min vardag, allt som handlar om siffor är lite svårt för mig, kan kasta om bokstäver och siffor. Det måste vara siffor på min armbandsklocka annars så förstår jag inte va klockan är.
Det var under trean nu i gymnasiumet som jag fick kontakt med den där kvinnan som skrev om den där pojken. Hon gav mig en mejladress till en kvinna som ställer diagnosen för Dyskalkyli, säkert Dyslexi oxå. Men skolan ville inte betala, dem sa att denna undersökning skulle kosta 30.000 vilket den inte gör, mellan 3-8 tusen.
Mamma och pappa har verkligen kämpat för mig under min skolgång, när jag gick i lekis-2an så sa lärarna åt mina föräldrar att inte tvinga mig på läxorna om jag var trött. För dem såg ju att jag kämpade så mkt i skolan, det har jag gjort under HELA min skolgång bara för att INTE komma efter.

Vill du veta mer ställ frågor =)

Får man fråga i vilken stad eller län du bor, du kan pm:a om du inte vill skriva här.

Varför bokar du inte en tid hos läkaren på din vårdcentral och berättar om dina problem, så läkaren skriver en remiss och skickar till närmaste ställe för utredning.

Jag gissar att du inte bor i stockholm, men här kommer en länk iaf så du förstår hur jag menar.

http://www.ds.se/Web/NormalPage____4187.aspx

Jag Bor i Örebro, två mil utanför en liten håla som heter Stora Mellösa. Och ja du jag vet inte. Mamma anser väl inte att jag behöver någon utredning. Visst är jag vuxen och kan söka själv men vill ju ha hennes och pappas stöd.

#11, vad ville du ha ut av länken? Jag vet allt det där

 Då var länken onödig.

Har du förklarat för dina föräldrar att det är ett problem för dig? Större problem kommer det säkert också att bli för när det blir dags och du ska flytta hemifrån med egen ekonomi och räkningar och handling av mat och försäkringar och abbonnemang på olika saker, allt annat som är småpotatis för andra. Jag menar vid en viss tidpunkt kommer man att behöva klara sig själv oavsett om man vill det eller inte och då kan det vara bra att man har ett papper med diagnosen som man kan köra upp i ansiktet på trafikskolan(!), skolor för vidare utbildning, chefen om det uppstår problem på jobbet, arbetsförmedlingen kan vija se det också så du får rätt jobb när det är dags och andra myndigheter. Det kan komma en tidpunkt i livet då du behöver hjälp och då står du där utan papper.

Jag har varit där flera gånger redan i mitt liv. Vi kan ju börja med i skolan. Då hade jag haft betyg och gått ut skolan om jag hade fått hjälp.

Det är inte din mamma och pappa som har problem och de kan säkert heller inte sätta sig in i vilken pärs det är för dig heller.

Fråga vem som helst på den här sajten om hur bra det är att ha ett papper när man blir lite äldre. Jag var i din ålder när jag undrade om jag inte skulle utreda mig. Fan att jag inte gjorde det då. Jag har ännu inte fått min diagnos, men inom en mycket snar framtid borde jag få den. Har fått klartecken att jag ska få komma till ett företag som heter mix medicare.

Mina föräldrar vet att jag har det jobbigt, och jag skulle vilja ha papper på det.

Jag har för mig att jag kan få en ersättning eller vad de va min arbetskamrat pratade om. Ska nog kontakta henne på Facebook och fråga lite..

Pandiz - jag bor också utanför Örebro, men 6 mil därifrån och 2,4 mil utanför Nora…

Har man dyskalki har man inte problem me språk de är Dyslexi dyskalki är när man har problem med matte

"16 okej..

#17 Men hallå jag har kämpat med detta i FJORTON År, och dessutom när jag var liten då jag gick i lekis-2an och ännu längre upp i klassen så hade jag svårt med läsa räkning och skrivning. Och man kan ha svårt att uttrycka sig i vissa lägen.

Jag funderar på att göra en till blogg om mina svårigheter i skolan. Men jag vet inte om jag ska göra det.

#19 Jag tycker du ska göra det, skriv av dig… många ggr är det skönt att kunna skriva av sig. :)

#19 jag tycker det låter som et toppenidé. Jag skulle dock vara försiktig med att bli för personlig. Att bli känd som en diagnos är inte kul. Ibland är det skönt att vara anonym.

#20 Jo. Dock har jag ju min egna blogg jag skriver mkt i..

#21 jo. det är väl det.. antar jag

Som MoonVoid säger så kan det vara en fördel att vara lite anonym också. Man kan ibland öppna sig på ett annat sätt och kunna skriva av sig men om man klarar av att ta alla baksidor med att gå ut öppet med vem man är och samtidigt vara så öppen och personig som man ibland kan vara så är det bara att köra. =)

#23 hur menar du??

#24 (kommer säkert vimsa till det ordentligt är lite trött men iaf) Man behöver ju inte gå ut med vem man är, visa bild på sig och ha sitt riktiga namn offentligt utan ha ett annat och sen skriva personligt ändå, man kan skriva öppet om känslor och händelser men ändra namnen. Det är ju inte alltid viktigt att skriva ut vem man är och visa det men vissa gillar offentligheten, det gör inte jag så jag skriver under ett annat namn och jag länkar aldrig min sida så att folk begriper att det är jag. Mina vänner vet inte att det är jag och så vill jag hålla det. Trivs på det viset. Men som med allt man väljer själv hur mycket man vill lämna ut och vad man vill berätta. =)

#25 okej nej det är ju klart…