Diagnos utan utredning?
Jag har skrivit lite grann om min bakgrundshistoria, mistanke om att jag har ADD och kamp för att få en utredning i den här tråden, men för att göra en lång historia kort så brakade jag in i väggen i vintras, och i samband med att jag sökte vård för utbrändhet fick jag höra talas om ADD och det stämde in som fisken i vattnet på mig.
Jag begärde att få göra en utredning, och blev slussad fram och tillbaka bland läkare, kuratorer och co innan jag i juli träffade en psykiatriker som sa att allt tydde på att jag hade ADD. Sedan slutade psykiatrikern på vårdcentralen och jag har sedan dess haft kontakt med en psykolog istället som skrev en remiss till en psykiatrisk klinik för att jag skulle göra min utredning där. Fick svar för ett par veckor sedan att jag inte skulle få någon utredning, men idag träffade jag min psykolog igen för att snacka om att överklaga beslutet. Han skulle skicka lite mer papper till kliniken med bla psykiatrikerns utlåtande på.
Så i eftermiddags ringde min psykolog- han hade tittat i mina papper och upptäckt att den där psykiatrikern jag träffade i sommras redan satt diagnosen ADD på mig! Detta hade jag ingen aning om, och inte psykologen heller! Han har alltså satt diagnos utan att ha gjort någon utredning, allt han byggde det på var en självskattningsblankett jag och min mamma fyllt i, ett kort möte med mig och (kanske) samtal med min kurator. Kan man göra så??
Till saken hör att jag inte har världens förtroende för psykiatrikern i fråga- han verkade minst sagt förvirrad vid vårt möte i sommras, var superstressad, stavade som en 5åring på mitt sjukintyg och skrev fel på mitt recept. Nog för att jag är rätt övertygad själv om att jag har ADD och att det vore skönt att slippa en lång utredning, med det känns inte alls seriöst.
Någon annan som fått sin diagnos på så här flummiga grunder? Får det gå till så här? Kan jag fortfarande begära en utredning om jag redan fått en diagnos?
Det där låter helt åt skogen fel…
Jag är 99% säker på att så får det inte gå till… Du har ju dessutom alltid rätt till ett "andra utlåtande". Dvs att du får träffa en annan läkare/psykolog, som helt förutsättningslöst bedömer samma sak som denna psykologen gjort. Men en diagnos kan man inte ställa efter enbart en samtalstid…
O om det dessutom gått till så att denna psykologen ställt en diagnos på dig efter enbart ett självskattningsformulär… Då är det då verkligen inte rätt o riktigt!
För att ställa en diagnos krävs det betydligt fler träffar o tester än så! Det är individuellt för alla människor, hur många test som behövs, men helt klart så är det mer än ett enda test iaf. Så, detta har inte gått rätt till… :/
Hade jag vart du så hade jag nog lämnat in en stämningsansökan till Patientnämnden. För det är ju superviktigt i dessa lägen. Tänk vad fel det kan bli om nån med ett riktigt svårt funktionshinder får en felaktig diagnos… :/ Aj aj aj…
Det där har ju inte gått rätt till.
Jag blev rätt så irriterad på den psykiatri kliniken jag hamnade på där först läkaren genomförde en skattningn skala på mig för att sedan skicka mig till en psykolog för en annan skattning skala.
Där blev jag skickad fram och tillbaka under ngt år där dom gjorde sin utredning om mig.
När dom väl var klara sa min läkare att dom kommit fram till att jag hade ADHD men att dom inte fick ställa diagnosen och rekomendera behandlings form för detta skulle först utredas hos en neuropsykolog först.
Så först när jag gjort en neuropsykiatrisk utredning fastslogs min ADHD.
Lasse
Jag gjorde en utredning och fick motsatt resultat. haha.
Jag blev diagnostiserad, från både psykolog och vanliga BUP. För att sen (ca 1 år sen) få veta att jag har ingen fastställd diagnos. Det var när jag behövde intyg till arbetsförmedlingen som jag kontaktade psyk för att få tag på intyget som jag fick veta detta.
men då har jag ju redan fått pengar från försäkrings bolaget pga att jag hade en fastställd diagnos.
så jag kan mycket väl säga att psykologer och psykiatrin lever sitt egna liv ibland… haha
Varför blir jag inte förvånad….Antagligen för att det gått inflation i vissa diagnoser….Har hört vid ett flertal tillfällen att (framförallt barn) fått diagnosen nedskriven i journalen….utan att veta detta.
jo, det har ju gått en vända där väldigt många barn/ungdomar fått diagnosen ADHD och liknande…..
Skönt att höra att det inte bara är jag som tycker att detta låter väldigt… skummt!
Vet inte om jag orkar bråka om saken, stämma och ha mig även om det säkert är det vettiga att göra. Har inte riktigt energi över just nu. Men jag har satt min psykolog på att ta reda på hur detta påverkar en ev. utredning. Vore jättehemskt om jag int kan få en "riktig" utredning nu bara för att jag redan har en diagnos…
#6 Varför är utredningen så viktig? Om du har en diagnos har du väl rätt till de mediciner och hjälpmedel du behöver?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#8 Utredningen i sig gav mig mer än diagnosen på papper, den beskriver ju var ens styrkor och svagheter sitter ochgör det lättare både för mig själv att förstå mig och veta var jag behöver hjälp och stöd och det hjälper ju också vården på samma sätt.
#9 Okej, men då är ju utredningen ett verktyg för att bestämma vilken sorts hjälp man kvalificerar sej för. Då borde inte en diagnos komma i vägen, utredningen borde göras ändå?
Hoppas det går bra för dej Cassiopeia!
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#8 Det är viktigt därför att det inte är diagnosen jag i första hand är ute efter, utan svar. Jag vill veta om jag har ADD för min självbild och självkänslas skull. Har blivit kallad korkad, dum i huvudet, slö och slarvig hela mitt liv och om jag viste att jag hade en diagnos skulle det kännas väldigt mycket bättre. Nu vet jag ju ingenting, den här diagnosen är ju tagen ur luften och det kan lika gärna vara något helt annat fel på mig. Eller så är jag "bara" dum i huvudet…. Dessutom är det ju som #3 säger en risk att jag kan bli ifrågasatt om inte utredningen görs på riktigt sätt och det kan ställa till det för mig i framtiden…
Besvärligt. Hoppas du får din utredning.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Jahapp. Visar sig att jag fått svar från den psykiatriska kliniken idag och att jag inte kommer få någon utredning. De tar bara emot patienter som "tillhör målgruppen för specialistpsykiatri, vilket innebär att man ska ha psykiska problem som innebär "allvarliga funktionssvårigheter med avseende på sociala kontakter, arbete eller skola"" Vilket är jätteironiskt, med tanke på att jag just förlorat jobbet oga av mina besvär och är tveksam till att jag någonsin kommer kunna behålla ett jobb eller studera vidare utan hjälp. Ska man skratta eller gråta?
Vad gör man nu? Är det bara privata kliniker som gäller eller? Någon som känner till någon i gbg-området?
Har man fått en diagnos som är gjort på rätt sätt så ska man få det på ett papper som man tar med sig hem. Iaf är det så för min del. Min mamma ska nämligen ha ett sådant papper.
#14 fick inget papper, så nej det var nog inte "på rätt sätt". Å andra sidan kanske han menade det mer som en uppskattning?
Jag har i alla fall beslutat mig för att söka hjälp på en privat klinik nu. Det kostar väl skjortan men det får det vara värt. Ser ingen annan utväg, och behöver verkligen få det här ur skägget. Får skaffa mig en sån där insammlingsbössa och gå runt och skrammla…. Har mailat några olika kliniker i stan nu och får se vad de säger…
Starta ny diskussion