Jag brukar säga till min pojkvän "det är säkert pga as" men samtidigt säger jag också att man inte ska skylla på det.

Jag brukar nu mer ha det som en inre ursäkt. Att jag inte ska ta för stort på misslyckanden av olika slag för det är typiskt AS etc.

Sen eftersom att min diagnos är ny så kan jag berätta för mina anhöriga att det där var en typisk AS grej.

Men ursäkt. Inte så att jag ska slippa göra saker eller en ursäkt för att jag beter mig. Det tror jag inte iaf. Inte utåt iaf. Bara för mig själv, för att överleva.

nej inte min ADHD använder jag så.men för att slingra mig ur att skriva,läsa & räkna säger jag snabbt som attan att jag har läs,skriv & räknesvårigheter.behöver någon i samlingen ett finare ord så säger jag dom med.

Nej ingen ursäkt, men som förklaring till varför det blivit på ett visst vis, och att jag är medveten om att det är något jag har att jobba med.

Jag känner mig pressad att visa att jag kan trots att jag har ADD o Dyslexi.. Ingen ska tycka att jag är sämre än någon annan o jag ska klara det som andra klarar.. jag ska minsann visa dem osv..

Tyvärr håller det bara i korta perioder o sen rasar allt en tid o så börjar jag om igen..

Har lärt mig sedan jag var liten att "sköta" mig på ett visst sätt som jag alltid tänker på som ex: Bättre att vara lite tidig än att komma försent när man ska någonstans.. Plockar jag upp mina saker direkt behöver jag inte tänka på det sen… Var sak har sin plats, på så vis tappas de inte bort…

Och nu kom jag att tänka på att jag alltid tänker på ramsor när jag ska skriva för att stava rätt ex: alltid stavas alltid med två l, aldrig stavas aldrig med två l…

jösses, inte konstigt att huvudet alltid är fullt med massa ….!!!