Ja det gör jag också inte så att jag berättar för de som jag diagnostiserar men jag och min man kan sitta och diskutera kompisar och så.

Det är ju så att jag har många i släkt och vänskapskrets som verkar ha eller har ADHD ,add eller Aspergers.

Jag tror att man omedvetet söker sig till likadana människor,och så ligger ju funktionshindret ofta i släkten.

Jag har ju läst massvis med böcker och varit på internet dessutom är barnen utredda.

Jag var den som först diagnostiserade min systerdotter och jag tror även min andra systers son har något lite mer svår diagnostiserad jag är väldigt intresserad av dessa funktinshindrena.

Japp, jag brukar oxå försöka diagnostisera andra människor men påpekar aldrig mina misstankar. Utom när det gällde min dotter. Jag misstänket både AS och ADHD på henne och det visade sig att jag hade rätt.

Nu efter hon fick diagnos så misstänker jag samma på mig och på min biologiska mor och bror

Jag gör det =)

Jaa, det är väl nån skada man får efter ha gått igenom så mycket utredningar själv.

Alla i min bekantskapskrets har numera en diagnos satt av mig, inget jag sagt till dom, och alla på tv, i böcker, ja typ alla har diagnoser.. :)

Jag kan också tänka i såna banor men säger dom aldrig förutom till min man. Jag misstänker ADD på min bror.

Jag kommer på mig själv med att ställa diagnoser på folk…

Säger det sällan till dom bara

Men en sak som jag märk är att jag dras nog till lite lustiga kufar.

Både flickvänner och vänner har oftast inte vart inom ramarna för vad som kallas svensson.

Det är alltid något som utmärker och gör dessa personer intressanta och det är nog därför jag dras till dom på gott och ont.

Jag har diagnosticerat halva min bekantskapskrets, minst. Jag ser AS, ADD och ADHD överallt. Och nu har jag vänt blicken mot släkten, så de ligger pyrt till de också…

Jag säger det inte heller till någon, men jag undrar om jag kan ha rätt eller om det är min hjärna som "fixerar" sig bara…för om alla har en diagnos så vore det ju konstigt???!!

#6 Jag är som dig , att dras till "konstigt":-) folk…som mig själv….har mest bara såna vänner

…men eftersom jag har svårt att prata ytligt och vara bara "bekant"…så träffar jag ju folk oftast som är sämre/bättre?! på det sociala samspelet….som är ärliga och inte har nån falsk mast…och då dras gärna hela livshistorien på ett par träffar….SEN känner man varandra…typ…. Kan tyvärr bli ibland att kjag blir För mycket inblandad i andras problem och bli soptunnan lite så, frivilligt och intressant…men jag vet inte om det är så nyttigt??? Jag kan i of också SPY problem i hyperfart…men fyyy vilken ångest det kan ge:-(…..

nu blev det vist lite speedat!!!!! sorry