Ljuger...

Min son är 6 år och har grav ADHD. Han har börjat ljuga en del nu på slutet och jag är stenhård med honom! Kort och koncist talar jag om att det är FEL att ljuga och att den enda som mår dåligt av det är den som ljuger!
Jag visualiserar LJUGET med en klump i magen som gör att den som ljuger mår illa. Det har funkat bra hittills, men lite småljugande, eller kanske att han inte vill erkänna slinker igenom ändå.
Hoppas det löser sig för er!
Jag skulle upplysa honom om att lögnerna är korkade och genomskinliga och fega. Jag menar, han kan ju inte vänta sig att bli trodd! De flesta vill ju inte verka dumma eller fega. Att omgivningen ser honom som feg, svag och dålig när han ljuger, och ser honom med respekt och kärlek när han är ärlig. Skam och ogillande är mäktiga motivatorer.
Ja, jag upplyser honom vad vi anser om lögner ä vad andra oxå tycker om det..Men han stänger av å fortsätter ändå att ljuga..Han har inte hört nått av vad vi sagt..Så himla svårt, har suttit med honom nu ikväll igen, satt i fredag i närmre en timme, men det var som bortblåst nu i helgen..Får se om han fixar att inte ljuga på en dag..Jag måste bara sätta in straff, annars så fortsätter han…Vart sak et sluta, han är ändå 12 år..

Men nu är frågan , ljuger han verkligen ? Har själv en mamma som tror jag ljuger hela tiden.. vilket jag inte gör
// Elin
www.Duettvagenskaniner.webs.com
Medlem i Wienerteddy klubben!
#6: Just det är väl ett rätt starkt indicium på att han ljuger. Jag menar, vem annars säger han har sk*tit i hans byxor?
Tror du hans lögner beror på rädsla? Han har väl än rätt jobbig bakgrund, tycker jag mig ha läst i andra trådar. Kan det vara så att han så att säga ljuger automatiskt så fort någonting kommer på tal som han kan förebrås för? Har han tidigare i livet utsatts för orimligt hårda straff eller kanske inkonsekvent beteende, så att han fått straff ibland och ibland inte, och därmed inte riktigt vet vad som är en förbrytelse eller inte?
Om det är så, så tror jag det är väldigt viktigt att göra tydligt att han inte kommer att få stryk eller bli jätteutskälld när han gjort något dumt, utan att det bara blir en tillsägelse och så är det färdigt med det. Att det är viktigt att man står för det man gjort, och att det inte leder till plåga att vara ärlig, utan att det leder till respekt och till att konflikten går över fort.
Nu kanske det inte alls finns någon sådan här problematik i grunden, jag bara spekulerar.
Ja, då nog ljuger grabben..Ja det ligger nog mycket i det du skriver #7..Det har inte funnits uppfostran i hans tidigare liv, å har den funnit så har den varit dålig eller som du skriver en smäll…
Han säger ibland att det är lättare att ljuga än prata sanning..Jag frågar varför, kan han svara att sanningen är så jobbig, om detta med medicinen tex, att han ljugit att han tagit den å inte gjort det..För där kom jag på honom, att han kastat den i sin sopkorg…Man blir misstänksam med en kille som denna i huset..Kollar upp allt nu för tiden…
..Ja, hur hanterar ni sådana situationer..