Där är du och jag mkt lika för jag känner precis som du. Undrar vad detta kan bero på? Själv har jag alltid trott att det beror på min svåra barndom som bestod av psykisk och fysisk misshandel men det kanske det inte är? Eller så är det en del av det?

Svårt som sagt…

Men spelar det någon roll om man blir älskad?

Är det inte viktigare att själv älska, att älska utan premisser och älska även fast man inte blir älskad tillbaka.
För mig är det viktigast, och jag tror inte man kan ta åt sig av att någon älskar en ifall man inte kan älska öppenhjärtat själv.

#2 Hmm.. Intressant det du säger!

Om man inte får kärlek, är det inte svårt att ge vidare kärlek? Man kan väl inte ge bort något man inte har.

Tror på Malins teori. Så då måste jag fått ngn form av kärlek, för kärlek till andra har jag

Fast kärlek är något man måste hitta inom sig, kärlek är ingenting som man måste få för att ge.

Kärlek är liksom alla andra känslor, något alla kan känna redan ifrån grunden. Man måste bara hitta fram den känslan. Tror faktiskt man måste tänka om lite, att bara för att en person älskar dig, så behöver man inte känna sig älskad. Man måste våga känna sig älskad och framför allt våga älska. Är trots att mana dina egna känslor du känner, inte andras.

#2 Din barndom har stor betydelse för detta idag.

Zaphix om man inte får kärlek av sina föräldrar/vårdnadshavare när man är liten så lär man ha svårt med kärlek som vuxen.

Tilltron till sig själv grundläggs i barndomen och har betydelse för det mesta när man är vuxen.

Alla upplevelser under uppväxttiden som har med identitet och självkänsla påverkar hur vi blir som vuxna.

6: Ja, självklart spelar barndomen in. Men jag tror på att man kan ändra sig och hitta sig själv även när man är äldre, att utvecklingen aldrig stannar och kan börja när som helst.

Självklart är det mindre lätt ifall man inte fått kärlek som barn, man måste arbeta med sig själv mer.

Men vi har ju olika sätt att se på det..

Jag har också svårt för att känna mig älskad.

#5 Jag har svårt att tro det.

Som jag sa, är det ingen som visar att de tycker om dig, att du är älskad, så kan man nog inte gå runt och älska andra människor när ingen fyller "ens kärlekstank" (bildligt sett alltså.)

Jag tror även att alla tar emot kärlek på olika sätt.

Vissa tycker om kramar och känner sig älskade av det, andra tycker om komplimanger medans andra bara vill ha tid tillsammans.

Har ni hört talas om "kärlekens fem språk"?

Det är en som har skrivit en bok och visat olika sätt som människor känner sig älskade av.

Dessa 5 språk är:

1. Komplimanger/uppmuntrande ord
2. Tid tillsammans
3. Fysisk beröring
4. Gåvor
5. Tjänster (som att ta disken eller städa osv)

Jag tycker denna "teori" är mycket bra och jag tror det är så.

Man känner sig älskad på olika sätt helt enkelt!

Jag tror inte man kan älska andra människor om man inte känner sig älskad. Om man inte känner sig älskad, kan man då älska sig själv? Och om man inte älskar sig själv, kan man då älska andra?

#9 Malin, jag har läst den boken och den är jättebra

wow, det är precis så jag kan känna mig. Speciellt när det kommer från andra könet, men jag antog att det var åga mobbning i skolan at jag blivit så, jag tror alltid att det dom säger är lögn. jag har som en liten raggata i mitt huvud som säger " Jaha, vad vill HAN ha då?`". Jag försöker dock mitt bästa att se förbi det, men det är svårt.

9: Men du kommer aldrig kunna känna dig älskad om du inte älskar själv. Jag älskar en person som inte älskar mig, personen i fråga får då inget ut av att jag älskar den. Men jag kan fortfarande fyllas upp av känslan av att älska någon.
Jag älskar min hund, jag blir lycklig av att älska min hund, men inte sjutton älskar han mig tillbaka, hundar hat inte dom tankarna. Alltså är det mina känslor som spelar roll, inte vad jag får tillbaka.
Det är mina känslor jag känner, att någon älskar mig men jag inte älskar tillbaka är inget som jag får bra känslor av.

Det är bara jag som kan göra något åt mina känslor och jag kan inte göra något åt andras känslor.
Såklart man kan älska sig själv utan att känna sig älskad, det är något man måste komma på. Kärlek kommer inifrån en själv, inte nödvändigtvis ifrån andra.

När jag läste dessa inlägg så kom jag att tänka på min son och min dotter

Jag försöker visa lika mycket kärlek till mina båda ungdomar. Men sonen tycker att jag inte visar honom detta lika mycket

Till saken hör det att min son har AS och min dotter inget npf

Själv har jag ADHD troligtvis ( alla säger ju det och jag väntar på utredning, fy att det ska ta så lång tid).

Måste ju bero på självkänslan och att man lätt sätter sitt jag i focus då man har AS eller tänker jag fel nu

Hjälp mig att tänka rätt

#7 jag har inget att invända emot.

#12 Jag kan fortfarande inte hålla med!

Hur kan man veta hur kärlek känns om man inte känner sig älskad?

Kan man lära någon att räkna matte om man själv inte kan matte?

Det borde vara nästan samma sak.

Men jag förstår nog vad du menar.

Men jag tycker själv att man måste känna älskad för att kunna visa kärlek till andra.

Hur kan man ge något man själv inte har?

För mig handlar inte kärlek om att ge, för mig är kärlek en känsla som alla andra känslor. Och jag tror att alla människor har samma känsloregister redan från början, alltså att man kan känna alla känslor. Det gäller bara att träna sig på att ta fram känslorna.

Och även om man själv aldrig känt sig älskad, betyder det inte att man inte varit älskad. Man kan ju regestrera folks känslor undermedvetet, men tro en annan sak för att man är så säker på att inte vara älskad.

Och man kan se andra visa kärlek till andra personer, och på så sätt lära sig förstå vad kärlek är noch hur man aks uttrycka det.

jag känner mig älskad på sätt å vis.men förmodligen inte på vanligt vis.jag har fått genom åren lära mig vad kärlek är.att det finns olika sorts kärlek osv.att älska någon är besväligt å jobbigt många ggr.att bry sig om,att respektera och att älska är jobbigt och svårt,men om man upplevft det en ggr om så för en kort tid tror jag man söker vidare för att finna "det" igen eller på nytt sätt.I att bli älskad ingår även att man älskar tillbaka,men att det sätter jag älskar dig på är ej samma sätt du älskar mig på,för vi älskar olika,men det är okej.att älska är bra.att bli älskad är en gåva.älska är svårt,älska lär man sig om man vågar å vill.

jag har aldrig sagt , jag älskar dig i mina förhållanden utom i ett enda.. å när jag sa det första gången stannade hela världen upp min luft tog slut å jag visste inte var jag skulle göra eller ta vägen..det var spontant,ärligt och så jag kände..jag älskar dig..

Att nå bakom murarna på en person som är kull, tuff och stel och få se glimten av mjukheten. Är någon som ger en kärlek.

De sk. värstingungdomarna när de är lugna är helt underbara.

Att få se min kärlek nå fram och få den tillbaka är någon som ger mig gåshud av härlighet.

Bara en sidtanke, men iallfall.

Det är klart man kan vara älskad, men man behöver ju inte känna sig älskad för det? Och det måste ju vara svårt att hitta den känslan tycker jag.