Separationsångest
hmm, funderade på en sak.
Jag kan få väldig separationsångest till folk som jag tycker mycket om och som fungerar som en stöttepelare i livet.
Samt att jag kan bli väldigt svartsjuk om jag är med 2 personer i ett resultat att jag känner mig utanför, 2 mot 1 situation liksom även fast det är mitt eget fel då jag inte är så verbal pga av att jag inte vet vad jag ska säga eller att jag ska säga fel saker.
Är det någon med npf-diagos samt ev npf-diagnos som känner som jag? Isådanafall vilken diagnos eller om ni har någon annan diagnos som stämmer in.
Eller är det något annat jag har?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag är sån men för min del så beror det på att jag misstänks ha emotionell instabil personlighetsstörning (borderline)
#1 Och jag tycker mig inte passa in i dessa kriterier. Visst ADHD och emotionell instabil personlighetsstörning går mycket i varandra med impulsivitet och så, men jag skadar inte mig själv eller på något annat sätt straffar mig själv och jag är ganska nöjd med mig själv förutom att jag inte klarar av dessa krav som alla ställer på mig (skola, arbetsförmedling etc) pga brist på att förstå instruktioner och klara av att bibehålla uppmärksamhet och så…
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag är absolut som dig BusHanna. Har väldigt svårt låta personer lämna mig, behöver stöttepelare i min närvaro liksom.
Men svartsjuk känner jag mig inte, men jag känner mig utanför. Är inga problem att vara med en person, men när man är 3 personer så blir jag alltid utanför. Fast jag antar att det är för att jag förväntar mig att bli utanför som gör att jag faktiskt blir det också..
Har ADHD, men det har nog inte med det att göra.
Jag har inte ADHD, ADD isåfall och troligen AS. Men ja.. jag har separationsångest, och har alltid haft. Har alltid haft svårt att skiljas från folk som står mig väldigt nära. Som barn sov jag vid ytterdörren när mamma inte var hemma.. för att jag saknade henne så.
Jag har också samma separationsångest med mina katter.. heh.
För några år sedan när jag åkte ner till min pojkvän, nuvarande sambo, för första gången så fick ju inte kisse åka med. (Hade bara 1 då) och jag var så nära att grina hela den kvällen för att hon inte var hemma.. Kände mig superfjantig.
Jag kan också känna mig svartsjuk om jag är med 2 vänner. (nu händer det inte så ofta för jag har inte så många vänner.) Och har jag en dålig dag och inte orkar prata så mycket så känner jag mig rätt svartsjuk om de verkar komma bra överens och inte ägna mig så mycket tid. ( i mitt tycke..)
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Också separationsångest men har då precis som HannaM Borderline..Jag kan ibland stänga av mig precis som att den personen inte finns.. det är för att skydda mig själv från mina känslor att bli lämnad eller som när man ska åka ifrån någon..så är det även med djuren..
Känner mig också utanför och har alltid gjort sen liten så jag backar ett steg bakåt
Har ingen NPF diagnos än
Kram Eva
Starta ny diskussion