Stackare :( jag är faktiskt väldigt likadan..
Är rädd för dammsugaren, därför städar jag aldrig hemma (folk tror jag är lat men jag är faktiskt rädd för den)
Sen är jag livrädd för katter, solarium, dusch-glas (tror att dom ska sprängas), mixer (som man mixar mat i nivet,..) och sen för lådorna i frysen.. men jag antar att de är för att dom låter så hemskt när man drar ut dom.. :p

ja antar att jag e rädd för allt de där pga ljuden, kom jag fram till nu efter att ha tänkt lite ^^ förutom katter.

Hm.. ja. Jag har spindelfobi. Men sen har jag ju en massa smårädslor. Och större som fobi för folk osv. Men det är sånt som blivit värre med åren. Iom att man känt sig annorlunda och inte förstått vad man gjort för fel. Då blir man rädd för att träffa folk.

Jag är mer rädd för katter än för människor :( så jobbigt om jag ska hem till nån, så har den en katt..

#4 Vad gör dig så rädd för dem? (Hoppas du inte är rädd för min Avatar föresten.)
Själv föredrar jag djur (förutom spindlar och ormar då..) helst katter, för att de älskar en oavsett vad man än gör, hur man än är.
Min rädsla för människor är ju rätt lätt att förklara varför. Eller nja.. lätt och lätt. Men i enkla ord så är jag rädd för att misslyckas, att bli dömd utifrån mitt agerande (som oftast inte är rätt för hur jag egentligen är..), att jag ska göra bort mig, säga fel. Bli hatad, äckla folk etc.

#5 Jag vet inte riktigt.. enligt mej är dom onda (kanske nåt jag fått för mig bara) är livrädd för deras tändre och klor, och deras blick. Kan inte titta en katt i ögonen, får typ panikattacker då :o vill helst inte va i samma rum som en katt, blir nervös och måste hålla reda på hela tiden vart den är och vad den gör..

Men jag vet inte riktigt orsaken till varför jag är så rädd för dom.. Har vart de sen ja va mini :P

Kanske något hände när du var mindre?
Någon vis människa sa att katter troligtvis har Aspergers. ;) Kanske därför jag gillar dem så mycket.

Låter hur som jättejobbigt.. låter precis som min rädsla för spindlar. Skriker högt om jag ser en. Får jättepanik och vet inte vart jag ska ta vägen. Det bara kryper i hela kroppen och jag börjar störtgrina..

Jo har likadant för spindlar också, men katter e ju lite vanligare.. :P

Vet att jag blev "attackerad" av en katt när jag var mindre.. men jag var rädd redan innan de :/

Jag är livrädd för det mesta.
Höga ljud (saker som smäller, hundskall, motorcyklar och andra fordon m.m), främmande saker, människor, telefoner, höjder, mörker, vissa lukter, ny mat, fåglar, hastiga rörelser, skolan osv.

Jag är också livrädd för ballonger & smällar. *huu*

Försöker utsätta mig för det jag är rädd för i lagoma doser men ballonger kommer icke in i detta hus.

#10 Samma här, Ser jag en ballong så drar jag och in i mitt hus kommer de aldrig *hua*

Hmm… Jag tror inte att jag är rädd för något vardagligt sådär.

Jag har min socialfobi (går i perioder beroende på hur jag mår) och min ormfobi. Dock har jag bestämt mig för att övervinna min ormfobi.. Någon gång.
Och björnar! Dom är ruskigt vackra, men efter att jag mötte en på 20-30 meters avstånd för några år sedan, så vill jag gärna ha ett staket eller så mellan oss. Sedan blir det väl inte bättre av att dom ibland är inne i samhället där min mormor bor, och vi brukar vara där om somrarna.

Hmm.. Förvisso så är jag rädd för smällare/raketer, vilket gör det hela värre för hunden också, men jag försöker att hålla mig lugn. Det gör ont i öronen trots min tinitus.

Kommer inte på något mer just nu iaf, får fundera lite på det.

Känner igen mig massor :(

Dessa förbaskade ballonger de kommer bli min död! En dag får jag en hjärtattack och stryker med pga en j*vla ballong.

Sodastreamers gillar jag inte heller, de låter urskumt och pyser efteråt, urk…

Smällare är jag också rädd för, men mest för att jag har fått raketer på mig flera gånger, en gång small en innanför min tröja

Massor av sånadär småsaker som jag är totalt livrädd för. Motorcyklar som far förbi och smäller hejvilt, bilar som är trimmade så de vrålar som jag vet inte vad…

Men värst av allt är larm av olika slag! Tjuvlarm, brandlarm, summersignal, vad som helst. Larm är världens värsta uppfinning

Jag är också livrädd för massa småljud som kommer plötsligt, det handlar inte så mycket om vad det är som att dom dyker upp utan förvarning, typ smällare eller någon som drar på med motorcykel precis när dom kör förbi.

På tal om rädsla. Det känns som jag ska få en hjärtinfarkt varje gång brevbäraren släpper ner posten i min brevlåda. Fy farao så rädd jag blev nyss

#15 Det känner jag igen! tack och lov för postlåda i stället för brevinkast!

När jag bodde i uppsala hade tidningsbudet starten hemma hos mig utanför mitt fönster. Kl: 03 varje morgon kom en minimuss och kastade ut stora buntar med tidningar så det small i backen jag höll på att dö varenda natt!

Jag har brevinkast men skrev visst brevlåda

18 jag förstod det

Kom på ytterliggare en rädsla - tandläkare. Fast det är nog ganska vanligt ändå, kan jag tänka mig.
Grunden till det ligger i att jag och en gammal dagiskompis då hade samma tandläkare, och hon hade kört borren i min kompis tandkött plus tungan. Därefter är jag livrädd för tandläkare, så min nuvarande kollar alltid så att jag mår bra och så, oavsett vad dom fixar.

En liten fundering…

Har aldrig tänkt på det där med rädsla tidigare…

Jag har en son som är tre år o han har precis fått diagnos ADHD (inte AS). Men han är otroligt rädd för allt men mest för ljud. Dammsugaren, hushållsmaskiner som låter, mörkrädd,  men även exempelvis kaninerna på liseberg ;-)

Bara ett litet inlägg från mig!!

#20 Tixy, jag är oxå livrädd för tandläkaren

#21 Din son kanske är för ung för att utredas för AS. Tror jag läst det någonstans. Det är ju mkt möjligt att han kan ha AS oxå.

Mörkrädd är jag oxå. När jag var liten var det värre

Ballonger är hemska. Så fort jag ser ett barn med en ballong vill jag fly! Hur ofta möter man inte studsande ballonger på gågatan nere på staden som något barn kastat. Det är lika med att det ligger en mina där. Då vill jag bara kasta mig bakom närmaste skydd med händerna över huvudet för öronen.

#23 precis så känner jag också.

Jag brukar undvika platser där jag misstänker att ballonger förekommer

#23 #24 samma här. Mitt största hatobjekt är ballonger pga rädslan

#22 Du har åtminstone inte tandställning och tandläkare på tandregleringen som tjatar om att man måste borsta ännu mer. Testade i 2 månaders tid att borsta 3-4 gånger per dag, men jag fick inget beröm för det, så nu skiter jag i det, i princip.

Ballonger ja…det absolut värsta jag vet!!! Är så vansinnigt rädd för ballonger att svetten sprutar och adrenalinet flödar i mej när jag ser en ballong!

Sen glödlampor..ajajajaj, att byta och skruva i glödlampor =(

Minns också sån där Soda stream och hur jag hoppade högt när den där kolsyran fräst klart i flaskan..

Ska jag dammsuga, åker öronpropparna i med musik på hög volym..avskyr dammsugarljudet med..

Och till sist, när någon smyger upp bakom och ska "skrämmas"..då, då kan jag i ren och skär rädsla slå ner denne person, blir fly förbannad och det brukar vara "roligt" för den som skräms..

Men..det ÄR inte roligt att bli så rädd..

#27 Jag känner smått igen det där när någon smyger upp och ska skrämma en. Jag har gått loss på fästmannen ett antal gånger när han har stått bakom dörren eller något och hoppar fram, speciellt i mörkret. Fast jag är även sån som hämnas, och han hatar också sånt.

Märker många rädslor hos min son med. Har många gånger undrat vad detta kan bero på….Nu ska han utredas för om han kan vara boktavsbarn.

Jag tycker att höga ljud är obehagliga och när folk kör för nära bakifrån när jag kör bil, jag vill inte att folk kör bakom mig för då får jag lätt panik men det börjar bli bättre, jag mår bara dåligt och får ont i magen av det men ändå. Folkmassor, tomma platser, att göra fel… jag är väldigt rädd för att göra fel och det är inte nämnvärt lyckat då det gäller allt, inte bara jobb utan beteenden, stavning utan så gott som allt.

#30 Precis som jag. Jag är livrädd för att göra fel i alla situationer

#31 Då blir det lätt att man inte vågar göra någonting alls har jag märkt

#32 Ja precis, man isolerar sig mer och mer istället tyvärr

#30-33 Gör som mig och fästmannen - var dig själv och skrik konstiga saker efter folk som kollar konstigt på dig.

I somras satt jag och fästmannen på en bänk i en park inne i stan, och så gick det förbi en man i kanske 30-35 års åldern, som råstirrade på oss, varpå fästmannen ropar "jag älskar dig!" efter honom. Mannen i sin tur skyndar sig därifrån.

Men varför tittade han konstigt på er? Gjorde ni något konstigt, eller var han bara dum/dryg?

#35 Vi satt bara där och pratade, och det tycker jag inte är speciellt konstigt.

Jag älskar ballonger, smällare, raketer och eld!!

Då var det nog gubben som var konstig. Eller avundsjuk. Eller närsynt. Eller efterbliven. Många har verkligen låg tolerans för hur man får vara och vad man får säga. Jag minns en gång att en kollega kallade det oförskämt att jag åt potatisen med skalet på. Vad säger man?

#38 Hahaha, en sån grej är ju lite udda att anmärka på. Hade ju varit en annan sak om du försökt stoppa in den i örat.
Potatisskal kan vara gott ibland, speciellt om det är färskpotatis, direkt från potatislandet. Mums!