Nej det har jag nog missat! :)

När gick det o går det möjligen en repris snart?

Fantastiskt bra! Vilken skillnad när det visas på 1:an o inte ngn av "reklamkanalerna".

Jag grät mig igenom större delen av programmet. Länge sen jag kände mig så sabla ensam…

Somnade och missade allt.

Phernillla! Om jag inte minns fel så ska det gå i repris den 6:e och den 9:e eller nåt sånt. (på samma kanal)

*kram*

Jag såg det.

Det går att kolla genom svts hemsida också :D

Den som ändå varit med i tv och fått en så ordentligt utredning…

#6 Man kan få det ändå, men man måste orka slåss för att få den och där ligger vi ju ofta i lä…

Precis sett klart. Kom lite tårar då och då. Kände verkligen igen mig!

Jag såg det. Jag tyckte det var jättebra. Det var allsidigt, det är inte bara kriminella och missbrukare som har ADHD vilket man lätt kan tro av tidningsrubrikerna. Det går i repris två gånger till. lö och må tror jag. Det är sevärt.

Ni som inte såg programmet kan fortfarande se det på Sveriges Televisions hemsida:

Mitt huvud är en torktumlare

#2: Kände du inte att du var en av ganska många, en i ett stort gäng?

Vänliga hälsningar

Niklas

Såg det nu precis. Mycket intressant program!

Direktlänk till programmet.

Niklas länk gick till lite försnack ;o)

Såg på programmet igår och tyckte att jag kände igen Gunnel som är med i slutet när de berättar för Fosshaug att han har adhd…och mycket riktigt har jag träffat henne. :) Fast då var jag så nervös och mådde piss så jag mindes inte att hon såg ut sådär riktigt, minns bara lockigt hår och glasögon och att hon pratade om de där luckorna som är för korta.. ^^

Nån mer som har träffat henne?

I morgon, lördag kommer programmet i repris på Tv 1 klockan 12

Sänds även i repris på SVT1 på Onsdag… (10/9)

Jag brukar hänvisa fördjupade frågor om bokstavsdiagnoser hit ifrån min psykologisajt, men nu fick jag hänvisa mig själv hit

Min goda vän aspie påminde mig idag, och det var väldigt intressant! Jag får olika diagnoser så fort jag byter läkare, just nu står det en blandning mellan emotionell instablitet och bipolärt. Men efter att ha tittat på programmet så går det ju att baka in bägge dessa diagnoser i ADHD. Kände igen väldigt mycket av det som sas.

Det fick mig också att fundera lite, en gång i tiden påbörjade jag faktiskt samma test på Pelle F, fast jag kom inte så långt eftersom jag flyttade. Så misstankarna har nog funnits, fast ingen som har tagit över tankarna här. Ska nog be om att få göra en riktig utredning.

Det här med neurologiska psykiska problem, kan de ha utlösts av till exempel en hjärntumör när man var liten? Blev opererad när jag var 7 år, och börjar tänka om det kanske satt igång något?

David, jag tror jag här läst något om detta någonstans. Undrar bara var. Jag ska kika runt lite senare om ingen annan hinner  svara först allstå

Kram

#15: Svårt att säga om det kan ha samband med en operation. Det är nog inte uteslutet.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag såg det, två gånger (reprisen oxå).

Jag fann lite tröst i det där med att få iväg barnen till skolan..

Jag minns själv hur det var att försöka komma ut med barnvagnen. Det var liksom nästan lättast att stanna inne. Det var ett sånt ståhej att komma ut! Och det dröjde länge innan jag vågade åka buss med barnvagnen. Var tvungen att gå igenom detta i detalj först, i tankarna. Innan jag vågade prova.

Sen kom ju bebis nr 2 och då hade man ju två knoddar att "släpa ut" mellan amningarna.  Men jag hade/har väldigt lugna barn. De sitter så att säga där de sitter. Liksom jag jag själv..

Vi har lite svårt att få något gjort i min familj - min far, bror och jag.  Jag måste tänka in mig i det jag ska göra. Förutom när jag är igång, och jag drivs på av stress och adrenalin. Men så fort jag har frihet att själva bestämma när någon ska bli av.. så har jag svårt att ens göra roliga saker. Ibland.  Nä, jag är inte deprimerad. Bara så väldigt avslappnad ibland.. och dagdrömmande.

Ibland är jag lite avundsjuk på de med aktivitet "i kroppen" de kommer ju igång ialla fall.  När jag var ung och bodde ensam i en lägenhet, kunde jag bli sittande en hel helg utan att företa mig något förutom att äta då.  Jag satt i soffan i flera timmar! Så gjorde jag även när jag blev tillsamman med min man. Jag satt i hans lägenhet de 8 timmarna tills han kom hem. När han kom hem kunde jag fara upp ur soffan och kasta mig över något för att se "sysselsatt" ut. Jag kunde ju inte få honom att inse att soffan varit min sysselsättning hela dagen.. hrm!

Så är nog ADD eller hur? Jag har ingen diagnos, men visst är detta knasigt? Till detta är jag  ju väldigt tankspridd och oorganiserad precis som uppmärksamhetproblemen beskrivs.

Mitt hem finner heller aldrig någon ordning.. fast jag känner att jag vantrivs i oordning något så enormt. Skäms ju!

#18: Jag skulle nog behöva lite av din stillhet. Jag har väldigt svårt att inte göra saker hela tiden. Jag avbryter (motvilligt) för sömn.

Vänliga hälsningar

Niklas

Ja.. vi har det lite så faktiskt min man o jag. Jag drar ner honom, t ex när han ska studsa upp från fikabordet och servera å vara alla till lags på en gång så kan jag stöna; MEN sätt dig nångång!
Jag blir irriterad av allt snurrande..

Sen drar han igång mig genom att jag känner trycket- att har han gjort så mycket kan ju inte bara jag sitta..

Sen sitter jag mitt ibland hans "beundrarskara" Kalle är såååå duktigt ju! Underförstått; stackarn har en så lat fru.. ;-) men jag vet att det bara är hjärnspöken.  Man har ju fått höra en del genom åren, hurdan man är.  De vet ju inte hur trött in i märgen man kan bli av minsta lilla, t ex laga mat o diska. Jag orkar mindre än andra på jobbet också - kör jag mitt max, så då gör jag lika mycket som andra kollegor..  sen är jag helt slut. En notering: jag motionerar regelbundet och cyklar gärna ett par mil några gånger i veckan. Det blir jag inte så trött av!

David! Du kan läsa lite mer här.

http://www.attention-riks.se/site/funktionshinder.phtml

Tack för svaren! Ska nog nämna det här för läkaren. Skadar ju absolut inte att undersöka.

Niklas, vi kan dela lite, jag är ofta väldigt stillsam privat, så jag skulle behöva lite extra energi. Ska vi säga 50/50?

Det låter schysst. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

#10

"Kände du inte att du var en av ganska många, en i ett stort gäng?"

Jo det också. Men ensamhetskänslan är nog egentligen "retroaktiv". För att det aldrig fanns ngn annan DÅ. Jag gick igenom hela tonåren och kände mig som en idiot, eller iaf att alla andra tyckte jag var det. Så frustrerande.

Nu, när jag tex läser i trådarna här inne, kan jag sitta med ett leende och bara njuta av vetskapen att - det är inte mig det är fel på och det finns många fler som jag. Underbart.

:-))

Niklas

Började tänka tillbaka på olika situationer i mitt liv efter att ha läst i tråden.

När jag var i skolåldern(tonåren)så hade jag massor av folk runt omkring mig. Tillhörde en av de populära tjejerna.

De tuffa ville vara med mig, de som mobbade ville vara med mig, och de som blev mobbade ville vara med mig för att jag, den tuffa tjejen, försvarade de som blev mobbade.

Jag stod på allas sida. Hatade orättvisa och kunde ryta i högt av ilska när jag såg någon behandlas illa. Hjälpte både elever och lärare som fick ta emot "skit" av andra.

Men medans jag var omgiven av många, så kändes det som om jag var mest ensam i hela världen och så känns det fortfarande.

Då tänker jag oxå på vad Tony Attwood skrev om tonårstjejer med Aspergers syndrom:

I sina försök att bli socialt accepterad, har en del tonårsflickor beskrivit hur de medvetet anlagt en "mask". För andra kan det verka som om de går omkring med ett ständigt leende på läpparna men bakom denna "mask" upplever personen ångest, rädsla och självtvivel. De försöker desperat att smälta in, behaga och underkasta sig andra men kan inte uttrycka sina inre känslor för andra.

Det där är tant aspie i ett nötskal.

Känner mig ledsen och ensam, samtidigt som jag vill vara ensam. Fixar inte att vara social längre.

Vilken soppa

Har nu äntligen sett programmet, vi spelade nämligen in det och i vanlig ordning fick det sitta ett tag på hårddisken innan vi kom oss för att se det (dekoderns hårddisk) det var ett väldigt intressant program, men det eviga fiolspelandet i några av inslagen drev mig nästan till tårar, mina öron gillar inte alls sådana otäcka (för dem) ljud. Sen hade jag också problem med all bakgrundsmusik när de pratade.

Det gjorde att jag hade svårt att följa ett i övrigt väldigt bra program.

Så enig med deg ang. bakgrunnslyden!! Ellers et bra program.

tittade okcså på dett,var bra preogram som alla borde ses.

Ikväll kl 00 går det igen på SVT 1. :)

Tack Phernilla för tipset

Aspie:
Tacka istället Zaphix som var den som tipsade mig om det, genom en annan tråd. :)

Bra informativt om ADHD, men blev irriterad på alla bildbyten och bakgrundsmusiken..

Såg programmet när det gick i hösten 2008, men det var innan min diagnos och då var jag mest nyfiken på hur utredningen av Fosshaug skulle gå..

Nu med diagnoserna i bagaget, så tittade jag med andra ögon..kände också ,som flera andra här ovan, mej ledsen och frustrerad. Över en barndom, ungdomsår som hade kunnat vara så mycket bättre om någon bara hade sett mej..

Nåväl, nu är jag här och gör så gott jag kan med den jag är!

#19 Niklas, har du något NPF?

#33: Nej, det tror jag inte.

Det går inte att se filmen längre? inte på länken alltså

Emaljoh4:
Programmet finns tillgängligt på följande länk fram till och med Fredagen den 2 Oktober…

Mitt huvud är en torktumlare >>