Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettannat-npf-relaterat
Läst 3254 ggr
timmelin
0

Långsint eller ej??

Måste se om ni fungerar på samma sätt som jag gör. Jag har nämligen väldigt svårt för personer som är tjuriga och långsinta Och som vägrar att prata när man är osams

Hellre en öppen diskussion. Som är het och att man absolut inte är långsint

Själv fungerar jag på det sättet.

Att prata bakom ryggen på folk är dessutom äckligt fegt

Emaljoh4
0
#1

Hmm.. Jag vet inte om jag är långsint..

Det beror på vem jag har bråkat med…..

Det beror väldigt mycket på det faktiskt.

Om jag tycker att jag inte har gjort fel, så har jag nog inga problem att prata…

Men om jag innerst inne känner att jag förmodligen gjorde personen arg/sur osv, så drar jag mig tillbaks tror jag… Jag vet inte riktigt vad jag ska säga t.ex..

Jag är kanske skäms eller något.

Sammanfattning: Jag kan vara långsint, men jag behöver inte vara det.. Det beror på hur personen reagerar också. Jag är långsint om den andra är det och tvärtom! Glad

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

[aspie]
0
#2

Jag brukar inte vara långsint. Bråkar aldrig eller så lite som möjligt även om jag stöter på bråkstakar ofta. Jag är konflikträdd och hatar bråk. Och att prata bakom ryggen eller ljuga är något av det värsta jag vet.

Zaphix
0
#3

Ja, jag blir tokig på sånt. Vill ju lösa saker nu och på en gång. Jag förstår faktiskt inte hur folk kan gå och vara långsura, mitt humör och tankar ändras ju varannan minut. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

timmelin
0
#4

Ja som mina också gör zaphix

HellviHumle
0
#5

Det tar tid innan jag blir arg. Då har jag blivit retad under lång tid. Efter det kan jag vara fruktansvärt långsint. Om det sker några gånger med samma person så blir det aldrig bra igen. Här kan vi snacka långsinthet. Skrattande Jag vet ju att det är korkat på alla vis men kan ändå inte göra nå't åt det.

HH

[Fiction]
0
#6

Jag är allt annat än långsint. Min pojkvän är däremot en sån där person som kan gå omkring och tjura minst en vecka efter att vi har bråkat.

Det är ungefär samma procedur varje gång:

  1. Jag blir arg på ngt som han har sagt eller gjort och konfronterar honom med det på ett inte alltid så diplomatiskt sätt.
  2. Han blir sur på att jag är påstridig och konfliktsökande.
  3. Han tjurar.
  4. Jag försöker lösa konflikten, men han är inte intresserad av att prata eftersom han nu är "anti".
  5. Han fortsätter tjura.
  6. Och tjura lite till.
  7. Nu har jag hunnit glömma den tidigare konflikten och är i stället arg på hans tjurighet. Den gör mig frustrerad.
  8. Jag konfronterar hans tjurighet…
  9. …varpå han blir ännu mer anti.

Det är banne mig inte lätt. ;)

Casiopeia
0
#7

Jag kan nog vara långsint. Det hör ihop med att jag har så svårt för att lita på folk. Om någon lyckas vinna mitt förtroende och sedan sumpar det så kommer chansen inte gärna tillbaka.

Däremot är jag inte grälsjuk, hämdlysten eller så. Folk som pratar skit är det värsta jag vet. Jag är fruktansvärt konflikträdd och undviker bråk och dålig stämmning till vilket pris som helst nästan. Många gånger kanske det hade varit bättre om man bitit ifrån, men jag härdar ut. Om jag blir ovän med någon ska denne kliva över gränsen rejält och då går nog min långsinthet ut mest på att "hålla mig ifrån" personen i fråga.

~ medarbetare på amigurumi och vegan ~

HannaM
0
#8

Jag orkar sällan bli långsint, glömmer liksom bort att vara arg när jag glatt och impuslivt svarar när  den jag "borde" vara sur på tilltalar mig.

Men, någon jag INTE gillar kan jag fotsätta att inte gilla bra länge!

timmelin
0
#9

Ja det stämmer, om man inte gillar någon så är det en helt annan sak. I och för sig så kan jag råka ut för en "pendling", att jag inte ena stunden gillar personen och andra stunden inte. Några gråa zoner här finns inte alls Tungan ute

Någon som jag har skitsvårt med är ju personer som inte pratar, eftersom jag pratar ständigt och jämt så hatar jag när jag inte får någon respons alls i en konflikt

Då hamnar personen lätt på svarta sidan så att säga.

Jag är enormt duktig på att be om förlåt, att förstå vad jag har gjort etc.

Men kan också bli att jag blir bara irriterad på hans/hennes tjurighet och då blir jag ännu värre. Det är absolut inga snälla saker jag skriver då genom tex sms.  Vilket leder till dåligt samvete om jag gillar personen och som ger mig ångest.

Blä hatar sådana personer. Men måste väl också förstå att vissa personer hatar sådana som är duktiga på att prata i konflikter

siem
0
#10

Jag håller med o känner mig som du timmelin. Tar hellre ett bråk direkt som rensar luften o går vidare. Har en förälder av varje sort. Mamma som tjurar i veckor o pappa som ryter till o glömmer direkt. Kan säja att pappa är väl den jag funkat bäst hop med, fast vi är likadana.

Nuförtiden blir jag sällan sådär förbannad för ingeting, o är det nåt överjävligt så tar jag det där o då. Går inte o grämer, tycker som du om o prata skit. Nä bättre o va rak o stå för saker.