Klart att jag har orkat läsa allt

Du verkar ju ha hjärtat på rätta stället. Det är ju mycket du måste tänka på. Inte göra impulsköp utan tänka över vad för sorts hund du vill ha, hane eller tik. Att ha två hundar kan vara kul för hundarna men då måste du känna att din första hund kan acceptera en till hund

Visst dör hundarna och jag vet hur närma djur kommer en, och att det gör ont när dom går bort. Men att oroa sig för den biten skapar ju bara ångest och oro hos dig

När du börjar jobba så får du kolla på om du hittar ett jobb nära ditt boende, så att du kan gå hem på lunchen. Har en nära vän som kan gå ut med dom under dagen mm

Finns ju hunddagis också.

Men en hund betyder enormt för en så om man bara har hjärtat på rätta stället, och orkar bry sig enormt och leva i nuet och inte oroa sig för framtiden så är en hund verkligen en underbar kompis

Jag vet att jag inte kan gå och oroa mig för att Mattis kommer att dö, det bara blir så iallafall.

Han hade absolut kunnat acceptera en till hund, han har alltid bott med flera, detta är första gången han är själv. Bara det att han är med mig ÖVERALLT, han har blivit fruktansvärt bortskämd. Tror att han skulle bli väldigt stressad av en till hund till att börja med, men sedan skulle det gå bra.

Problemet är om jag inte orkar med en hund till, vad händer om jag kraschar igen? Kommer jag att orka den tiden det tar innan hunden finner sig till rätta?

Det tar trots allt runt ett år att synka sig med sin nya hund. Jag vill absolut inte ha en valp för det vet jag att jag inte klarar.

Har hittat en hund som jag är jättesugen på, men han är stoor. Det kommer bli svårt att ta med honom på samma sätt som med Mattis (som väger 2,3kg).

Just nu mår jag bra och kan ta hand om en hund till men vad är det som säger att den medicinen jag har nu inte kommer sluta funka den också. Det är att jag lever mycket i nuet som är problem för IDAG orkar jag, men hur blir det imorgon? Det kan svänga så fort.

Du kan inte vara dagmatte åt någon annans hund? Då slipper du själva ägandet och ångesten över om det går åt helvete? Mår du sämre får du helt enkelt avsäga dig det uppdraget.

Varför ska du ha en till hund? Behöver du en till? Räcker det inte med en? Varför vill du ha en till?

Har du tid att aktivera en hund till? Har du råd att ha en till hund (matkostnad, försäkring, vetrinärvård, vaccin o.s.v)? Vad vill du använda den nya hunden till (Träna med? Tävla? Sällskap?)?

Massa frågor att ställa innan man skaffar en hund. Förhoppningsvis lever i alla fall en liten hund 12-14 år.

Jag är i samma funderingar som dig, om jag ska skaffa en hund "till". Jag har min barndomshund kvar, men delar honom med mamma och pappa, så har honom bara på halvtid. Han är 11 år och har hjärtproblem, och jag vill träna bruks och tävla och det fungerar han inte till.
Men jag vet ju inte hur framtiden blir, så jag vågar inte. Det värsta vore ju att köpa en hund och sedan efter ett par år måsta omplacera den.

#3 Nej, det hade inte gått tyvärr. Det är svårt att förklarar men jag klarar inte att det är någon annans hund, det var tillräckligt svårt med Nellie och då bodde ändå jag och Chrille ihop.

Jag skulle rekomendera dig att skjuta upp det i så fall. Det är alldeles för mycket som låter osäkert.

#4 Jag har haft minst två hundar sedan jag var 15år, känns tomt med bara en.

Tid har jag, orken kan tryta vissa dagar därför är det viktigt att det inte är en alltför krävande hund. En sällskapshund som trivs med promenader och lite trickträning. Den hunden jag har fastnat för är en vinthund och de brukar inte behöva mer aktivering än att springa lös på stor yta varje dag.

Som det ser ut nu har jag råd, men jag vet ju inte hur det ser ut om något år. Svårt att planera sådant :-) Pudeln var ofta sjuk och kostade mycket pengar, fick dyr mat, mycket och dyra mediciner och det klarade jag med den inkomsten jag har nu, även om det var riktigt knapert ibland.

#6 Det är så jag tänker också men med de andra har det ju gått bra. Det är främst förändringen jag är mest rädd för.

Jag tycker att du själv låter tveksam lyssna på det då och vänta till du tycker att det passar bättre.Passa på att njut av att ha EN hund att lägga din kärlek på.

#8 Jag vet att jag låter tveksam, men det kommer inte spela någon roll om jag skaffar en hund i kväll eller om flera år, jag kommer vara lika tveksam iallafall just för att det är en förändring och jag är så rädd för att misslyckas.

Har mailat den som har hunden och skrivit en lååång lista med frågor, om svaren inte stämmer med vad jag är ute efter behöver jag inte ha beslutsångest, stämmer de så ser situationen ut precis som innan.

#9 Jag tycker också att du ska vänta åtminstone tills du säkert vet hur du har det med ekonomin och att livet är någorlunda stabilt.

Sedan behöver du ju inte ta sk problemhundar. De behöver komma till stabila, långvariga och hundkunniga hem där ägarna har gott om tid och kunskap. Det räcker tyvärr inte bara med gott hjärta i de fallen.

#10 Jag har faktiskt en hel del kunskap om problemhundar :-) Både stressmonster och Mattis som jag har nu som har både rädsleproblem och lätt till bett. Men just nu orkar jag inte med någon sådan hund. Fast om jag hade ramlat på en till som Mattis hade det inte funnits någon tvekan alls! Han är perfekt för mig!

Men med ekonomin är det så svårt för när jag hade tre hundar hade jag betydligt sämre ekonomi än nu, har gått sjukskriven i 5 år. Så ekonomin har varit lika knackig hela tiden.

Det är allt sådant som gör det hela så svårt för egentligen är det inget som har förändrats, bara att jag bara har en hund istället för tre.

En sak som jag tror talar mycket emot är att jag är rädd att jag kommer få svårt att lära känna en ny hund. Innan har det aldrig varit några problem men Nellie har jag väldigt svårt för och så den som kom från hemmet. Fast en hund som Nellie kommer jag aldrig skaffa, eftersom jag vill ha en sällskapshund är det lite korkat att skaffa en labbe/golden/schäfer/bc.

#11 Vad du har för kunskaper om problemhundar kan jag naturligtvis inte bedöma.

Förutom kunskaper behöver man dock både ork och god ekonomi. Har man inte det är det bättre att vänta tills situationen blir sådan.

Jag förstår inte vad du menar med att du inte kan "lära känna en ny hund".

Lyan… vet hur det känns..tror jag.. stundtals vet man att man kan klara av flera hundar på alla sätt å vis.Sen har man kanske gått igenom saker som gör att man börjar fundera lite å börjar tveka.Och sen kan man bli smått galen över att tänka på det..Man vänder å vrider fram å tebax..inget bra svar år man..Och jag vet att det e svårt.. men jag försöker tänka så här..Att om jag behöver fundera så mycket och tvekar då är det inte rätt för tillfället.

Sen är jag hård mot mig själv och säger om du inte kan tänka bättre eller längre än så här,,så tänk i alla fall på hunden eller katten eller vad det nu kan vara som du vill ha…Kan jag lägga handen på hjärtat å säga att jag har ok med pengar,att jag har den orken,tiden,lusten med ett djur till?Inte att om jag ej har pengar kanjag kanske låna.Om jag är sjuk kan ju min syster ta hand om hunden osv.Utan kan JAG ta hand om,betala för osv..

Jaa…äähh…Om ingen annan är hård mot mig så är jag det mot mig själv.För jag mår verkligen inte alls bra om å när jag köpt ett djur som jag sen märker att jag inte kan ta hand om.Det är bland det plågsammaste jag kan göra mot mig själv,,att köpa ett djur och SEN komma till sk insikt att jag har ej peng,ork eller ev tid..

Men jag tror jag örstår ändå hur du känner dig..så stor kram till dig från mig…

Jag har funderat och funderat och det kommer bli en ny hund om jag hittar en som det klickar med, som med Mattis.

Hunden kommer dessutom inte få väga över 4kg, jag har funderat typ dygnet runt om det här och kommit fram till att anledningen till att det går så lätt med Mattis trots att han biter, skäller och kryper är just för att han är så liten.

Jag kommer också leta efter en vek hund, en hund som man bara behöver titta lite strängt på när den gör fel. Mio fick man "hota" för att han skulle sluta och om Nellie hittar något ätbart (läs ruttet, så äckligt som möjligt) och man säger nej kastar hon det i sig tills hon storknar. Naturligtvis uppfostringsmissar men ändå. Fast den får inte vara så vek som Mattis för han kan ta en hostning eller harkling som en grov bestraffning :-( Utan att någon varit dum mot honom, han är född så vek.

Och med pengarna så brukar det alltid ordna sig, Mattis har precis gått igenom en operation för 20 000kr, jag ligger ute med 8000 just nu som jag kommer få tillbaka hälften av. Djuren får alltid det de behöver, däremot får jag köpa second hand kläder mm.

Jag vet inte hur jag ska förklara när jag skriver att jag inte kan lära känna hunden, troligtvis för att jag aldrig bondat till Nellie, jag klarar inte henne och hon svänger upp och ner hela tiden, antagligen pga sin uppväxt, hon kan ena stunden vara fruktansvärt dominant till att nästa krypa för en. Hon är inte dominant egentligen, men hon har inte haft några regler och har fått ta ansvar för sina ägare redan som liten valp. Hon är väldigt osäker. Jag kan inte läsa henne på rätt sätt. Mattis är lätt för där vet jag att han kommer alltid vara vek, det är lättare även om jag måste tänka på vad jag gör så han inte blir rädd.

Tack för att jag har fått bolla idéer :-)

Vi får se när det blir en ny hund, har hittat flera småhundar som verkar intressanta men jag vill inte stödja blandras avel där man tagit sin söta tik för att para henne med närmsta söta hane för att få fram söta valpar man kan tjäna pengar på. Kan mycket väl tänka mig en blandras men då ska föräldrarna vara hälsotestade för allt som kan drabba raserna och de ska vara bra i temperamentet. Flera har frågat mig om de fär använda Mattis och bryr sig inte när jag berättat att han både har kasst psyke, patella luxation och var halvt krypt (är kastrerad nu). Då bryr man sig inte ett dugg om sina tilltänkta valpar, då är det bara pengar som hägrar. Men om jag ska ha samma ras som Mattis får jag punga ut med 17000kr för en medioker valp och jag tycker det är alldeles för mycket, de extra 10000 kan jag använda till bättre saker.

Jag tycker också att du bör vänta. Det är alldeles för mycket som är osäkert.

Jag bara funderar lite. Ni som tycker situationer är för osäker, hur ser en säker situation ut? När är det tillräckligt stabilt för en andra hund? Inte för mig nu utan allmänt.

För jag känner att det enda som är osäkert är min osäkerhet om jag klarar att bonda med en hund till och om jag klarar av den, men det vet jag ändå att jag gör för jag mår bättre nu än för ett år sedan och då hade jag tre.

Kunskapen finns, tiden finns, ekonomin finns osv.

Visst ekonomin kan ju bli värre men det kan det bli om man har fast jobb också, det går aldrig att veta vad som händer imorgon. Jag har ändå haft samma inkomst, eller inte för jag har 1000kr mer nu, men två hundar och 30 marsvin färre, varav den ena hunden kostade 1000kr i månaden själv, så egentligen har jag drygt 2000kr mer än för ett år sedan.

Jag tycker det låter stabilt nog. Om man bortser min osäkerhet då.

Hundar kräver starka trygga ledare för att de ska bli en bra relation för alla parter. Det får inte finnas tvivel, iallafall i de mängderna jag uppfattar finns hos dig, det kan skapa en otrygg hund. De är väldigt känsliga för sådant.

Menar absolut inget illa alls, jag försöker bara förklara varför just jag sa att du bör vänta. Vänta på den där känslan som säger "Nu, nu ÄR jag redo att ta hand om en till hund" för den kommer, ha tålamod.

#17 instämmer.