Hade gärna hjälpt er med detta men då jag inte har bevis på att jag har ADHD så kan jag ju inte hjälpa er ännu. Väntar på min diagnos efter utredningen.

Låter intressant. Men kom ihåg en sak (som är något jag retar mig på ofta i undersökningar) Samband är inte alltid envägs-orsakande. bara för att något uppträder parallellt betyder inte det att det ena orsakar det andra.

Om jag har dålig anknytning till min mamma så behöver inte det ha gett mig ADHD. Min mamma kan ha ADHD och vara dålig på att ge mig anknytning, och jag kan ha ärvt ADHD genetiskt av henne, oavsett vilken anknytning jag har fått.

#2 Exakt. Och det kan också vara så att en person med ADHD har svårare för anknytningen dvs att det är den omvända kopplingen mot vad de försöker bevisa.

Dessutom tycker jag att det låter skumt med deras resonemang i huvudinlägget då det är en gammal tes att det är i anknytningen det blir fel. Det vill säga forskare börjar inte tala om det nu utan snarare tvärtom, forskare talar allt mindre om det och alltmer om att det är genetiska och biologiska orsaker som ligger bakom och inte psykologiska.

För mig lyser ovanstående inlägg bara om psykologgruppens starka behov av att hålla allt inom deras fack och inte inse att det faktiskt inte är ett psykologiskt problem. Det finns alltför många psykologer som inte ens accepterar ADHD som en neuropsykiatrisk diagnos.

Jag har tidigare länkat till Gerlands artikel som handlar om autism, men jag tycker den grundläggande tanken stämmer väl in på ADHD med.

EDIT: La till länken som jag missat att infoga. Poängen är egentligen att det finns stora brister i att  försöka pressa in alla människor i det freudianska synsättet. Alla hör inte hemma där.

Om det vore i anknytningen skulle alla barnhemsbarn ha AD/HD, men färvånansvärt många är det inte. Jag tycker att det är synd att jobba utifrån teorier som visar mindre och mindre stöd, än att följa bevisningen åt genetik/D-vitaminbrist/miljö/kemikalier. Men det måste man ju välja själv, förståss. Men risken är att det blir samma gamla skuldbeläggning som det var på 60-70-80-talen med att mammorna orsakade schizofreni, autism och Borderline. Inget blir bättre av en syndabock!

verkligen!! håller med er alla föregående skribenter!!

sorry, men ni är ute och cyklar grabbar..

fast iofs. det beror på. det är ju inte säkert att det blir ett resultat som bevisar att det har att göra med anknytningen och då är ju det också ett resultat. det skulle vara intressant om det visade sig att det faktiskt inte hade ngt med den att göra.. själv hade jag jättefin kontakt med mina föräldrar när jag var liten. jag skulle aldrig kunna påstå att det är mina föräldrars "fel" att jag har ADHD. men sen kan man börja diskutera arv.. där kanske det är deras "fel" haha, eftersom vi är ganska lika.. =)

Arv är en jättestor del. Har haft en kanonbra uppväxt.

Men tex så vet jag att vi hade flera" emil i lönneberga" i min släkt.

Tex min farfars farfar som spikade fast lärarinnans galoscher i golvet och kletade på tjära på hennes toalett.

Och min morfar som sålde frusen kaninkiss som hade bildats som istappar till ungar som knäck när han var liten. Gissa om han fick springa när han fick ungarna efter sig.

Jag är inne på samma sak som ElvaHax i #3.

Idag diskuteras det mycket kring diagnosen AD/HD. Det finns forskare som börjar tala om att uppväxten, och i synnerhet relationen till föräldrar (anknytningen) kan vara en pusselbit i diskussionen och spela en roll för utvecklandet av de symtom som vi idag kallar för ADHD.

Jag är diagnostiserad med DAMP och är över 18 år, men den här studien tycks vara ett försök att se om det inte är "föräldrarnas fel, trots allt" och jag köper inte det. Möjligen kan mina svårigheter bero på min dramatiska födelse (syrebrist till hjärnan är inget jag rekommenderar)

Jag är fast i vuxenpsykiatrin och det står tydligt för mig att psykiatrin inte har tillräcklig kompetens, det är ett neuropsykiatrikt problem och anknytningsproblematik och likande tvivlar jag starkt på i det här fallet.