
Att leva med diagnoser när man är jag
Tänkte berätta lite om min vardag så andra kan få läsa om hur det är med mig och mina diagnoser och kanske förstå lite hur det är att ha en sådana diagnoser eller bara känna igen sig.
En vanlig dag börjar kanske vid halv nio. Då ska jag upp och fixa iordning mig för att en halvtimme senare kunna bege mig till mitt samtal på mellanvården. Med största sannolikhet har jag ställt klockan på kvart över åtta, den ringer då, jag somnar om, den ringer igen 9 minuter senare, jag somnar och tredje eller fjärde gången den ringer vaknar jag till. Ligger sen i sängen och bara glor i taket i säkert tio minuter en kvart, kan helt enkelt inte ta mig upp, världen är för jobbig, vill bara vända mig om och sova bort resten av dagen för att slippa den.
När jag väl lyckats masa mig upp och staplat in på toa, fått på mig linser och fått i mig lite medicin ska jag hinna med frukost, tandborstning och ta hand om djuren innan jag går. Brukar hoppa frukosten, kanske ta en kopp te om jag hinner. Har helt förlorat min förmåga att skynda mig. Kommer iväg, sent såklart, rusar till bussen, som jag missat och får vänta på nästa.
Efter bussen väntar tunnelbanan, den är en skräck, lika obehagligt varje gång. Blir så fruktansvärt rastlös och uppe i varv av att sitta där. Blir nervös, börjar kallsvettas.. tar av mig, trummar med fingrarna, skakar påbene.. sitter ohc vrider huvudet som ett jagat djur. Måste se väldigt annorlunda ut. Stressad av tidsbrist också.
Hinner med tur fram i tid och har sedan samtal på 45 minuter innan det är dags för en kvalfylld tunnelbaneresa hem igen. Väl hemma går jag antingen och lägger mig eller sätter mig framför datorn, det brukar vara ungefär det jag orkar. Ta hand om djuren såklart. Sitta och ha ångest över allt som måste göras men inte kunna börja, inte kunna ta tag i det. Bli helt hysteriskt frustrerad över att det itne bara är att göra det som så många säger åt mig… nej det är verklgien inte det. Sitter där framför datorn när min man kommer hem. Han tycker det är jobbigt att ingen disk är diskad och att maten inte är handlad eller golvet inte städat. Sen är han såklart trött efter en heldag i skolan. Så jag sitter och känner mig elak för att inget är gjort samtidigt som jag blir irriterad på honom för att han inte gör något heller. Sitter och surar lite vid varsin dator. Slutar med att något av det blir gjort, troligast handlingen eftersom vi måste ha mat.
Sen tar kvällen vid. Han är trött och vill sova, jag vill äntligen prata med mina kompisar på msn, nu är dom nämligen där.. så jag sitter uppe och pratar med dom, blir övertrött och börjar må riktigt dåligt. Slutar oftast med att jag sitter framför datorn med två alternativ, antingen försöker jag somna eller så skär jag mig och lite beroende på hur trött jag är och hur jag mår så blir det det ena eller det andra.
Så är min ganska tråkiga vardag. Mycket ångest över saker som inte lir gjorda och mycket nervositet och stress…
Usch, det låter inte bra! :( Men vet inget råd.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
#0: Kan du inte ersätta tunnelbaneresan med buss? Ofta går det bussar även om det tar längre tid, men det kanske är värt det för dig?
Finns det några saker av det du ska göra som är enklare? Kan du börja med att göra dem? Börja någonstans. Ibland kan mängden saker man måste göra kännas övermäktig och då är det bra att visa för sig själv att man kan genom att börja med något och jobba sig vidare därifrån. Det är det där med att inte äta hela elefanten på en gång.
Vänliga hälsningar
Niklas

Nej äter man hela elefanter får man ont i magen=)
Nej men allvarligt.. visst går det att åka buss istället men det är jäkligt opraktiskt. För att ta mig in till stan måste jag mer eller mindre åka runt den. Funderar på att skaffa mig en liten hund som kan följa med mig som sällskap, blir lite lugnare då…
Göra enklare.. jadu… skulle väl vara… duscha.. kanske..eller möjligtvis tvätta eftersom det är en bokad tvättid och vi inte får kläder annars
Jag tror också det är mycket viktigare att sätta ribban lägre och tex inte ser allt som borde göras. Jag sätter för mig som dagsmål bara att diska eller duscha. Saker som är självklara för andra och inga problem är stora för mig. Men genom att klara av ett litet mål om dagen mår jag mycket bättre.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Jag har börjat prova ett sätt som jag hoppas skall fungera för att få de vanliga sysslorna att bli gjorda.
Jag har gjort som ett schema där man inte gör mer än en sak samma dag. Kan vara t.ex. att dammsuga på en måndag sen inget mer den dagen. Gå med soporna på söndagen och sen inget mer den dagen osv. Har fredagen och lördagen "ledig".
Hoppas att på detta sätt få saker och ting gjorda.
Är man flera i hushållet kan varje person få en särskild dag eller dagar med en särskild syssla.
Det skadar inte att pröva!

#3 Du har tur som kan ta nästa buss, här har vi bara en buss som går om dagen och den är hemsk! Men hoppas på att få flytta snart så man slipper vara så beroende av andra. Det är bättre att bara vara hemma när man kan ta cykeln till affären eller till läkaren.
Min dag är ganska lik din om man bortser från skärandet…har just nu klarat av att inte göra något men vet inte precis om det är så mycket bättre om jag ska vara ärlig för nu har jag bara all skit innom mig istället för som innan kunna ladda ur lite då och då.
Du vet väl om att du kan få enorm bra hjälp av arbetsterapeuten som kan kan se dina behov och hjälpa dig. Tex kan du få en handdator. För att lättare kunna strukutrera upp dagen.
Har själv försökt med papper där jag skulle planera allt. gick ju bra första, andra, tjedje dagen men sedan sket det sig 
Själv har jag precis börjat ta kontakt med arbetsterapeut och det känns bra. Så gör du det med.
Försök också planera in roliga saker emellanåt. Det "tråkiga" som städning och sådant sliter enormt på en innan det ens har börjats. Iallfall på mig.

#7 Nej, det är liksom aldrig någon som berättat för mig vad som finns för hjälp. Jag fick en diagnos och sen när jag frågar efter annan hjälp än medicinering säger dom att det inte finns.
jag vet. Är väl sådan att jag är som person alltid på språng efter att all hjälp som jag kan få. Är väl min speedning som sätter igång.
Klart att det finns annan hjälp än medecin. Typiskt dom att påstå något sådant. HannaM ta själv kontakt med arbetsterapeuten på din vårdcentral som du tillhör eller på den psykiatriska mottagning om du tillhör någon sådan. Kräv att få komma till arbetsterapeut och säg vilka svårigheter du har.
Dessutom så kan du kräva att få psykologhjälp för att kunna prata ut och få KBT av dom för att lättare kunna hantera dina svårigheter. KBT är inte bara till för spindelfobier tex.
Jag har en frustration att ibland bara sticka iväg när det är som jobbigast och då har vi lagt upp handlingsplaner och så vad jag ska göra vid sådana situationer.
Dessutom så får jag "läxor" som jag ska öva och öva och öva på för att någon gång lyckas bli bättre.
Möjligheterna finns.
Men landsting och så är ganska dåliga på att berätta vad som finns. Därför är detta forum skitbra då vi kan hjälpa varandra med olika problem
Kram
Naturligtvis är medicin jättebra. Käkar själv både cymbalta och tegretol.
Men medicin är inte allt.
#10 Tegretol…hm, har du möjligtvis epilepsi? Åt nämligen den förut innan jag bytte epilepsimedicin.
Nä absolut inte. Men träffade en kanon bra psykiatriker som jag kunde berätta om mina snabba berg och dal banor känslor. Kan bli väldigt down men är uppe ofta ganska snabbt igen ( kan då vara på topp). Är dock oftast väldigt glad och mer manisk i mitt tänkande
Visste du inte om att man kunde få tegretol även för andra saker än epilepsi? 
Min psykiatriker förklarade att en hjärna hos en människa med ADHD kan fungera på samma sätt som hos en med epilepsi men att vi inte får kramperna. Medecinen gör att de värsta höjdarna och topparna läggs utan att man blir en zoombie 
Skulle varmt rekommendera tegretol om man inte är konstant deppig.
#12 Kände till att det var något mer så jag kollade på fass och där stod det att tegretol används vid behandling av epilepsi, vissa former av ansiktssmärta (trigeminusneuralgi) samt alkoholabstinens.
ja och neurohandikapp med effektiv positivt resultat för mig 
Någon annan som har ätit tegretol med positivt resultat för våra pesonlighetstyper särskilt vi speedade
?????

Jag har redan samtalskontakt på psykiatrin och har provat dbt som var för svårt, allt med hemläxor ger mig mer ångest än det kan ta bort.
Och nästa problem. Jag mår helt enkelt för dåligt för att orka be och tjata om hjälp.