
människokännare
vi diskuterade människokännedom i en annan tråd (efterlyst (kan nån länka till den kanske?)). nu startar jag en ny tråd så fler kan vara med och diskutera, så himla intressant ämne!
är ni människokännare?
hur fungerar er människokännedom? använder ni er av den?
vågar ni lita på den?
osv.. osv..
Hej igen.
Kanonbra att du tog upp det.
Måste fråga dig om du kan ändra din människokännedom, alltså att du kan pendla?

hejsvejs igen! =)
ja, ju sämre jag mår desto sämre människokännare är jag. men det beror på, jag kan ställa in på olika sensibilitet tror jag. men det går åt mängder med energi att ha på "full effekt". tex när jag börjar på nåt nytt jobb eller är i nåt nytt sammanhang, då är sensorerna på max.
men så kanske det är för alla eller? jag har alltid trott att människor är lika känsliga som jag, därför har jag också tolkat in en hel del i andra som inte alls behöver vara sant..
men jag är inte säkert att jag förstod vad du menade med "pendla".. du då, hur är du? =)
Jag är precis som du. Det jag menade med att jag kan pendla är att jag kan tycka illa om en människa och sedan på något sätt så ändras detta och jag tycker om henne.
Har svårt med människor som skryter och hade en väninna som gjorde det ganska ofta. Då tyckte jag inte om henne men glömde det liksom ibland emellanåt då hon var go.
Jag och min väninna som har ADHD och jobbar tillsammans har exakt samma åsikt om samma människor.
Ofta brukar vi känna av människor som tror att dom är något. Kanske beror det på att jag är allergisk mot sådana och perfektionister 
Känner du också så?

fast jag tycker inte att det är fel att tro på sig själv, men jag har svårt för människor som bara framhäver sig själva och inte har någon som helst ödmjukhet. ja, folk som inte känner in sin omgivning över huvud taget.
javisst kan man först känna ett starkt ogillande och sen gå över till att faktiskt gilla personen. det kan vara tvärtom också. ofta blir jag väldigt misstänksam mot människor som jag känner har en dold agenda, de vill något, men de säger inte vad det är..

jag e som en sorts scanner om jag mår ok.. ser nästan rakt igenom folk.. men jag använder ej detta på rätt sätt.. tror jag.. för jag är dålig i sociala sammanhang å har då svårt för att använda detta.. så jag går på nitar då å då.. men men…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
#14. Ja visst kan det vara tvärtom också. Visst gillar jag folk som tror på sig själva. Ofta gör jag det, har ett positivt tänkande. Men som du säger hatar också personer som bara pratar om sig själva och som bara framhäver jag, jag och jag.
Är ni sådana också att ni har svårt att tycka sådär om en människa, antingen tycker ni om henne/honom eller inte.
Där är jag nog väldigt svart eller vit i mitt tänkande
Dessutom så har jag svårt med "tråkiga" människor. Då håller jag på att mentalt explodera inuti mig. Tråkig är nog det värsta man kan vara i mina ögon. Men men
Haha, nu menar jag ju inte att jag är rolig eller så men jag tycker och tänker och känner. Människor som bara måste analysera saker och ting tusen gånger innan man gör något eller säger något har jag svårt för. Kan gilla dom men jag brukar göra allt för att dom ska reagera och tycka och tänka och bli spontana.
Med tråkig människa menar jag totalt ospontan

jag har också svårt med "tråkiga" människor. men oftast är de bara tråkiga för att man inte lärt känna dem. men vissa fall är helt hopplösa. jag har nog svårast för folk som är inskränkta. det är nog det värsta tycker jag.
Ja det stämmer rataxes. En av mina bästa väninnor tyckte jag var tråkig men det berodde bara på att hon var tystlåten i början 
men en del är ju tyvärr just tråkiga
Och dessa inskränkta människor, du har säkert också hamnat i diskussion med en sådan människa och då känns det som man mentalt bara vill stoppa fingrarna i halsen eller hur 
Ja det stämmer rataxes. En av mina bästa väninnor tyckte jag var tråkig men det berodde bara på att hon var tystlåten i början 
men en del är ju tyvärr just tråkiga
Och dessa inskränkta människor, du har säkert också hamnat i diskussion med en sådan människa och då känns det som man mentalt bara vill stoppa fingrarna i halsen eller hur 

#9 haha, jag kan känna att jag nästan vill dö, eller iaf smälta bort när nån inte FATTAR och vägrar inse att jag har rätt. jag är väldigt mkt för att ha rätt.. hehe. och om det är nån som tycker annorlunda tycker jag att den är korkad. men jag jobbar på att förbättra min attityd där..
Ja när en människa är så där seeeg så är du hemska. Har faktiskt en bekant som är så där seeeg och inskränkt men jag brukar skoja och säga att det beror på att han är skåning. (bara ett elakt litet skämt, hihi. Ta inte åt er nu skåningar)
Kom på en sak också, som väcktes när vi började diskutera detta.
Har känslor runt hus också, om jag tycker om det eller ej.
Har du också sådana känslor?

ja, tror det. men allra mest rum. vissa rum kan jag inte vara i. de är bara fel.

Jag ar nog en dalig manniskokannare. Jag ar alldeles for naiv och godtrogen och tror alla om gott och att de har goda avsikter, vilket ofta satter mig i klistret. Daremot kanner jag snabbt av om nagon ogillar mig.
Har valdigt svart for att umgas med manniskor i allmanhet ocksa. Antingen sa tiger jag som muren och kanner mig otroligt obekvam, eller sa later jag impulsiviteten ta over och oser ur mig kommentar efter kommentar som motagaren kanner sig besvarad av istallet.
// Amanda