Jo jag orkar läsa, och jag vill bara tala om för dig att…
DU ÄR INTE ENSAM!!

Det är bara en illusion vi alla har att alla är så mycket lyckligare, och har så mycket mer ork, och ditten och datten…

Jag tror att de flesta har sitt lilla helvete, det är bara att en del lyckas döjla det bättre än andra…

Och vi med bokstäver gör ju allting liksom lite MER än andra och därför blir man så utbränd… så som du beskriver har jag haft det i alla år också, precis den där känslan att "alla andra orkar si och så" och visst, det gör dom säkert orkar mer än vad man gör om man tex har Adha, men det beror ju på att vi är så på högvarv hela tiden till och med när vi sover… så egentligen är kanske ditt sinne dubbelt så gammal som du själv på ett sätt alltså MENTALT UTMATTAD!!

Jag har samma problem med att jag totalt däckar efter en liten ansträngning, och sover tre dagar om vi haft gäster i två dagar tex..

jag skulle aldrig palla att jobba heltid för jag måste själv få bestämma NÄR jag ska jobba och OM. Så jag har ju löst det genom att jobba hemifrån.. Vi är familjehem..

Jag har nyss börjat med Concerta, det finns en egen tråd om det här på forumet.. på mig funkar det hittills jättebra..

Kram ge inte upp… du är perfekt…

oj vad jag känner igen mig. Jag undrar också hur folk orkar och fr.a. hur jag själv orkade förrut.

#1 tack för ditt stöd- kram! Läste förresten ditt inlägg om concertan, följer den med stort intresse, så sluta inte skriva !!

#2 det är skönt o höra att andra känner igen sig och man inte är ensam, fast man önskar ju inte att ngn annan ska behöva ha det som jag har det. Men det är tydligen vanligt när man har ADHD/ADD? kram på dig!

Det verkar vara en av livets förbannelser vi sjuka får leva med. Och samhället gör det ju inte lättare för oss genom att ställa massa krav!

Att du sitter här och skriver, en ganska lång tråd, är ett täcken på att du kämpar. Det är bra;) Du är duktig som kämpar på!

Tack moonviod! Det är snälla ord som stärker! Det är inte så många som förstår eller som man kan prata med, så jag är glad att jag har er här på iFokus! Ibland känner man dock för att sluta kämpa! Det är tur jag har mina barn, det är dem jag är skyldig att kämpa för! Min man med förstås, som orkar och står ut!

Kraaaamm

#5 Jag håller med, tur man har sina barn, (min dotter och mina hundar), annars hade jag nog gett upp.

Du kämpar på bra Lostlie

Känner precis igen mig i detta…

Hur orkar folk med att laga 50 rätter till jul och pynta och putsa fönster och ha gäster och rulla runda köttbullar samtigt som de ser helt strålande ut???

Jag har ingen diagnos men har nyligen erkänt för mig själv att jag nog har ADHD eller nåt

Jadu.. orkar? Näe det vet jag inte hur man gör.

mmm…det e ju en fråga det oxå… jag kan göra EN sak per dag.. såsom möte,jobb,städa,ringa,sen har jag inget val än å laga mat osv .. men EN sak per dag..kan ej mer än så.. å du e det fullt fokus på den saken.. ont i huvet,kroppe,å jag biter i hop tänderna så hårt så jag får skit ont i käften oxå..om jag lyckas med nått en dag…så kan jag va glad…

har man ingen diagnos blir man ej så totalt tömd på energi som vi blir.. så det e väl en del av svaret.. sen tror jag oxå många gör allt sånt för det ska vara så..

typ:

flott ska det vara fast trasorna hänger.. m.m.

Nä, jag vet faktiskt inte hur folk gör. En del går på som jäkla ånglok och säger att det är ju bara att göra…

ÄR DET verkligen SÅ LÄTT????

När man mår bra är allt lätt;) Man gnäller mest för att kompensera hur lätt allt är!

#9 Den teorin har jag med, att om man inte har ngn diagnos blir man inte helt tömd på energi! Och jag fungerar som du, EN sak om dagen sedan räcker det! Mer klarar jag inte.

#11 hahahihihaha så måste det vara!!!

#11 Tror faktiskt du har alldeles rätt!

Tack och lov att vi är flera som inte orkar.  och omgivningens hurtfriska "orkande" med allt och inget, gör ju inte tillvaron lättare, för oss! Puh!

Jag kan inte göra mer än en stor sak om dagen men om jag får motivation och lite hjälp av någon kan jag gå loss fullständigt. På dagtid är jag i alla fall seg och klarar inte av att göra något mer än den där enda saken om dagen men på natten kan jag städa, rita, skriva och göra en massa och jag tränar helst på natten vilket kanske inte är det bästa men det är så skönt att kunna vara ute och springa helt själv så mitt i natten brukar jag springa en runda på någon timme bara för att bli av med lite energi sen tillbaka hem och fortsätter med vad jag nu gjorde.

Sen finns det dagar då jag är helt apatisk…kan inte ens ta mig ur sängen men det händer inte varje dag som tur är. Jag är glad om jag kommer ihåg att äta för det brukar jag lägga sist på min Att-göra-lista och sen fylla på med saker innan det som är av större intresse.

#11 Jag skulle vara glad om jag kunde kompensationsgnälla…fast är jag det minsta glad så finns det alltid någon som kan ta ner mitt humör i botten igen och rätta till det så jag inte tror något bra om mig själv. :/

Ja så är det för mig också… som när det vissa perioder är för mycket inplanerat i almanackan och man har för mycket "krav" på sig… usch då blir jag SJUK! jag vet aldrig om det är psykiskt eller fysiskt heller, jag bara mår dåligt…

Om jag tex är på en kattutställning en hel dag, då är jag garanterat sjuk sen minst en dag… likaså om vi har gäster eller så…
jag blir sjuk!! Helt slut… så det gäller att ta en sak i taget, och det är ju den konsten som man inte har när man har adhd… jag liksom rör till det lite här och lite där… och när gubben kommer hem så är det ett smärre kaos, och jag har däckat… hi hi
jag fattar inte att han stått ut i alla år.

Men nu har det faktiskt lugnat ner sig lite sedan jag börjat med concertan.. det är lite lugnare på nåt vis…

jag hoppas hoppas att det kan hålla i sig…

äta, ja…. det är ju också en liten bisak som man borde göra…
men det glöms lätt bort… men godis Det är väl gott..

Va "skönt" att höra att man inte är själv om det…

Jag blir fysiskt utmattad så fort jag är med någon annan och måste vila mig hela dagen efter. Det tar så mycket på mina krafter att vara social även om jag inte pratar så mycket när jag är med någon. Det är svårt att passa in och klara av alla krav som ställs på en och som man själv ställer på sig… man orkar helt enkelt inte.

Äta är överskattat…fast jag har en ätstörning så det ska jag nog inte uttala mig så mycket om…

jag är tvärtom.. pratar oavbrutet när jag blir trött eller känner mig osäker.. och det är såååå jobbigt, för det bara hoppar grodor ur munnen på mig och jag kan inte hejda mig själv…
fattar inte vart jag får allt ifrån då…

Sen skäms jag och mår dåligt efteråt, då jag iband blir både fräck och framfusig och aldeles för ärlig! Inte bra

känns som du skrev om mej… xD

#18 Jag pratar också alldeles för mycket när jag är trött och så skäms jag efteråt för mitt babbel. Som tur är brukar jag inte säga något dumt. Det är just det att jag babblar så mycket som stör mig.

#18 och #20 Här är en babbelfia till. Brukar nästan prata ihjäl folk och får världesn ångest efteråt

bubblare när jag e trött ja med…piiinsamt….önskar oxå orka med allt o sen va pigg dagen efter…är alderles för ojämn o min aktivitet…buhuu

Ja… idag har jag varit på ett möte med jobbet och nu har jag samtal och sen Träning med småkillarna.. hur ska jag överlve, jag håller redan på att somna.

#21 Pratar du om mig??

Jag brukar antingen vara superosocial eller babbla ihjäl folk och få jätteångest och jätte dålig samvete och skämmas mängder efteråt.

#24 he he, nä jag pratar om mig själv men du är visst lika som jag på den punkten. Åhhh vilket dåligt samveta jag får när käften glappat på ett tag. Varför märker man det inte förrän det är försent?

#25 Jag vet inte, men man är väl så inne i sig själv och i sin egen värld, som min mamma brukar uttrycka sig om mig.

#26 sant, så är det nog

Det här är helt SJUKT  men jag tycker det är supernice att ni är som ni är!!! Det betyder att det inte är FEL på mig utan att det är så här det är. Kanske skulle vägvisa tröga instanspersoner hit för att läsa hur det "funkar" i verkliga livet… Är det fler som jag är kreativ som fan (i huvet) och drar igång projekt efter projekt och självklart utan att avsluta ens en femtedel?

Vad resulterar det i? Jo här hemma är vi 4 pers, jag m ADHD+GAD & Dystymi, 18 årig son (utan diagnos, tror han) en 11 årig Aspis och en på 9år med ADHD problematik….Alla springer omkring och flyttar, lägger saker på olika ställen, glömmer vart, då man ofta ens inte reagerar över att man greppat nåt i förbifarten, kläderna hittar inte själv till tvättkorgen fast det kriget pågått minst 4 år, Och som nu i skrivande stund har jag studsat iväg på 3 sidospår, klätt en skokartong i självhäftande blommig plast, studsat till dörren då jag hörde posten och blivit akut hungrig då jag glömde äta riktigt igår…

Säga vad man vill, kraven på en själv och det ständigt dåliga samvetet, grubblandet över vad man borde göra, bara det får mig att krackulera av trötthet och ångest. Sen har vi ju dom där MÅSTENA som bara finns var eviga dag, att komma ihåg vem som har gympa, ska ha matsäck, vilken läxa till vilken dag och vilket barn, ständiga förseningar p.g.a dålig tidsuppfattning, mat, tvätt, disk och jaa ni om några kanske förstår…..

Tack för att jag inte är ensam kära bokstavsfamilj <3

#25 Känner igen mig… Känns som om huvudet aldrig hänger med för är man tyst så blir man tyst men har man en gång öppnat käften är det lätt att orden rinner så fort ur en att man inte alltid hinner med att stoppa dem

Jag mår ofta dåligt efter att jag har skrivit här, skickat PM eller pratat med familjen… det ger mig sån ångerst att ta plats men jag är för envis för att ge upp och jag måste ju möta min skräck någon gång. …

#29 Vilken tur att du är envis.

#30 Kanske kanske inte, stackars de som råkar ut för min svengelska hela dagerna :P Min pratperson tycker det är lika kul varje gång jag kommer för jag pratar lika mycket engelska som svenska när jag pratar och det blir lätt lite fel i gramatiken och inbland glömmer jag var saker heter på svenska och säger det på engelska istället. Tror min hjärna har bestämt sig för att rata det svenska språket och därmed lägger över mig till engelska. Fast det tycker mina kompisar bara är bra för då får jag prata engelska istället för dem. :P

En afrikansk kille kom fram till oss och ville hjälpa till, urgullig människa som vägrade gå för att han ville hjälpa oss… min kompis bad honom dra åt helvete…smidigt som ett kylskåp som vanligt :P Medans jag fick honom att förstå att vi var ok, vi satt bara där och tittade på våra skor men uppskattade erbjudandet fast vi tackade så mycket nej. Sen fick jag höra om min brittiska accent som jag alltid har haft.

Jag är stolt över att mitt självförtroende har blivit så bra att jag klarar av att prata men pratar jag på svenska kan jag vara mer otrevlig men på engelska är jag alltid lika trevlig och artig. :P

(Nu pladdrade jag nog iväg igen…men med lite musik i bakrunden så går mina fingrar i 190 på tangentbordet haha:)

Jag är väl medveten om mina brister men det är inte lika kul att skriva det som att "Weee, jag pratar engelska och bryter nästan på engelska när jag pratar svenska" … trots jag är 99% svensk :P