Som jag nämt i en annan tråd så är jag väntandes på utredning, men jag vill gärna skriva av mig lite här. Jag vet att ingen kan ge mig att rakt svar på om det är AS jag har eller inte men jag tänkte att jag berättar lite om hur jag är och så, bara för att se om andra se det hos mig som jag upptäckt skiljer sig från "normen" så att säga.

Jag heter då Jenny och är 25 år och trots den åldern så har jag aldrig varit tillsammans längre med någon, för att… Jag har stora problem med fysisk kontakt, jag kan kyssa någon sedan slutar det där. Jag känner såpass mycket obehag av att vara nära en annan människa att obehaget tar över njutningskännslan. Det är samma där med begreppet "ligga och mysa" då många andra i min närvaro känner det som en trygghet att känan en annans doft och höra dom andas så skapar det stort obehag hos mig istället.

Socialt då, ja jag är socialt medveten jag kan umgås med folk men umgås jag med okännda för säg en hel helg så blir jag så trött i huvudet att jag måste gömma mig på mitt rum minst två dagar efter. Jag gick i skola ett tag då på folkhögskola i försök att få gymnsikompetens då jag hoppade av gymnasiet. Första gången så orkade jag med skolan i en tre månader sedan sprang jag in i väggen totalt och låg med både deppression och ångest i flöera månader. Då jag repat mig frånd et försökte jag igen, denna gång klarade jag fyra måader innan jag vart mentalt utmattad. Ett tredje försök då… samma sak där, slut efter fyra månader. Så jag gav helt enkelt upp skol försöken…

Hur var jag i skolan då?

Jag försökte väl få vänner men det slutade ändå alltid med att jag själv valde att gå i korridorerna med hörlurar i öronen, ensam med musik som sällskap. Grupparbeten var jobbiga och jag var alltiod glad då man fick arbeta enskilt, slapp försöka umgås med folk jag ändå inte kände eller ens hade någe gemensamt med.

Kännslor då? Jo dom finns väl men dom är svåra att hitta, jag har inte förmågan att bli ilal berörd av olyckor och katastrofer på Tv. Samma sak gäller det sociala jag kan vetenskapligt se varför någon är ledsen men kan inte direkt känna glädje och sorg med vänner (har få nära vänner).

Då jag pratar om saker jag tycker om och är intresserad av blir jag oftast höjljudd utana tt tänka på det, får ständigt "scchhh" då jag pratar lägre för ett tag men är snart uppe i en hög ton igen då jag brukar få ytterligare ett "sccch".

Rutiner vet jag inte om jag ahr, elelr jag har ingety "msåte göra det här" utan jag gör helt enkelt princip samma sak varje dag utana tt tänka påa tt det är just samma sak eller ens uppfatta det tråkigt. Då jag fått frågan "Är det inte tråkgit att gå hemma sjukskriven?" Varpå jag ser förvånad ut och tycker att det är det inte trots att mian dagar är rätt lika varandra.

Dwet som däremot skiljer mig från det som brukar nämnas med AS är ironi, jag förstår ironi, är ironisk kanske för ironisk. Då jag inte förstod det till en början jag förväntad mig att det som sades till mig var sant. detta i tonåren, det var först i efterhand jag tänkte efter och insåg att det inte var sant det folk kunde lura i mig. Jag litade på folk, sedan gick det över till misstänksamhet så jag nu ser med tvivel på världen och har svårt att tro på vissa saker. Så jag började se på världen ironisk och förväntar mig att mycket som sägs är ironi trots att det kanke inte alla gånger är det…

Min motorik är spännande, har alltid hatat att dansa och härma rörelser för jag tappar bort mig efter andra steget. Gick dock på Karate för två år sedan men hade problem med att hålla koll på rörelserna.

Ah detta blev ett långt inlägg så jag styananr här men detta är delar av hur jag är…

//Jenny