Det finns många här som känner till ADHD hos vuxna. Fråga gärna om det är något du undrar.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag misstänker nämligen att jag själv har detta, men är osäker på om jag ska söka läkare för en diagnos. Jag är 60 år gammal och kanske inte sjukvården anser det lönsamt att utreda om mig. Det vore dock intressant att få reda på om mina misstankar är befogade eller inte. Om fallet är så, kanske jag kunde få svar på en del händelser i mitt liv om varför jag reagerat på ett visst sätt osv.

Lönsamt och lönsamt … Om du tror att det kan vara till hjälp för dig tycker jag att du ska överväga det. Ifall du läser någon bok om ADHD kan du kanske bilda dig en egen uppfattning om hur troligt det är att du har det.

Här är en ganska "torr" bok om bland annat ADHD. Den är bra på det sättet att den tar upp diagnoskriterierna.

Ett barn i varje klass av Christopher Gillberg

Vänliga hälsningar

Niklas

Nej jag tänkte bara på att det ska sparas överallt i sjukvården och därför kanske de är mer intresserade av att lägga ner tid och arbete på någon som är i mer arbetsför ålder. Vi ska ju alla arbeta idag enligt den nya regeringen, antingen vi kan eller inte.

Jag ska beställa tid hos en kurator så får vi se vart det leder och tack för tipset om boken, jag ska beställa denna!

Hej Ayena!

Jag har misstanke om att jag har ADHD och jag är på väg att bli utredd, att jag har valt att få en diagnos är för att jag har stora problem med depressioner och ångest och medicinerna hjälper inte alls.

Min förhoppning är att jag ska få rätt hjälp när jag är utredd och därmed kunna få min vardag att bli lite mer normal.

Milla!

Ja, det är så jag känner också. Jag har alltid fått jobbat mycket hårt för att "passa in" i det normala livet och alltid fått slåss mot ångest, rasthöshet och ibland depressioner. Fick jag en diagnos så fick jag en förklaring och förhoppningsvis kunde jag få mitt liv att fungera mera normalt i fortsättningen och kunna fungera med vänner, anhöriga etc.

Hur gick du tillväga?

Jag gick via öppen psykiatrin vård och begärde en utredning.

Jag var redan inskriven på öppenvården iom mina depressioner och ångest. Nu väntar jag på utredningen som bör komma igång runt mars månad.

OK  Jag ringde nämligen en öppenvårdsklinik här i stan men fick besked att jag måste ha remiss. Tycker det känns väldigt dumt att kontakta någon läkare på vårdcentralen. Men jag får väl göra detta eftersom det är så gott som omöjligt att få tid hos privatläkare numera om man inte varit där förut.

Men jag får väl ta ett djupt andetag och ringa.

#8: Är det svårt att få tid hos privatläkare? De erfarenheter jag har av det är att det är precis tvärt om. Om jag på vårdcentralen får komma om en vecka, får jag komma till privatläkare i morgon. Det måste skilja i olika delar av landet då.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag ska försöka på måndag. Ska skriva ner en förteckning över de läkare vi har i Malmö. Här finns ju några stycken, men å andra sidan så är vi ju många om dem :-)

Hej Ayena. Hur går det för dig. Har du hittat någon läkare? Jag tror att du skulle ha hjälp av att få din diagnos. Lycka till!

Vänligen Ragnhild

Hm… Jag fick min ADHD diagnos för 1,5 år sen. Det var lite omumlande men samt så trillade poletten ner…-varför jag har gjort som jag har gjort mm.

Jag tyckte att jag fick svar på väldigt mycket. Mina kompisar har misstänkt det länge på mig & visst har vi skämtat om det…

Så dem blev glada & idag funkar allt mycket bättre. Tolerans nivån från plarna har plötsligt höjts & samt så vill/vågar dem säga ifrån när jag är "för mycket" bara.

idag mår jag relativt bra. Självklart är frustrastionen stor vid ev kö bildningar i kassan, telefon samt impuls -göra något tänka sen- vardags mat. Men man lär sig att hantera det oxå, bara man accepterar att man är lite av alfabetet och får stöd & respekt från vänner/familj…

Min ena dotter som bli 18 snart är oxå på utredning nu…

Lycka till!

jag har nyss fått min diagnos… läs min tråd "Idag gäller det"

Fick min diagnos i våras, en solklar adhd-diagnos, med tydligt mönster ända från barndomen och fram till i dag! Jag blev också väldigt omtumlad, fast jag egentligen kännt på mej att så var fallet, en längre tid.

Jag har blivit kallad för dum, mobbats osv genom livet, men sanningen är att jag är fruktansvärt intelligent, enligt utredarna, och det beskedet blev jag oerhört glad över. Jag har haft koncetrations problem hela livet, kört mitt eget race, och också ställt till det många gånger. Tålamodet är ganska obefintligt och jag växlar så fort i tankegångarna att folk uppfattar mej som helsnurrig, fast jag i själva verket bara ligger lite före. Får panik i affären om kön är för lång, så jag brukar gå på kvällen och handla, eller väldigt tidigt på morgonen, för att slippa stå i kö.

Diagnosen förklarar så oerhört mycket, jag förstår helt plötsligt varför jag handlat som jag gjort. Samtidigt blir man arg, när man börjar tänka på hur man blivit behandlad under uppväxten och senare i livet. Men de visste ju inte mer än jag. Ändå kan jag bli ledsen när jag tänker tillbaks på vissa situationer, och hur allt kunde ha slutat helt anorlunda än vad det gjort.

Medicinerar nu med conserta och har vaknat efter 40 år känns det som. Jag ser saker annorlunda, börjar få ordning i kaoset, så att tacka ja till medicin är det klokaste jag gjort, för den hjälper mej verkligen att få lite struktur på tillvaron, som jag aldrig haft förut.

Är det så att man misstänker att man har ADHD så teka inte att sätta hjulen i rullning. Att få veta är en lättnad.