MENAR NI PÅ RIKTIGT ATt det bara är jag som kämpar med saker? allvarligt!

Jag kämpar varje dag med att ens orka gå upp ur sängen och påbörja en ny dag. Räcker det?

Jo, jag kämpar för livet hela tiden varenda dag för att orkar överleva. Körkoret klarade både min dotter och jag galant första gången. Men vi var naturbegåvningar i ämnet enligt proffsen.

#2 Tyvärr inte.

Tror inte ni har uppfattat min tråd på rätt sätt. Nu snackar inte jag om Livet att kämpa upp på morgonen för att klara av en ny dag. Utan mer saker som man tycker är väldigt jobbiga, något i skolan eller liknande.

Räknas det att varje dag orka gör vanliga saker eller att kämpa för att få sin utredning , en diagnos, att få vara sjukskriven när man inte ens orkar leva, eller att kämpa för att får ekonomin att gå ihop? Det är välkämpa om nåt. I varje fall viktiga saker

#4 Du lider inte av depression märker jag. Och verkar heller inte veta vem jag är. "Tyvärr inte" vad var det för svar. Tack så mycket!

Men ursäkta mej, men ni tala inte OM Vad det var. För att jag ska kunna VETA vad ni kämpar med så behöver ni ju för fasiken tala om vad ni kämpar för, PRECIS va jag gjorde. Jag har öppnat upp mig.

Misstag igen!

Så andas vi alla och tar det lite lugnt.

Vi kämpar väl alla med olika saker på olika sätt antar jag. Själv kämpar jag med att orka finnas. Att orka det man ska orka, gå upp, laga mat, städa ja allt det där. Förutom det kämpar jag mot ett självskadebeteende och för att komma tillbaka till att kunna jobba.

Just nu har jag inget mer konkret som te.x. att klara ett prov eller så som jag kämpar med men hade jag hållt på med det hade det varit svårt.

Jag tyckte jag skrev det i mitt inlägg. "Jag kämpar… med att ens orka…"

Jag ville inte gå in så djupt och berätta att jag totalt har gått ner mig pga mitt npf och min sambo som är elak. Allt detta har jag pratat och berättat om i kuddrummet. Jag har en trasig barndom, trasig uppväxt, trasiga relationer och jag har kämpat med körkortet sedan jag var 17 år. Idag är jag 28 år. Jag har ingen som VET och förstår vilket helvete man går igenom förutom folket på BFi. Här är vi snälla mot varandra och förklarar. Just därför att vi har sådana trassliga liv IRL och vi vet att vi menar ingenting illa när det blir fel. Fråga istället om man inte förstår, för man missuppfattar så lätt. Och vi använder oss av smileys för att visa nivån och vad man menar med inlägget.

Nu har jag kämpat lite med detta också. Att försöka förklara mig och vända båten på rätt köl.

*sträcker fram handen och hälsar*  -Johanna, men jag kallas Hanna. Bus för att jag oftast är clownen om jag inte är den ensamma personen i hörnet.  Jag tror förresten också att det var första inlägget jag har läst av dig på BFi? Välkommen i så fall.

#9 förlåt. Men jag har varit nere idag och det var inte meningen att gå ut över någon annan men du är inte den första som fått tagit emot min ilska och besvikelse.
Jag har skrivit ett inlägg förut, jag är inte ny. Jag tror mitt första inlägg hette 14 år av kamp i skolan eller nått liknande.. Ska se om jag kan hitta det..

http://bokstavsfolk.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=79c2c7c3-9b71-40b9-afaa-6f2a8274eb36&GroupId=d2772820-9bce-4750-a4c9-a6bcfe1711a6&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

ÄR även skrivit andra inlägg.

#10 Ingen fara nu när allt är utrett. Du kan få en kram av mig istället om dagen har varit pissig. *varm go kraaaam*

#9 #12 och de andra inläggen från Dig BusHanna. Tycker du är fantastisk som orkar vara så samlad och tillmötesgående mot oss andra när jag vet hur du mår. Vad roligt att du är "online" ikväll med tanke på hur livet ter sig just nu.Kram till dig

#13 Tack  Sambon har varit fokuserad på något onlinespel hela kvällen, och lika glad är jag för det.. *sjunger lite*

*kramar tillbaka*

#14 Bra.!!! Att du får lite andrum…och att han hittat en hobby som inte skadar någon /kram igen

Har gråit mest hela dan så..

Jag har också kämpat med körkortet! Körningen gick hyfsat, men teorin.. Det går inte! Jag kan inte fokusera på att plugga.. Det går verkligen inte. Helt åt skogen.
Försökt seriöst två gånger nu, men har slutat med en rejäl omgång depression. Jag måste ju klara det, men HUR!?

#17 omg, så där känner jag oxå. jag klara mig galant på körningen, men teorin vette tusen hur jag ska klara det.
JAg sitter och pluggar, hemma sitter jag och pluggar mest hela tiden. Men det går åt helvete iaf.. :(

Jag har inte ens försökt med körkortet än, dels för att jag inte har råd men mest för att jag vet att jag inte kommer klara att plugga teorin. Men om man har en diagnos på papper borde man inte kunna få någon typ av hjälp eller specialanpassat prov eller något?

#19 jag har faktiskt ingen aning. Men jag har ju ingen diagnos på papper tyvärr. Men skulle verkligen vilja ha det.

#20 Attans då, jag får väl försöka ta reda på det när det är dags för min del. Önskar du kunde få någon hjälp på något sätt.

#20 men jag har för mig att om du har det på papper så kan du få hjälp, du kan få det muntligt om du vill ha det. Sök på teoriprov..

#22 Får kolla upp det. Har ju ändå inte råd just nu…

#23 kan vara bra att kolla upp det redan nu så man vet..

Först…

Pandiz: Jag förstår verkligen din kamp med körkortet, jag har Dysleksi och AS vilket de på min körskola inte tog hänsyn till så jag fick tyvärr inte någon direkt hjälp men kom till slut till en lärare som var mycket duktig han förstog mina problem och hjälpte mig. Så jag klarade det men det kostade mig många tusen och många, många tårar. Speciellt när man sen får reda på att den ena läraren särbehandlade mig negativt och var mogen nog att mede det. Jag klarade mitt Körkort endast tack vare att hon jag körde upp med så att jag löste problemen och klarade av det TROTS att jag fick en panikatack och höll på att svimma i bilen, på motorvägen. Den kampen var svår så jag förstår dig och din frustration. Kämpa på *håller tummarna*

(och HannaM) Sen kan jag tillägga att det finns hjälp att få men då måste man ha det på papper och det hade inte jag när jag tog mitt så jag fick kämpa för kung och fosterland och lägga precis allt annat åt sidan för körkortets skull. Har man ex Dysleksi så kan man få boken på skiva så man kan lyssna på den och jag har för mig att det fanns någon hjälp man kunde få med själva provet också men på den punkten är jag inte lika säker.

Just nu kämpar jag med att få min diagnos och att klara av att gå på jobbintervju. Kämpar mot mina destruktiva beteenden och varje dag kämpar jag stenhårt för att bara klara av att gå ur sängen klistra på ett leende och äta maten som finns hemma. Jag kämpar varje dag mot min vilande anoreksia och att hålla ihop skallen mer än tio minuter åt gången. Mitt sociala liv är ett helvete och jag ska försöka klara av att gå till en läkare och få mina skador reparerade och någon dag hoppas jag att jag kanske, kanske, kan lyckas läka de psykiska såren och att jag kanske klarar av ett förhållande igen…det skulle vara det ultimata.

Ursäkta att det blev långt men min hjärna orkar inte få ihop tankarna just nu … Tyvärr. All min energi går åt till att förska orka med att leva just nu.

#26 känns skönt att det inte bara är jag. Och angående din långa tråd är detta till för att kunna pusta ut, det var därför jag gjorde denna tråd. Känns som om jag själv skulle kunna skriva en hel uppsats eller nej föresten, en hel jädra bok om mitt helvete i skolan. i gymnasiumet så fick jag en lärare som tryckte ner mig utan att hon själv tänkte på det, eller så gjorde hon det. Hon hjälpte mig med en uppgift i en handelslektion, jag var tvungen att räkna ner från hundra och sen ta bort 24, jag tog upp telefonen och skulle räkna ut på den. Men då sa hon.

"men snälla det där kan du räkna ut i huvudet"

Och jag sa "Nej det kan jag inte" så jag hade stor lust att gå därifrån ge henne en stor fet utskällning och sen gå därifrån. USCH va arg jag var.

#27 Skriv av dig om det också! Ett exempel på min skolgång: Första dagen i 7an och på en engelskalektion och läran sa till mig "Du kommer inte härifrån med Godkänt"… det gjorde jag inte heller. Jag fick jobba häcken av mig många ggr om för att fixa grammatiken pga min dysleksi som ingen lärare uppmärksammande… Vissa borde inte få vara lärare! Jag bir så arg att jag skakar varje gång jag tänker på det och sen i gymnasiet fick jag en underbar lärare som hjälpte mig, eller fick mig att iaf göra nationella, resten av tiden skolkade jag nästan. Fick vg, vg och Mvg och det trots att lärare fullkomligt idiotförklarade mig. Så jag fick godkänt i engelska och vissa fick lång näsa när de fick reda på mitt snitt. Hämnd. nu gillar jag språk och är nästan duktig på det så fort jag bara vågar visa vad jag kan. Jag förstår det mesta men pratar väldigt lite…förstår gör jag dock.

#28 men gud vilket sammanträffande, har du levt mitt liv eller?
När jag gick i trean så hade jag fått Engelska B (vilket inte var mitt första hands val) utan jag fick höra av engelskaläraren att "du vet väl att denna kurs är svår?" och jag visste ju naturligtvis det.
Det var första gången vi hade den lektionen, andra gången så sa han till mig "du kanske borde tänka på att byta kurs"

Han hade lixom trycktner mig, och under hela halvåret jag hade engelska b med honom så tryckte han ner mig.
Och eftersom han tryckte ner mig så jädra mkt hade jag ingen motivation att ens lyfta ett finger för att anstränga mig på denna lektion. Det var en lärare jag hade i 1an(gymnasiumet) som verkligen förstod mig. På samhällskunskapen hjälpte han mig med att förklara det jag inte förstod och jag saknade honom under resten av min tid på gymnasiumet. Om jag hade haft honom kvar så hade han säkert försökt hjälpa mig med en utredning på mig.

Mina mentorer ville inte låta mig ha ett möte med alla mina lärare dem fråga hela tiden "Varför vill du ha det?" och det stör mig än idag att det var så här. Jag önskar jag kunde skriva en bok om min tid i skolan och ge ut den.

#29 Jag tror att det är många som blir oskyldigt syndabocka hos lärare av någon anledning. Jag har träffat några andra som också haft den läraren och de hade också upplevt att han hade valt ut en favorit och ett hatobiekt i varje klass och så gör han tydligen fortfarande. Det är så irriterande när man får veta att folk gör det medvetet och sen att de inte skäms för att göra det utan de gör det så öppet att eleverna lägger märke till det.

Man behöver inte vara språkligt obegåvad bara för att man inte klarar av grammatik. Jag har dysleksi men inte tog de hänsyn till det inte. Jag blir så irriterad på lärare som inte bryr sig mer om sina elever än att röka sina cigaretter. Att skriva av sig är mycket bra har jag märkt, jag skriver ofta av mig och ritar mina fula små teckningar när jag är irriterad… det eller misshandlar mitt piano lite.=)

Vissa människor verkar sakna empati för det som de ser som svagare. Som jag är inte sämre i språk bara för att jag inte kan grammatiken så bra eller vågar prata. Man behöver inte vara ett geni för att märka att någonting är fel i skolan idag. Jag gillar inte se svenska skolorna och har aldrig gjort men ändå har man stått ut med lärarmobing och diskriminerande behandling. Jag tycker mycket i skolan är diskriminerande och väldit nedlåtande för de som inte faller innom normen. Jag är lite utanför just för att jag gillar att lösa problem och jag gillar de lite mer avacerade sakerna men blir lätt uttråkad.

Oj det blev långt igen haha men då blir det nog bara tydligare vad jag tycker om min skolgång… nu är jag iofs nästan av med den men det slutade verkligen inte bra och jag var mest irriterad på hela grejjen men nån gång ska man äll kunna fixa alla lärarmissar också.=P

#30 jag måste verkligen beundra ditt skrivande. Om inte du hade berättat för mig att du va dyslektiker hade jag trott du var en helt vanlig tjej som hade andra "problem".

Men ji det är nog väldigt många, avskyr sånt. Skulle lätt vilja åka ut i skolor runt om i landet och berätta om min skolgång och kanske låta elever, lärare eller föräldrar fråga mig frågor om dem vill..

Jag kämpar med skolan..

#30 problem tycker jag inte att jag har… ja har bara ett antal uppgifter jag måste hitta några annorlunda lösningar. =)

Jag skulle vilja träffa läraren som gav mig underkänt och tala om för honom hur otroligt dålig han var som lärare och hur fel han hade om mig men jag nöjer mig med att sitta här och Veta vilken fruktansvärt dålig lärare han var. Men det räcker med vetskapen, jag har inget behov av att hävda mig.

#33 jag visste inte vad jag skulle skriva..

Det som räknas är att man själv vet att han var en dålig lärare.

jag fick göra teroriprovet 3 ggr. men uppkörningen klarade jag galant. nu har jag förlorat körkortet. mycket dumt! så jag får göra om allting igen!

så jävla tråkigt och jobbigt så jag orkar värkligen inte ta tag i det. för teorin fastnar inte i huvuddet. urk.

#35 det som inte fastnar i mitt huvud är allt Trafiksäkerhet/Trafikregler av nån jväla anledning :(
Det är dem jag måste få upp poäng på för att klara.

Jag har gjort teorin 2 gånger snart en tredje gång och jag MÅSTE klara det innan 5 sept, för då åker vi på semster till Mallis och jag vill JÄTTEGÄRNA klara det innan så man har det ..

tredje gången gillt då! :) så var det för mig. borde ta tag i mitt en gång till. men e så arg för att dom tog det. jag lider med dig… men plugga, plugga, plugga så mycket du bara kan, försök läs lite varje dag så klarar du det! lycka till!

#34 Det förstår jag, och det var mest bara något jag var tvungen att få ur mig, var så besviken på många av mina lärare men jag måste fortsätta tänka positivt, inte se problem utan lösningar för annars skulle jag aldrig orka. Jag måste tänka positivt annars så kan jag lika gärna ge upp.

Min kamp just nu är att klara av att gå på anställningsintervjuer och fixa hela snacket runt att byta jobb. Var så jobbigt att jag helt glömt bort att äta på hela dagen. På tisdag blir det ännu ett möte och sen hoppas jag att lite ska lösa sig. Orkar verkligen inte hålla humöret uppe och ge sken av att må bra men måste verkligen ge 100% i allt jag gör för att inte tänka på hur fördjävligt det är och har varit. Positiva tankar, positiva tankar, positiva tankar och ett påklistrat fint leende och en glad och munter uppsyn lurar de flesta utom en själv.

Har du inte provat cd skivorna som finns så borde du det….superbra var det för mig när jag tog Körkort!

#39 vilka cdskivor?

#40 Man kan få boken som cd skiva istället. Om man har dysleksi eller hur det du hade nu stavades, så har man rätt till att få det. Men jag tror det krävs att man har diagnosen på papper men det kanske är olika på olika ställen?

Man måste ha en diagnos på papper för att få det…