Det kommer inte att vara så resten av livet. Ibland så behöver man sätta sig ner och gråta en rejäl skvätt. Det är inte bara skönt, det är bra för hormoner och endorfiner och allting sånt.

Det är också bra att prata med folk. Det finns alltid NÅN som förstår vad man går genom, och här inne så har vi massor av snällisar som ger pepp och stöd! Ge inte upp! Det BLIR bättre!

/fd gravt deprimerad.

men vännen! du, det blir bättre, det blir det! jag fattar att det känns hopplöst ibland. och det är så segt när det gör det. det kan vara ett helvete och man tror att det aldrig ska gå över. men rätt som det är så gör det det.

ja, som puhlo skriver, prata med folk. det är bra. då förstår man att man inte är ensam. du är verkligen inte det. vi är som sagt jättemånga här inne som hajar.

massor me kramar!!

 tack för att ni finns

kram tillbaka

blir nog bättre imorgon, jag har ju en tendens att se saker i svart eller vitt.

Har med min son att göra som har AS, han rymmer från sitt behandlingshem där han är för sitt tvång mot baciller mm

Häromdagen gick han hem till oss, två mil

Jag fixar inte ovissheten. Är ju en människa som vill kunna påverka mitt liv.  Men nu oroar jag mig att han ska rymma och rymma igen och jag fixar inte detta.

Denna ovisshet tar slut på mig och jag känner för att bara sticka iväg ifrån allt. Men kan jag ju inte

En mamma gör ju inte så. Dock älskar jag mina barn

Men det är skitjobbigt när ungarna inte mår bra

kramar om i massor om å om igen.. vet hur det känns och är,, kramar om.. långa varma kramar..

 skönt att ni finns

datorn var avstängd, men jag kände att jag behövde sätta på den och berätta för er. Ni är mina verkliga vänner som verkligen förstår hur man kan må när man mår skit

kram

Kram till dig timmelin!
Du är duktig som kämpar på så bra.

jaa. kram igen! du är fantastisk som kämpar!

Funderade innan på att åka in till psykakuten men att prata med er var ännu bätte.

Innan jag stänger av datorn vill jag bara tala om att ni är världens bästa medicin för mig

kramizzar till alla

Ps. Känns genast bättre.

Men räkna med att jag beklagar mig när jag mår dåligt igen. Hoppas det är ok. kram

självklart är det ok! kram! å ta hand om dig!

Snälla goa kompisar. Kan ni ge mig råd hur jag ska låta bli att oroa mig för sonen innan något händer???

Sist han stack, så orkade jag liksom bara inte. Sa till maken att han får fixa det. Han är ju där på SoL så vi får ringa snuten och allt.

Jag brukar var driftig men nu fixade jag det inte. Maken brukar vara bortskämd med att jag är det.

Men nu så la jag mig i sängen istället och sa att jag bara inte fixar det

Jag vill ju bara vara en bra mamma

timmelin, varför rymmer han? Kan du föra en logisk diskussion med honom?

Jag antar att ni har försökt allt, men när det kniper, så kom ihåg att det inte heter muta, det heter "uppmuntran"..

Timmelin, vi kan ta varandra i handen, och Aspie också kan vandra med oss. Jag vet just vilken sits du sitter i. Jag är där själv. Funderar på om jag inte ska göra det där svåra, för jag vill inte ha det såhär resten av livet!

Men Aspie fick mig på andra tankar med ett inlägg inne på psykologi. Man orkar bättre om man vet att man inte är själv med sina känslor.

Kom ihåg att du är aldrig ensam om att må så dåligt så att man verkligen inte orkar mer. Jag grät som ett hysteriskt barn och ringde återigen och sa hejdå till min stackars förtvivlade mor som själv inte har det lätt.

Ja, ni och min lilla mamma, det är eran förtjänst att jag lever ännu.

Kämpa med mig. Du orkar gumman!

#timmelin…jag vet hur du kämpar..jag vet hur det gör ont i ens mamma-hjärta,,jag vet hur det känns att vara totalt hjälplös å rådlös å ej kunna hjälpa sitt eget barn..den smärtan går ej att i ord beskriva.. jag vet att du gör allt å lite till .. när du ej orkar mer.. så orkar du ej mer..å det är okej.. förstår du? det e okej..

om ett tag gör du som alla andra tiger-mammor..du reser dig upp å slickar dina sår å kämpar vidare..för din son..

ibland kan det funka att säga bla så här:

-- om du sticker i väg.. så sms mig eller ring mig.. jag behöver veta att du lever å jag behöver höra din röst..

det e svårt.. men att välja mellan ovissheten eller att han ev hör av sig om så bara via sms så kanske det e bättre?

vissa företag tex telia osv har sk föräldrarkoll.. det innebär väl att så länge barnen har mobilen påslagen kan man hitta dom via gps..som en slags karta..kan det vara nått? jaa..detta får man tyvärr undanhålla barnen då.. annars är denna tjänsten värdelös..

kramar om i massor…

Jahg skulle vilja säga något klokt här men har lite svårt att formulera mig. Jag vill i alla fall att du ska veta att du inte är ensam om dina känslor.

Jag tror att vi som redan från början ligger lite åt minushållet, faller med fart rätt ner på botten när det händer svåra saker. Man vet ju att man kommer upp igen men det känns så svårt när man är där nere.Det kan tom kännas helt hopplöst men på något sätt kommer vi upp.

Jag hoppas att det snart ska lösa sig för er!

Många kramar
HH

Japp som BusHanna skriver, vi tre kan ta varandra i handen Timmelin och stötta varandra i detta helvete vi nu går igenom. Säger som jag sa till BusHanna i ett annat inlägg. Vem vet vad som finns runt hörnet

*Bamsekramar tull både Timmelin och BusHanna*

Idag är det dagen efter mina gråtattacker.

Känns bättre. Jag ringde till behandlingshemmet och dom är kanon. Sa att jag inte orkar med negativ info just nu om vad han ställt till med osv.

Jag älskar min kloka tonåring :)

Fast han är busig, envis och bara så jäkla underbar

Dom var förstående. Dom ska göra allt.

Va ganska kul det du skrev att jag var en tiger mamma. Det är jag verkligen. Ingen hönsmamma men just en tigermamma.

Var skönt idag när jag kunde nå dom, för så fungerar jag som person. Att kunna göra något för saken, inte sitta ner och bara vänta.

Tack för att ni ställde igår

Det glömmer jag aldrig

puss och kram

puss å kram tebax världens bästa tiger-mamma…

Mycke text här så jag har inte läst vad alla andra har skrivit.

Men jag kan relatera till mig själv då jag har krschat totalt några gånger i livet och jag gjorde det senas innan december förra året.

Då fick jag cymbalta och på en månad eller 2 så är jag nu igång igen full rulle så det finns en utgång.

Så ryck upp dig och ring psyket dom kan hjälpa och ge dig inte för det finns både bra och dålig hjälp.

Jag har råkat ut för båda delar så stå på dig och du har all rätt i världen att va besvärlig för det är ditt liv och du är värd att leva det och må bra..

Styrkekramar till alla o kämpa på!!

Vi klarar detta!!

Puss och Kram till alla busiga "Everts"