Jag klarar inte heller av allt prat och ljud som finns. Kan inte vara med i ett samtal om det pratas bredvid mig om något annat.

Lamotrigin (lamictal) gör så att mina ledbesvär blivit värre så jag håller på att trappa ner den medicinen.

Nädå, du är inte ensam. Jag känner samma svårigheter för ljud och blir lika irriterad och stressad som du

Väntar på utredning för AS och ADHD. Äter just nu Lamictal för misstänkt bipo men får som du endast ont i kroppen och känner mig mer depremerad.

Vet inte om det finns nåt att göra. ADHD medicin borde väl lugna ner detta tror jag. Äter du nåt för din ADHD?

Blir jättestressad och fruktansvärt trött atv mycket ljud runt omkring, på tunnelbana och buss när det är mycket folk löser jag det genom att dra upp volymen på musiken i öronen så det bara är den som hörs.

Aspie!

Jag fick Concerta förut men då mådde jag ännu sämre.

#4 Har du inte fått prova ngn annan medicin?

kram till dig .. hoppas du snart får prova en annan medz då. kram kram kram

Jag känner igen mig.

Känner igen mig, jag är också ljudkänslig.

Japp. Känner också igen det. Är iof ganska bra på att gå in i mitt "eget lilla skal" och skärma av, men det funkar ju bara om jag inte måste vara delaktig, t.ex på bussen eller i andra publika folksammlingar.

Värre är det på fester eller familjeträffar- tycker det är fruktansvärt! Slits mellan att bli dödstressad/irriterad/frustrerad och att vara livrädd för att upfattas som sur/tråkig/osocial/utanför.  Har en stor familj som jag älskar jättemycket, men när vi kommer tillsammans och träffas får jag panik för att det blir så rörigt. Är rätt öppen, pratig och social i vanliga fall- men det får vara max 3 pers i rummet, annars blir jag som en grå liten mus…

Känner ni förresten att ni blir så där "stissiga" av höga/plötsliga ljud när ni är stressade förresten? Är jag det minsta lilla spänd så hoppar jag högt för en hostning, plötsligt skratt, högljudt prat etc. Rycker till i hela kroppen och får verkligen panikkänslor.

#9 ja jag blir oxå skiträdd av höga plötsliga ljud. min psykolog som ej har erfarenhet av NPF tror att det beror på PTSD (postraumatisk stress)men jag vet att det kan bero på NPF oxå.

#9 Jag blir också skit rädd av plötsliga ljud när jag befinner mig i denna fas…för att det är en fas…jag är inte så här hela tiden…sist va´ nog ungefär för 5-6 månader sedan.Paniken & stressen tar liksom över hela mitt liv.

Jag och min dotter… Hon pallar inte med kalas och andra tillställningar, hon får alltid gå undan små stunder, då och då.

Jag är jätte-lättskrämd.. plus att jag när det inte är jag som väljer tycker det är jobbigt när de andra ser på tv, lyssnar på viss musik etc. går, sitter, ligger och säger/ropar hela tiden att dom ska sänka. Mår ibland riktigt dåligt av det och blir så irriterad varför dom måste ha så förbannat högt, och de andra i sin tur (speciellt mannen) tycker att jag är sååå jobbig"

#12 så där är jag oxå och undrar ofta varför

#12 Jag också är sådär…

Nu har jag inte orkat läsa igenom allt.men jag e så där dumt rädd för vanliga ljud,nån nyser,eller nått sånt där vanligt.eller om nån kommer upp bakom en,så där tyst,utan att det är speciellt tyst dom kommer upp bakom en,så blir jag skiträdd.tågets dörrar som öppnas,bussen som "blåser" ut luft eller vad det nu e..

hjälp.,,,AARRGGHH…

#15 ha ha ha, det där känner jag oxå igen

Känner igen mig precis i det ni skriver. Rädslor, problem med ljud och folk, hela rasket stämmer till punkt och pricka på mig.

#15 Jag känner också igen mig!

Tror ni det finns något att göra åt detta…Jag mår skit av mitt beteende och ser det som ett stort problem…

#19 Jag försöker dämpa det hela. Ska jag ut i kollektivtrafiken stoppar jag musik i öronen för att inte höra alla diffua ljud från alla möjliga håll och kanter. Fester och liknande överväger jag alltid om jag behöver gå på, kommer det människor som gör  att det är värt att stå ut med ljuden. Om inte så stannar jag hemma och gör något som inte är lika jobbigt. Jag tillåter också mig själv att i sociala sammanhang gå ut och ställa mig ute och andas och vila öronen och huvudet när jag känner att det behövs.

Sen är det viktigt för mig att minska på allt som kan göra det värre. Att se till att vara utsövd och inte alltför hungrig när jag tar mig iväg till ställen där det kommer vara mycket ljud. Försöker se till att jag inte har saker liggande hemma som stressar mig, jag ska vara färdig och klar med saker och ting så jag inte har något som gnager mig i bakhuvudet hela tiden.

Jag tror att för din del kan det nog vara läge att lära sig att acceptera att det är så här. Försöka att jobba mot skuldkänslorna du får av att gå hem tillexempel. Du har jobbigt med sånna här saker och varje minut du stannar och står ut är en prestation. Det är inte så att varje minut du går hem tidigare är ett misslyckande. Du har en helt annan trafik i hjärnan än "normala" människor och det är helt enkelt utmattande och stressande för dig. För mig kan det lugna ner sig rätt rejält bara av att jag vet att jag kan gå ut, att jag accepterar och tillåter mig själv att faktiskt gå hem om det blir för mycket. När stressen om att jag MÅSTE stanna kvar, skratta och le inte är så stor från min egen sida kan även det andra lugna sig lite. Även om det krävs både en oc htvå och ibland fler dagar att återhämta sig efter en sån pärs.

Du har inte möjlighet att informera dina anhöriga om hur det känns för dig och varför du ibland kan försvinna bort? Dom allra flesta förstår mer än man tror och vet dom om kommer dom förmodligen inte tycka att det är märkligt heller.

Du är inte en usel människa, vi har bara olika förutsättnignar att klara olika situationer.

Oja.. det där känner jag så väl igen. Väntar på utredning om AS.

Om jag är i en sal med många människor så är det stört omöjligt att fokusera på en röst. T.ex om någon sitter bredvid och pratar med mig. För jag hör allt omkring mig. Alla ljud.. Inte så att jag hör vad alla pratar om. Utan det är mest oljud. Men det gör att jag inte hör vad den jag pratar med säger.. =/ Jättejobbigt.
Det gör mig trött och irriterad och jag får ofta huvudvärk efter nåt sånt. Och naturligtvis känner man sig superosocial eftersom man inte kan konversera som alla andra.
Jag kan inte "ta bort" ljud som andra kan. Tydligen vanligt vid AS också.

jag är också väldigt ljudkänslig.. om folk pratar för högt, eller om nån prasslar me nånting mkt osv.. jag kan bli otroligt irriterad, och sen hör jag BARA de ljudet jag stör mej på, inget annat runtomkring :O

#22 Precis, till slut hör man bara de irriterande ljuden och inget annat. Som nu t.ex då grannen har spelat skitmusik i flera timmar i streck så jag håller på att få ett utbrott snart. Tror jag snart går ner och ringer på dörren

haha :P min pappa höll på o prassla me godispåsen härom dagen, o han skulle ha den som låg underst.. o prasslet bara växte i mina öron, till slut tog ja godispåsen från honom o hällde ut allt

#24 Ha ha ha det var bra gjort

#24 hihi! :D
Igår satt jag och var grymt irriterad på grannhunden som skällde och skällde i flera timmar i sträck. Hörde oväsendet genom musiken, genom filmen osv.. Antagligen för att jag irriterande mig på skiten så mycket. Var otroligt nervös att den skulle skälla när vi skulle sova också. Då var den tack och lov tyst. (Kunde iaf inte sova.. hade huvudvärk då istället.)

Jag tycker det är lättare med "offentliga" ljud om man är ute på stan, men har jättesvårt för påträngande "bakgrundsljud". Står inte ut med t.ex. rinnande vatten om någon står och diskar när jag försöker koncentrera mig på annat, publikljud på tv från olika sporter och applåder från sånt som Melodifestivalen kan göra mig galen.

Jag hör också ljud som ventilation jättestarkt, och om någon drar ut en stol på övervåningen osv. Kan tycka att det låter som att hela taket ska rasa in. Påfrestande.

Jag känner såväl igen detta! Du frågar finns det hjälp att få, o för mig har det lindrat nåt enormt med Concerta. Det hjälper mig att sålla ljuden, o det är väldigt sällan numera som jag känner mig attackerad av alla ljud, som jag alltid gjorde förut. Har du inte provat Concerta så är det mitt tips att prova. Vet att det kan va svårt o få det o funka om man har fler diagnoser, men värt att prova ju.

Jag vet hur jobbigt det är den där skuldkänslan man får efteråt, när man har ro o tänka. Man glömmer ju så lätt hur jobbigt det nyss kändes. O även om det inte hjälper, så säjer jag att du inte ska känna den där skulden. Man känner ju den ändå, jag vet. Kram, från en förstående till.

Känner också också igen detta. Måste vila ett par dagar ifall jag gjort något socialt med mycket ljud, pallar det inte.
På skolan var jag vvan och hade betydligt lättare att bara stänga ute omgivningen. Men i och med att jag är sjukskriven och mest går hemma nu så har jag inte vanan inne, och då blir allt jobbigare.

Har svårt att urskilja röster i sorl, så förut löste jag problemet genom att prata mycket och vara i centrum. Det var ju praktiskt, för då var det ingen som pratade i munnen på mig och inte så mycket sorl i en mindre grupp i alla fall.
Men mitt ex klagade alltid på mig att jag pratade för mycket och inte borde diskutera så jag har lärt mig att hålla mig i utkanten nu istället. Slutar ofta med att jag pratar med bara en person istället för att hänga med i diskussioner. Det fungerar det med.

Det värsta ljudet för mig är dammsugarens ljud, jag kan alltså inte dammsuga. Sopar istället, bra lösning. :)
Sedan finns det många människor som har röster jag inte pallar, de skär i öronen. Kan inte umgås med de som har såna röster.

#29 ja, så löste jag också det, genom att va i mitten o höras mest.

I skolan också gjorde jag så.