Jag hänger inte med riktigt vad du menar?

Förstår jag rätt om jag förstår det som att du i situationer tillexempel där du har fel sätter dig och trotsar och uppför dig illa och på så vis "straffar ut" dig istället för att "vuxet" och ödmjukt erkänna att det kanske inte var som du trodde eller att någon annans ide är bättre?

jag kan missförstå hela situationen och svara något helt annt på det svaret.Sen bli arg för att jag har missuppfattat hela situationen och kan ge ett argt och vresigt svar och bli r helt missförståd

svarade visst med min frus inloggning

#3 Ja det där känner jag igen, sån är jag oxå

#3 Det låter precis som jag!!! Jag håller på med min utredning nu. Får reda på svaret den 16:e oktober…

Jag tror att det är många här som känner igen oss i detta. Som en klok man ofta sa till mig "Det är inte lätt att vara liten". Och detta sa han till mig massa gånger när jag var 23-25 år och hade tre barn… Då är man kanske inte liten ju. Men han kunde på nåt lustigt sätt se rakt igenom mig och se den lilla flickan som gömmer sig där inne.

Det är inte lätt att vara vuxen heller och på nåt sett är det alltid lättare att vara agresiv än att säga att man hade fel.

Du är inte ensam

Det är nog många som inte har ADHD som känner igen sig, också. Men om du missuppfattar situationen ofta, så kan det ju eventuellt bero på att du kan ha en Aspergers-problematik, och inte uppfattar det som sägs "mellan raderna". Om man sen reagerar med ilska eller rädsla eller skam i sådana situationer är nog helt personligt. Oberoende av diagnos.

Det finns artiklar här om de flesta diagnoserna, så ett tips är att läsa dem och känna efter om du känner igen dig i någon av dem. Det är ett ställe att börja.

Känner igen mig. Särskilt när det gäller msn, sms.

Min psykolog sa till mig att jag inte ska skriva när jag är full av negativa känslor. Men hur jä…. lätt är det att låta bli när man är full av känslor.

 Ofta som tur reder det ut sig. Men är ju onödigt att bli arg över något som egentligen inte var menat på det viset.

Dessutom när man känner att folk rättar till en, utan att vara elaka men som jag ofta blir tyken emot.

Är faktiskt så som igorflickan skriver, vi är fortfarande ett barn i en vuxen kropp. Och låt oss vara det till viss del.

Att vi också vågar säga saker gör oss också starka.  Men då gäller det att inte säga det på ett elakt sätt.

Har börjat med att fråga folk så här i flera situationer.

- Förstod jag dig rätt nu, men menar du egentligen……

ofta kan man då dämpa aggressioner. För ofta är det ju en feltolkning.