Jag tkr att alla borde få gå i samma skolan…. MEN!

Som det ser ut i dagsläget är det nog svårt….. iaf om man ska få den hjälp man behöver. Det är många som inte får den hjälp de behöver.. Och ska inte särskolor finnas, så ska det finnas riktigt ordentligt med hjälp i skolan.

Sen är det svårt att säga "ska särskola finnas" tkr jag… Tkr det borde få ett annat namn..

mm.. håller me.. men om alla resurser som satsas i förskolan satsas i vanliga skolan i stället och alla går i samma skola, borde väl alla gynnas av det eller?

borde inte folk även bli mer toleranta om alla "får finnas"?

ja, själva namnet "särskola" är problematiskt..

Hmm,… Det är en svår fråga tycker jag.

Nackdelen är ju att det sker en hel del mobbing i skolan.

Jo, folk borde bli mer toleranta tycker jag.

jo, men sker inte mobbningen ändå? jag menar, de som måste hacka på nån finns alltid och då hittar de alltid nån att hacka på.. på en "vanlig" skola finns det ju massor med exempel på mobbning..

ja, folk öppna ögonen och se det som är annorlunda utan att döma det så hårt.

#4 Hmm.. Jo, det är sant. Mobbing sker nog ändå. men jag tror det kan vara mindre ändå.. Om man går i särskola alltså… För går man i vanlig klass, så kan man bli utfryst av de i klassen osv på ett annat sätt än om man går i särskola… tror jag, är inte särskilt insatt faktiskt.

är inte heller så insatt.. men intressant att fundera över.. för tänk om alla "ovanliga" gick tillsammans en vanlig skola med alla som är "vanliga" och "ovanliga" där.. tänk vad många olika människor det skulle finnas. och mångfald borde väl vara bra eller? asså jag vet inte, jag bara funderar..

Då särskolebarn är ett minimiantal jämfört med vanliga skolbarn och man slussar ut dessa i de vanliga skolorna så kommer de att bli utstötta. Barn är grymma på det sättet.

Då är det väl bättre att dessa barn får gå i skola med likasinnade och ha vänner och få självförtroende. Än att gå hela sin uppväxt och veta att de är annorlunda. Hela barnens uppväxt och hela tonårstiden handlar ju om att hitta sig själv. De kommer ALDRIG att hitta sig själv bland normala barn. Been there done that.

Då jag har erfarenhet om hur det funkar pedagogskt i särskolan så vet jag att visst förekommer det mobbing i särskolan på samma nivå som det förekommer mobbning i vanliga skolan. MEN skillnaden är att det går aldrig så långt i särskolan då det ALLTID finns någon som vaktar barnen. Ett barn i särskolan FÅR inte lämnas ensam utan tillsyn på rast etc av min egen erfarenhet.

Jag är medveten om att jag hade en lite elak ton i meddelandet, inte menat så iaf.

#7 hmm.. ja, asså man kanske önskar att världen var ett mer tillåtande ställe.. min bror mådde väldigt bra av att gå i särskola, han gick i vanlig skola först och blev väldigt utsatt. så det är väl från fall till fall..

Jag tycker att skolor med särskilda resurser för att hjälpa barn med utökat hjälpbehov är bra, men däremot bör det ske en del förändringar, bland annat borde de få en chans att läsa in gymnasiekompetens om de har rätta förutsättningarna att klara det.

Sedan borde särgymnasierna bli fler, så att chanserna ökar även för dessa elever att fördjupa sig i de som de är duktiga på, för alla har något man är bra på, det gäller bara att hitta det.

Sen namnet "särskola" är väl inte det bästa, det håller jag med om. Det har så negativ klang…

Är det okej att alla måste gå i så stora klasser?När det är så många som egentligen inte klarar av det?

Det finns mycket som är tveksamt i skolan. Jag har jobbat en del som lärare och attityderna som finns hos en del i det yrket…

Att barn är jävliga med varandra har inget med att de är barn att göra utan vilka attityder vuxna har. Det är därifrån de lär sig… Barn är bara sämre på att dölja vad de tycker… Eller ärligare…

pEr

Eftersom jag är lärare i särskolan sedan 20 år vill jag gärna ge min syn på saken.

Jag såg programmet i onsdags och tyckte det var mycket dåligt. Där satt tre personer som inte hade någon kunskap om särskolan och diskuterade särskolan vara eller icke vara efter ett reportage om några elever som blivit felplacerade. Det kan bara bli fel!

Antalet elever i särskolan har ökat sedan 90-talet och vad det beror på finns olika teorier.

Först ska sägas att särskolan består av olika skolformer. I den obligatoriska särskolan finns träningskolan för de med grav och måttlig utvecklingsstörning och grundsärskolan för de med lindrig utvecklingsstörning. I den frivilliga särskolan sk gymnasiesärskolan finns tre olika valmöjligheter verksamhetsträning, yrkesträning och nationella program ex. estetisk, fastighet eller hotell och restaurang. För vuxna finns särvux med tre nivåer: träningskole- och grundsärnivp och gymnasial särvux.

Tyvärr brukar de flesta som pratar om särskolan mena grundsär vilket bara är en del av särskolan.

Ingen ska kunna tas in som elev på särskolan utan att ha en utvecklingsstörning. Det ska göras en pedagogisk, psykologisk, social och medicinsk utredning först. Att det ändå sker är märkligt och beklagligt.

I nuläget kan föräldrarna välja vilken skolform de vill ha sina barn i och en "särskoleelev" kan gå i grundskolan med särskolans kursplan. Rektor i grundskolan är skyldig att ge sina elever den undervisning de behöver för att nå kursmålen inom rimliga ramar.

Särskolan är till för de elever som inte kan nå grundskolans mål.

Jag tror inte för ett ögonblick på att ta bort särskolan som skolform men jag skulle önska mer och bättre samarbete med grundskola/gymnasium men det intresset kan inte bara finnas hos särskolan.  

För att vara behörig att arbeta som lärare i särskolan ska du vara speciallärare eller-pedagog vilket inte krävs för att vara klass-ämneslärare i grundskolan. Vi arbetar i stor utsträckning med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för att våra elever ska kunna kommunicera bättre. Vi har en pedagogik som är bra för våra elever. Undervisningen är individuell oftast och grupperna små vilket jag tror är bra för eleverna. Vi har oftast lägre tempo och kan vara mer flexibla. Vi har också kursplaner som ska följas.

När det gäller inkludering eller integrering i grundskolan är det främst grundsäreleverna som är aktuella och det bör undersökas från fall till fall. Det viktiga är att eleven mår bra av det.

Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning som kommer att finnas oavsett vad skolformen kallas för och jag anser att de har rätt till kompetenta lärare och bra undervisning precis som alla andra.

I programmet sades att särskola inte finns i många länder bl.a. Norge och USA. I Norge vet jag att föräldrar går ihop och startar egna "särskoleklasser" för sina utvecklingsstörda barn. Om det finns några särskolor i USA vet jag inte men jag vet att de har institutioner för utvecklingsstörda. Och då "behöver" man ju inte ha dem i "vanliga" skolan.

Jag tycker vi ska vara rädda om LSS-lagen som ger personer med utvecklingsstörning rätt till daglig verksamhet och boende bl.a. Att någon person med utvecklingsstörning skulle få arbete på öppna marknaden utan lönebidrag är inte troligt. De får ju inte ens jobb på samhall längre!

Alltså frågan är inte så enkel som man kan tro och det gäller att skaffa sig kunskaper om detta för att diskussionen ska bli seriös.

Utvecklingsstörning anses ofta vara den lägst rankade funktionsnedsättningen och skapar ångest och rädsla hos många. Tyvärr är det en grupp människor som inte kan tala för sig. De är utlämnade åt omgivningens tyckande. Det är tragiskt! De är inte behjälpta av en massa tyckanden utan ska ha kunniga och engagerade talesmän.

De ska vara delaktiga i samhället på sina villkor och få en skolgång som utvecklar dem.

Vad gäller USA så finns flera olika skolformer. I de flesta skolor finns väldigt hårda regler på uppförande. Att bli avstängd för en tid är inget som bara händer på film/TV. Ett barn som bits på förskolan kan bli utkastat och föräldrarna tvingas då hitta en annan förskola. Kanske är det det därför som hemundervisning är så pass mycket vanligare där?

#12 Vad jag förstått när jag läst forskningsrapporter om skolsystemet i USA är att det är många kontroller av elevernas kunskaper på olika nivåer. Skolan kontrolleras av olika myndigheter på olika nivåer. Jag har inte uppfattat att det finns någon större tolerans för elever som kräver något extra alt. inte är studiemotiverade. Jag förstår faktiskt inte hur den skolan skulle vara lämplig för en person med utvecklingsstörning. Nu är jag inte dummare än att jag begriper att alla skolor/lärare i USA inte kan vara stöpta i samma mall och att det måste finnas lärare som är mer eller mindre intresserade av specialpedagogik.

Ett annat "bekymmer" i valet av skolform är huruvida föräldrarna har bearbetat sorgen över att få ett utvecklingsstört barn. Sådant påverkar också inställningen till barnet och vilken skolform man väljer. En dåligt bearbetad sorg kan ställa till med mycket oreda för barnet långt upp i vuxen ålder.

#11 ja, det var väldigt vinklat, och stundtals missvisande, jag vet det eftersom jag också har haft mkt kontakt med särskolan. men frågan som lyftes är intressant. det är intressant att man jobbar för att integrera alla människor i samhället, samtidigt som man ständigt särbehandlar och det gäller väldigt många olika folkgrupper i samhället.

men det jag tänker är att om samhället satsade mer på skolan över lag, mindre klasser, fler lärare, fler vuxna som har TID. mindre stress. det skulle göra gott. förebygga så mkt skit som händer sen, spara pengar långsiktligt..

#13 det är oerhört sorgligt när föräldrarna inte kan acceptera barnets svårigheter och det får gå ut över barnet.

#14 Samhället måste absolut blir mer tolerant för alla människor och även skolan. Jag bryr mig egentligen inte om vad skolformer kallas för. Min poäng är att elever oavsett funktionsnedsättning har rätt till en utvecklande utbildning. Som grundskolan ser ut idag kan jag inte se att det är det bästa alternativet för alla med utvecklingsstörning. Mer tid , mindre klasser osv. är det inte bara personer med utvecklingsstörning som behöver. Jag håller helt med dig om att många personliga bekymmer och samhällskostnader skulle kunna förebyggas med en mer lyhörd skola och med mer barn- och ungdomsverksamhet. Det är dyrt i längden att spara på barn och ungdomar.

Särskolan bör finnas eftersom den ger barn chansen att kunna gå i skolan utifrån sina egna förutsättningar.

Jag tycker själv att särskolan ska höra samman med den vanliga skolan, alltså samma lokaler/byggnader. På så vis kan man integrera elever i vanliga klasser.

Jobbar själv på en skola där det är både vanlig grundskola (F-5) samt särskola. På denna skola integreras barn från särskolan med barnen i grundskolan. Vissa går heltid i vanlig klass och har då assistent hela tiden. Andra går på vissa lektioner med vanlig klass.

Jag kan inte se det som annat än positivt. 
Det är även positivt hos de barn i grundskolan, de får en slags förståelse för de som är lite annorlunda i sitt sätt att vara samtidigt som de barn från särskolan får social Träning.

Integrering sker även på fritids.

Jag är bara positiv.