Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettverklighetsberättelser
Läst 1426 ggr
[Hamster95]
0

Vi sa för alltid..

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hej! En ponny som jag ridit i 2 år på ridskolan kommer att inom kort avlivas  efter att ha varit halt i 6 månader. Detta är en chock för mig som komme att ta tid att hantera. Detta kommerr att gå ut över mitt vardagsliv omså även hamstrarna. Jag lägger därför  ALLA kull och utställningsplaner på hyllan tills jag känner mig kapabel att fortsätta.

Hon var liksom MIG, jag var en halvkass lektionsryttare utan några förhoppningar tills jag satte mig på henne. Då fick jag drömmarna om att tävla, tävla i Globen, träffa dressyreliten som Tinne Wilhelmson, Minna Telde. Detta krossas nu och det är tråkigt. Jag vet inte hur jag kommer att kunna leva när hon är borta. Hon och jag skulle ju tävla, vi skulle debutera på banorna i december, varför blev det som det blev? Jag var ju så glad förut, nu är jag deprimerad igen. Vi hade ju satt upp ett mål, jag skulle klara Anorexin bara för henne. Nu  orkar jag inte  längre.

Älskar dig Lady Maxima, forever <3

Svea-
0
#1

Hon är vacker ..jag förstår hur du känner,ett djur kan många ggr vara det som gör att vi orkar vidare.skulle du ev kunna försöka fortsätta din kamp för hennes skull ändå…för att hedra henne,hennes minne den vackra goa själ hon är..

kramar om..

Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

Zaphix
0
#2

Jag var med om samma sak när jag var lika gammal som dig, Red på ridskola då och var där varje dag och tog hand om en häst där. Han var ofta skadad och hade problem med ryggen. Plötsligt en dag fick jag ett samtal ifrån stallchefen som berättade att han skulle avlivas, så jag fick cykla dit och säga farväl.

Den händelsen gjorde så jag sakta ledsnade på allt som hade med stall och hästar att göra och slutade rida efter ett tag. Och det ångrar jag nu i efterhand!
Efter gymnasiet tog jag dock upp ridningen igen, av en slump. Men jag ångrar att jag missade flera år..

Vet inte varför jag skrev det, men jag förstår dig verkligen. Det är otroligt jobbigt, men man tar sig igenom det, på ett eller annat sätt.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg