Va trist att det inte känns rätt för dig, du tror inte att du kan få göra ett ADD test eller har du fått göra det? Som jag har AS men jag klarar att vara social med mina vänner som jag känner mig trygg med. Fast jag känner mig bekväm i min AS och det tyckte min utredare var bra.

Men om det inte känns bra för dig har du pratat med dem om det? De borde ju lyssna på dig på den punkten också… Hoppas att det löser sig eller att du får mer info om det. Men känns det inte bra så ifrågasätt det. Hoppas verkligen det blir bra för dig!

Sen vad underligt att de baserar en diagnos helt på hur nåon var som liten, barn kan ju trycka undan delar av sin personlighet om de vill och det är ju inte alltid att hela personligheten blommar ut förrän de blir äldre. Fast jag kan ha fel. Nu vet jag inte riktigt vad du har för problemområden eller hur din personlighet ser ut men ofta så känner man sig själv bäst så jag tycker gott att du kan prata med din utredare/handläggare och fråga om saken, det skadar aldrig att fråga och be om mer information.

Grattis till diagnoserna!
Jag hoppas att det var rätt diagnoser du fick.

sayuri: Utredningsteamet sa att testningen visade på klar AS. De har lyssnat på mig om min ADD, men håller inte med och jag har förstått att det är ADHD jag har och inte ADD, så det kan jag "köpa". När jag fick mitt resultat i dag fick jag prata, men jag var nog i chock tillstånd. Eftersom jag började protestera mot AS diagnosen började de ställa massa frågor. De drog upp saker jag hade beskrivit mm. Jag kan ju inte neka till det jag har sagt, för det är ju sant. De "bevisade" med föräldrarintervju, och med testresultat på delområden. När jag läser om AS stämmer mycket, men inte allt. Jag upplevs inte "annorlunda" socialt sett av andra. Jag kan "ta in" att jag har AS om en AS diagnos innebär att man kan ha lindriga "besvär". Hade de däreomot påstått att jag har autistiska drag eller ASliknande drag, då hade jag nog hållt med.

Zappa… Jag stämmer inte heller in på allt med AS. För att stämma in på allt med AS så ska man vara ett riktigt bokexempel.
När jag fick diagnosen så läste jag på internet, och blev inte klokare för det. Därefter gick jag till psykologen som gjort utredningen med mig, och frågade om det. Då förklarade hon om det med bokexemplet, att man inte måste stämma in på allt med AS heller.

Tixy:

Det måste vara så som du säger. Då kan jag i så fall hålla med. Jag har läst på nätet hela dagen, pratat med mamma och kompisar. Jag börjar förstå ett och annat. Har mest dåligt samvete för att jag inte mår dåligt av min AS, som så många andra verkar göra? För mig är det inte värre funktionshinder än att jag blir trött när det är för mycket folk runt mig. Jag kommer sällan ihop mig med folk och jag blir oftast omtyckt. Drar mig inte undan kontakt, gillar fest och är sprallig och glad. Blir som sagt lätt trött och "stupar" först av alla. Ibland kan jag komma på tokiga saker jag har sagt eller gjort eller förstå varför en person reagerade konstigt på det jag sa eller gjorde, men det kan ta flera dagar innan jag "kopplar" vad som blev fel. Värre än så är det inte.

#5: Det är ju bara bra att du inte har det så jobbigt!

#5 Jag mådde dåligt av min AS innan jag fick diagnos på varför jag var som jag var. Sedan har jag ju bara haft saker att arbeta med, och jag har frågat vänner som känner mig och AS om man märker min AS, och dom har svarat att det är bara om man känner till AS som man lägger märke till det så.

#5 Jag mår inte dåligt av min AS men jag har lärt mig vad jag klarar och inte klarar. :)

"Ibland kan jag komma på tokiga saker jag har sagt eller gjort eller förstå varför en person reagerade konstigt på det jag sa eller gjorde, men det kan ta flera dagar innan jag "kopplar" vad som blev fel" Det stämmer så väl in på mig!

Mina vänner som jag umgås med nu tror inte ens på att jag är blyg för de har bara träffat mig sedan jag började med min utredning och jag började jobba hårdare med min AS. Jag är tydligen inte blyg längre, inte med de vännerna iaf men dem känner jag mig trygg med så det kanske bidrar.

#7 Ibland kan det ju hjälpa att veta att man har en orsak till varför man inte är som alla andra.

Men det kan ju vara så att du bara har drag av AS.. Testerna visar ju ofta mer än vad vi själva förstår..
Huvudsaken är väl att du fick en diagnos och också då får du pckså rätt till att pröva medicinering…
Jag önskar dig verkligen lycka till!! Jättemycket…
Läs gärna min tråd här om min medicinering…

#8 Det stämmer bra. När man vet varför man är som man är, så förstår man sig själv bättre, och kan på så vis dels arbeta med det men även få andra att förstå hur man fungerar osv.

Sedan finns det ju rötägg som inte tror på att det finns några diagnoser, men dom kan ju dra något gammalt över sig.

#10 Det stämmer ibland så bra att det är vägen Dit som är den viktiga och inte själva resultatet. Jga har fått läta känna mig själv och det har gett mig en större kunskap om mig själv men självklart också nya frågor. Livet är en kamp utan instruktionsplan. 

De kan sitta och gnälla på sin perfekta värd om de känner för det så kan jag uppskatta alla vänner och alla fina människor det finns, med eller utan brister så finns det bra sidor hos alla.

#11 Word!
Ingen människa kan vara perfekt, däremot kan man göra sitt bästa för att fungera med sina medmänniskor. Och i största möjliga mån anpassa sig efter dom som har problem på ett eller annat sätt.

#12 Alla är perfekta som de är! Med brister och svagheter för det är det som gör alla så unika och intressanta. Dessutom så även om alla inte passar tillsammans med mig så finns det alltid någon man har något gemensamt med och det är nästan bättre med lite variation än om alla var exakta kopior.

#13 True. Perfekta eller icke-perfekta. Beror ju på från vilken vinkel man ser det, så att säga.

#14 Absolut!