Sociala krav-ångest på julen
Jag skriver tråden för att höra om någon mer är som jag och få lite sympati från er andra. Jag känner mig ganska ensam om det hela, här i in omgivning.
När jag fick barn för 3 år sen svor jag att det inte ska bli något åkande fram och tillbaka på juldagen för att fira halva julen här och halva julen där (med våra ursprungsfamiljer). Så var det när jag var barn. Det och ett överdåd av julklappar som för att skyla över det hela.
3 jular nu har vi firat hos sambons föräldrar (varav en här hemma hos oss, vi bor i samma stad). Nu ringde min mamma förra veckan och vill att vi åker upp 35 mil norrut, antagligen på juldagen, för att kunna fira tillsammans (med min mamma, styvfar, syrra och hennes sambo). Hennes sambos barn firar i trelleborg där mormor bor.
Min mamma bor på landet långt från ära och redlighet. Det är dessutom förbannat tråkigt där, min sambo är allergisk mot hundar och de har hela huset inpyrt med hundhår. Min son har endera tråkigt där (vill ha alla sina leksaker) eller så vill han vara ute i snö och kyla, och jag går sönder utav kyla, har reumatism. Med andra ord vill jag verkigen bara inte åka dit. Själva resan är dessutom hemsk för mig, jag är inte så bra på att resa. Vi har ingen bil, och skulle behöva åka tåg (men det är fullbokat) eller långfärdsbuss, och JAG VILL INTE! Det är skitjobbigt! Och inte särskilt belönande. Det är ju inte så att det blir så himla kul bara vi kommer dit, direkt. Bara stökigt med omgivningen och att försöka rodda saker. Syrran och hennes sambo ska åka hem söderut på annandag jul, och mamma vill att vi ska kunna fira lite tillsammans. Men för att vi ska hinna träffas måste vi ju kasta oss iväg på juldagsmorgon, typ. Min ursprungsfamilj är dessutom väldigt impulsiva och man vet aldrig vad som kommer att hända. Planer ändras på stående fot. Min pappa är så där lagom intresserad av varken mig eller min son. Han är 70 och har en thailänska som sambo, som jag inte kan prata med.
Det känns helt meningslöst att åka upp, och jag tänker helt enkelt inte göra det. Nu har sambon tjatat på mig i flera dagar att jag måste ringa min mamma och säga att vi inte kan och att de får komma och hälsa på oss senare istället. Och jag har sån ångest för att ringa om det, jag vill bara inte. Mamma kommer att tjata, och det går itne att förklara varför jag tycker att det är så jobbigt. Gah!
Har någon samma situation och lite sympati till övers?
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förstår att det är en jätte svår sits du befinner dig i och jag är glad att jag inte har så stor familj själv som du har. Har tyvärr inga goda råd att komma med men kan ju säga att jag inte heller hade åkt till min mamma under de förutsättningarna du har.
Hoppas det löser sig för dig och familjen.
KRAM
Eftersom jag inte har barn har jag inga problem med julfirande. Men jag sympatiserar ändå! Svårt att säga till någon att man inte vill vara där på julen…
Men det borde vara enkelt. Julen firar man för barnens skull. Vuxna kan ses någon annan gång, precis som din sambo säger. När pojken är så stor så han har mer intresse av att umgås med mormor är det säkert lättare att göra såna resor?
Sen att sambon är allergisk, är inte det nog skäl att undvika ett hus med hundar?
(Fnyfniken, vad har du för pappa egentligen?? Inte intresserad av dottern och sondottern… 
)
Hoppas ni löser det till det bästa, så att ni får en riktigt GOD JUL! 
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Sympati från mig också. Kanske det kan hjälpa lite om du tänker dig att julen är ditt barns helg, o utgå från det. Ingen kan klandra nån som sätter sitt barn först o firar julen på ett lugnt o fint vis o med barnens roliga först o främst.
Både jag o min man har ADHD. Vi har 2 barn, o har alltid firat julen enbart med mina föräldrar. Juldagen har han tagit ett av barnen med sig till sina föräldrar o kusinerna där. Det är svårt att sluta känna sig tvungen hit o dit för att alla ska bli nöjda, men det blir lätt när man tänker sig in i hur kul det är för ens barn o fara runt o bli nypen i kinderna o stressad från håll o kanter.
Önskar dig o din familj att ni får en rofylld jul tillsammans med varandra!
Tack för allt stöd!
Det problematiska är ju att ingen förstår att det är jobbigt att resa/inte vara hemma. Mamma tycker ju att det skulle vara så lätt fr oss att bara åka upp och sen bli hämtade vid tåget och sen sitta på våra rumpor och äta. Men så blir det ju inte. Jag måste rodda allt för att få med mig allt, sen måste jag underhålla barnet, och fanemej sambon också, för att inte alla ska sjunka ihop totalt.
Det jag tror är svårast att förstå är att jag får tråkslag av att sitta ute i skogen och inte göra något som intresserar mig. Mamma brukar försjunka i korsord framför tvn, min styvfar lägger sig efter bolibompa, det går inte att gå ut för man kan inte ens promenera, det finns bara landsväg, etc.
(Jadu, LenaR. Den fadern. Jag tror faktiskt inte att han ville ha barn första gången, och barnbarn blir väl inget roligare det heller. Förr ringde han ibland, antagligen för att han hade tråkigt, men nu ringer han knappt alls, eftersom han har "familj", får man förmoda. Jag är ju inte så intresserad av honom heller, så det är ömsesidigt)
Om mamma tycker det är så lätt att resa är det ju verkligen inga problem för henne och familjen att sätta sig på tåget ner till er! 
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Jul,nyår,födelsedagar,kräftskivor m.m. är bara för jävla massa ångest inblandat.Dom flesta tänker på sig själva,faktiskt!!
Jag är dålig på att umgås och min släkt är knepig på olika sätt & vis.Jag tycker det skulle vara toppenbra om det fanns öppet hus för X antal familjer,alltså,alla åker dit till neutral plats,där det finns plats för alla & tillgång för barnen att röra sig fritt & gå ut!Drömma går ju eller hur? ;)
I år sa mina döttrar:
-- Mamma,snälla säg att vi kan BARA vara hemma i jul?Bara vi?Snälla!Vi orkar verkligen ej åka hit & dit & le fint å vara go & glad för alla andras skull.
Men jösses SÅ SKÖNT sa jag!!Så i år är vi hemma,bara vi!!
Tycker att den som inte har nått problem att tex resa får resa,att dom som vill träffa sina barn & barnbarn får se till att underlätta för sina barn & barnbarn.Ev kommer dom i håg hur det var när vi ( deras barn) var små,hur jobbigt det var att åka runt å LE som mina döttrar säger.
Neeejjjjjjjjj…jag lider med dig.. Du e bäst dom andra e rutten läsk som ej tänker längre än sin egen näsa (EGO)
Kram å ta det lungt å gör det som e bäst för dig å din familj!
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Tack, det värmer! Skälet denna gång var tydligen att vi skulle " fira tillsammans" eftersom syrran och hennes sambo var där. Morsan kommer hit ibland, så hon reser och det går bra. Jag tycker det är helt OK. Men jag hatar verkligen att åka upp dit. Så mycket slit för så lite.
För din egen skull så vore det nog bra att säga ifrån. Det är synd att du inte redan gjort det. Men det säger jag inget om, jag är likadan själv. Skjuter upp saker tills det är omöjligt att undvika längre.
Du kommer antagligen må dåligt av det en stund och ev få höra ett och annat men i längden är det nog bättre. Stå på dig! Det är ju ingen av er som tycker att det är roligt att åka dit.
Julen ska vara trevlig för alla men framförallt för dig själv och dina närmaste!
Kram och en riktigt God Jul
HH
Starta ny diskussion