Vart tog tiden vägen? Den frågan har nog många ställt sej,när barnen börja bli stora.

Du har alltid varit speciell. Du har facinerat folk,med din sociala kompetens och lillgamla sätt. Dina problem med just det sociala samspelet,har vi ägnat många timmar åt,du och jag.

Efter kontakter med skolkurator,barnmedicin o barnpsykologer,fick du din AS-diagnos i femte klass. Skolan har gått jättebra med kloka lärare och andra sunda vuxna i din närhet.

Nu är du snart 22 år,och är på väg att flytta hemifrån. Det känns konstigt,som för alla föräldrar. Men det spelar ingen roll var du bor,du är alltid med mej,och flyttar inte så långt bort.

I gårkväll stod jag länge och tittade på din firmabil. Du har fått ditt namn ditskrivet,med fin skrivstil. Då kom tårarna…..

Jag är så otroligt stolt över dej! Din väg har inte varit rak,och du har verkligen kämpat på.

Jag är så glad att jag får dela dina framtida drömmar och liv. Jag älskar dej min son!

Mamsen