ja läste det för några veckor sen. Tråkigt.. :(

Jag läste det oxå för några veckor sedan men tänkte att kanske någon missat det. Intressant människa det där

Sorgligt!

Nej, jag hade inte aning! Vad tråkigt.

Hans liv blev iallfall bra. Tänk att läkarna ville att hans föräldrar skulle sätta honom på institution. Men dom ville ge honom en chans

Undra hur hans liv hade sett ut om föräldrarna lytt läkarnas vilja.

Absolut inte likadant iallfall, är jag säker på

#5 precis, vilken tur han hade som hade så kärleksfulla föräldrar. Fy tusan för att bo på en institution

Ja håller med dig. Hörde talas om en kille på 70 talet som bodde bland utvecklingsstörda. Alla trodde han var utvecklingsstörd men han var bara döv

Och det var här i Sverige så sent som 70 talet

#7 Det är ju skandal för tusan. Stackars kille

Så sorgligt. Minns att jag såg en dokumentär om honom, och han var verkligen en fashinerane person.

#7 Det är inte så bra för personer med utvecklingsstörning heller att bo på institution.

Nä håller med dig där också

Men som tur är gruppboenden jättebra nu. Jag vet eftersom jag har jobbat på flera stycken

Men absolut inte på 70 talet

Dessutom så är det kanske bättre ibland att lämna bort sina barn när man inte har orken själv. Bara man är noggrann och kollar att det är ett bra ställe

Eller hur?

#11 På 70-talet fanns fortfarande vårdhemmen och specialsjukhusen kvar. Även vårdhem för barn fanns då. Idag är det inte tillåtet att barn bor på institution. Nu vet jag att det finns undantag. Det finns dock elevhem kvar.

På gruppboendena bor vuxna personer. Det är inte samma sak. Vuxna brukar flytta hemifrån och det ska gälla även personer med utvecklingsstörning.

För att barnen ska kunna bo hos sina föräldrar eller ev. ett fosterhem har de rätt till flera insatser enligt LSS som t.ex. kortidshem och avlastning. Barn mår bättre av att bo i familj än på institution.

Är beredd att hålla med dig i de flesta fall. Men tyvärr inte alltid. Håller du inte med mig också. Att det finns hem med biologiska föräldrar som inte är särskilt kunniga att ta hand om sina barn

Och då beror det inte på om vi har NPF eller inte. Hur mycket pengar vi har osv.

Har också jobbat på elevhem. Personalen är ofta där väldigt duktiga. Har intresset för barnen, kunskapen etc

Dessa barn har också syskon som behöver sitt behov också eller hur

Vill tala om en sak som hände en gång,

Var en mamma som hade ett multihandikappat barn.

Hon hade konstant dåligt samvete för att hon inte kunde hälsa på sitt barn eller ha henne hemma. Hon nämde det för en personal en gång och svaret som hon fick värmde henne och gjorde henne hel som människa

Svaret var nämligen detta; att det spelar ingen roll hur ofta du kommer utan när du kommer så har då sådan energi att din dotter tycker det är underbart

Alltså inte kvantitet utan kvalitet. Det är det som är det viktigaste

Och det är något som vi alla kan ta med oss till våra medmänniskor oavsett om vi har dåligt samvete för att vi inte hälsar på en gammal mormor/farfar eller våra föräldrar eller våra ungar som kan vara urjobbiga ibland

Ger vi dom kvalitet när vi ger dom så räcker det längre än kvantitet

#13Javisst finns det föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar. Det har dock inget att göra med om barnet har en utvecklingsstörning eller ej. 

Ja, syskonen till barn med funktionsnedsättningar vad det än är, har naturligtvis en svår situation.  De behöver ju sina föräldrars omtanke och kärlek lika mycket som det barns som har en funktionsnedsättning. Det är väl där LSS-lagen kan vara till nytta.

Det är bra om personalen kan hjälpa föräldrarna att slippa dåligt samvete. Det där tror jag är mycket en generationsgrej också.

Jag undervisar vuxna med utvecklingsstörning. Mina äldsta elever är 40-60 år. Deras föräldrar hade det inte så muntert och fick nog be om ursäkt för sin existens både en och två gånger. Föräldrarna till den yngre generationen ber inte om ursäkt. De kräver.

Ja det har jag verkligen sett. Både på gott och ont faktiskt.

Men visst är det bra att utvecklingen har gått framåt

Det här är tyvärr en verksamhet som är känslig för det ekonomiska läget i landet. Jag menar att utvecklingen är på väg bakåt pga besparingar som görs överallt nu. Den drabbar de med utvecklingsstörning hårdare än andra.

Förlåt Aspie. Nu är vi lite utanför ämnet.

#17 Det är lugnt sighni. Här hamnar vi ofta utanför ämnet he he