Nonchalerad av släkten
Julen har varit trevlig på alla sätt och vis. Men en sak gör mig förbannat irriterad. Och problemet just nu är att denna tanke inte lämnar mitt huvud.
Umgåtts med makens släkt och dom är faktiskt ganska bra, förutom att dom sitter och pratar om resor som dom ska göra hit och dit ( deras ekonomi är betydligt bättre än min och då känner jag att jag hamnar i underläge :() Gör ni det med i sådana situationer?
Nämnde problemen som jag har som ett inte kunna fokusera mm. Ja ni vet typ sådana problem som vi alla har med olika typer av bokstavshandikapp)
Och det enda som dom säger är att alla människor är olika. Detta gör att jag känner mig så nonchalerad med mitt handikapp och det gör mig väldigt ledsen. Men vet att dom inte menar något illa. Men känner att jag inte blir tagen på allvar.
Förstår någon mig??
Ibland är jag glad för att jag inte har nån släkt förutom närmaste familjen.. :)
Men nej, jag känner mig inte underlägsen. Alla har olika ekonomiska förutsättningar och prioriteringar. Jag har verkligen inte råd att åka bort på långa resor, men det gör mig faktiskt inget. Jag vet ju att jag kan ha lika roligt genom att bara åka bort till grannkommunen och uppleva nya saker som dom har på sin resa. :)
Däremot förstår jag att du blir sårad loch inte känner dig tagen på allvar. Jag kände samma sak förut då pappa alltid påpekade att "alla har nog en släng av ADHD, haha!".. Men man får nog inse att alla inte förstår, och vill man att de ska förstå får man nog förklara ordentligt.. Och det orkar jag inte!
Ja så ska man ju tänka, men va f….. jag blir avundsjuk på alla människor som som kan åka på utlandsresor flera gånger om året.
Rår ju inte för det heller.
underlägsen var nog fel ord, menar nog jä….. avundsjuk. tyvärr.
Finns det bot för det???
Jqag har upplevt något liknande med släkt som har helt andra förutsättningar än jag. Vi har, av olika skäl, valt att min fru har stannat hemma med barnen. Det innebär givetvis att man inte har råd med några utsvävningar. Vi har dock i stort sett varit nöjda med det. Att vi inte haft råd med så'nt som andra sett som självklart har, inte gjort oss så mycket. Flera har förstås tittat snett på oss men det får man sätta sig över.
Jag tycker att du ska fundera över om du är nöjd med din situation. Har du andra positiva upplevelser i ditt liv som de andra kanske inte har eller ser?
Att man ibland kan vara lite avundsjuk är inget att hänga upp sig på. Åtminstone inte så länge det inte övergår i just "sjuka". Jag är rätt säker på att det är avundsjuka som driver de andra till utlandsresor, vägg-TV mm.
HH

Har varit hela julen hos makens föräldrar och jag tror inte heller att de skulle förstå vilka problem man har… Har dock inte tagit upp något till disk. eftersom det känns så döfött….
De är annars snälla och trevliga men man har ju gått runt hela helgen och verkat "normal"….
Hoppas att du får en fortsatt skön julhelg och ett trevligt nyår
Kram Charlotta
du med charlotta 
Vi höres gumman
kram
Jag kan föreställa mig att de inte kan sätta sig in i hur det är att vara du, om din verklighet är så långt ifrån deras. Så tror jag att det är med min ingifta familj. Men jag bryr mig inte särskilt mycket. Jag VET att verkligheten ser väldigt olika ut för olika människor, och svårigheter med saker som de flesta ser som självklarheter är nog obegripliga för de flesta.
Ja det ligger nog väldigt mycket i det.
Därför detta sätt, säkerligen utan minsta tanke på att dom vill vara otrevliga.
Problemet med mig är att jag älskar att snacka och att argumentera. Men gäller att vara tyst ibland och bara strunta i folk också. Och tänka att dom nog inte förstår. 
Men för den delen så tror jag också att folk inte heller vill förstå hur vi är funtade
Har ni lyssnat på Mange Myts låt ADHD
Den beskriver oss ganska bra.
Om inte så lyssna på den, finns på spotify