Att vilja vara liten
Hmm, funderade på en sak idag… Nu har jag ju äntligen fått min As-diagnos i höstas som de flesta känner till, men för er som inte vet, så är det så… 
Mina funderingar då… Jo ju mer jag försöker lyssna på vad jag har för begränsningar desto mindre klarar jag av att göra.
Jag har alltid varit sen duktiga tjejen (förutom i skolan) som gått mina egna vägar och "klarat" mig. Eller ja, tills en dag då man inte orkar fly ifrån allt längre.
Nu sitter jag här hemma hos min mor och klarar inte av ett dugg. Orkar inte ta itu med grejer. Ingenting känns roligt längre. Jag har ett så fruktansvärt tråkigt liv just nu. Jag orkar bara inte mer.
Jag vet inte om det beror på att det är så jäkla kallt här (16-18 grader inne) mamma har inte råd att ha elementen på för värmen i huset utan vi eldar i kakelugnen i vardagsrummet… Och jag fryser så… Jag fryser så lätt annars i vanlig temperatur 20-22 grader… men nu när vi firade julen (23-27 dec) hos min syster som bor i lgh och har 22 grader inne såfick jag värmeutslag på händer, fötter och benen (mest händer och låren) för att jag hade vant mig relativt med kylan. Jag är i vanliga fall alltid kall om händerna. nu hos mamma är jag iskall om händerna. Mest den högra. Dessutom värker det i hela kroppen av kylan och jag drar mig för att röra på mig för att det gör så ont. Vet inte om det är min AS som gör att jag är så känslig för temperaturer.
Och säger jag någonting om att det är kallt till mamma så bara gnäller jag enligt henne. Hon kom hem och var sur på mig idag för jag hade inte ätit någon mat på hela dagen, men jag har inte ids att röra mig irån min plats. Inorgon måste jag duscha, vilket jag gör typ varannan dag. Men jag drar mig så för det då det är så kallt.
Det gör så ont…
Sedan har inte julen varit lätt heller med familjens kaos och att 8 pers ska samsas i en 3rok lgh som det vanligtvis bor två människor i, i hela 4 dagar. Och hitta sovplatser till alla. Usch. En del (inklusive mig) fick så dåliga sovplatser så vi fick rotera sovplatserna för att man inte skulle få sova dåligt hela tiden. Jag sov en utav nätterna på en 2-sitssoffa med armstöd så jag fick ligga som en fällkniv med huvuset på ena armstödet och benen över det andra… resulterade i en migrändag dagen efter. dessutom är jag för snäll och inte säger ifrån när saker inte är bra. min bortskämda systerdotter på 11 år som får allt hon pekar på fick givetvis sova i en vanlig säng. vore mer rättvist om hon hade fått sova på soffan iaf en utav nätterna… usch för bortskämda barn.
Nä, jag orkar inte längre med att andra inte förstår hur jobbigt jag har det. De verkar tro att jag ska bli bättre av att få reda på min diagnos. Att det ska hjälpa mig att fungera vanligt. At jag då ska kunna lära mig om det jag inte kan och då börja fungera normalt. Att jag ska anpassa mig till deras värld och de inte till mig. 
Är det så att vi med AS känner oss små och ovuxna?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej. Jag har ju troligtvis ADHD ( allt pekar ju på det, fast utredningen inte startat ännu). Men min psykolog säger det.
Jag känner mig också liten, men hur vi beter oss beror nog på hur våra uppväxtvillkor såg ut. Jag skulle aldrig funnit mig i den situationen och min son som har AS skulle aldrig finna sig heller i den situationen som du gör.
Gumman få lite självkänsla och våga säga till. Skit i om dom blir sura, jag vet är väldigt svårt att stå ut med. Men det sättet dom behandlar dig på är inte snällt. Jag skulle inte finna mig en dag i att bli behandlad illa, vilket jag tycker att dom gör med dig.
Fasen du kan ju inte gå och frysa hela tiden.
Kan faktiskt vara så att det har med AS att göra att du fryser, min son fryser aldrig och inte jag heller. Tar på mig halduk för att det ska se snyggt ut, inte för att jag fryser :)
Nu vet jag inte hur gammal du är men om du blir behandlad på detta sätt av din egna mamma. Varför inte flytta till något eget. Min son som har AS skulle läsa lusen av mig om han blev behandlad på samma sätt.
Du fixar detta gumman
kram
Har du suttit dig ned och verkligen pratat med din mamma om hur du känner? Att det inte hjälper att bara på en diagnos, att du behöver mer förståelse och sånt..
Sedan tycker jag nog inte som #2 att du blir illa behandlad genom att din mor inte har råd att ha värmen på. Har hon inte råd kan hon ju inte göra något åt problemet liksom.
Och att elvaåringen fick sova i en säng medan ni andra bytte runt på dåliga platser.. Jaa, hon är elva år, ett barn. Såklart barnet skulle få sova i en säng, skulle jag tycka i alla fall.
Försöker absolut inte förminska dina problem, men du kanske behöver se dom ur ett annat perspektiv?
Men jag tycker i alla fall, som jag skrev ovan, att du måste prata med mamma din om hur du känner.
Håller väl med om att elva åringen behöver en säng. som Zaphix
Hörde på nyheterna idag att folk som lever under existensminimun öker radikalt i sverige.
Men nu en rak på sak fråga. Hoppas du inte blir förbannad. Men röker din mamma? Om hon gör det så finns det mycket pengar att spara in där istället för på värmen
Jag tycker det låter som du har en deppretion.
Jag kände precis likadant i början av månaden och när min ADHD utredning var klar skulle jag prova medicin mot det men jag bröt ihop hos psykologen så dom bestämde sig för att jag skulle behandlas för depretion först.
Räddningen hetta cymbalta för den funkar uppenbarligen då jag känner mig mycke bättre nu.
Dock sänkte den mig totalt till en början..
Men annars förstår jag dig och hur du känner.
Dock vet jag inte vad man ska göra åt det.
Själv brukar jag bara försvinna in i mitt fast det är ju inte så lätt för dig när du inte har nånstans att ta vägen.
Jag har ju mitt lilla hus som jag är själv i förutom katten så jag får ju vara ensam när jag vill.
Hoppas det blir bättre annars tycker jag det är dags för en runda till psykologen igen för man ska inte behöva må dåligt..
Starta ny diskussion