![[Fiction]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Lilla virriga jag...
Klockan nio i kväll satt jag uppklädd, festsminkad och med en prydlig lägenhet och väntade på att pojkvännen skulle dyka upp från Stuttgart. Han skall jobba där i ett halvår nu. Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta på restaurang på fredag då han kommer hem en snabbis från Tyskland.
Men vänta nu… fredag. Det är visst TORSDAG i dag. Jag har alltså tagit fel på dag. Suttit med knorrande mage och väntat på en fin, god middag ute…
Så. Typiskt. Mig.
När skall jag lära mig att ha koll på veckodagarna?
Detta är visserligen inte det värsta, eftersom endast jag själv drabbades av min virrighet. Det pinsammaste var nog den gången i somras när jag hade lurat ner en kompis från Ö-vik till Sthlm för att vi skulle gå på en gemensam väninnas 30-årsfest. När vi står färdigpiffade och har druckit någon slags fördrink, inser jag att jag inte har min väninnas adress. Varpå jag ringer upp henne och kommer till ngt konstigt, tjeckiskt mobilsvar. Jag tänkte att det var ett skämt, så jag reflekterade inte så mkt över saken. Några minuter senare ringer hon upp mig, berättar att hon är på semester i Tjeckien och undrar vad jag skall ha adressen till.
"I Tjeckien! Men hur skall du då hinna till din fest?!", utbrister jag.
"Det är ju en hel månad dit", kontrar hon.
Denna väninna har haft väldigt kul åt denna incident. Tror att hon kan känna igen sig i den, för hon min bokstavssyster. ;)
(Och under tiden som jag sitter och skriver detta, så lyckades jag givetvis bränna vid maten… Morr!)
hihihihi..förlåt… inte roligt men änå e det så.. kramar om.. så lik mig.. hahahaha…ffyyy…men ändå..hihihi..
krammmmmmmmmmm
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
#1 Hehe, jag vet. Jag har lärt mig att förhålla mig ganska distanserat till detta och tycker att det är ett humoristiskt inslag i vardagen. Tack och lov, har jag vänner som tycker att jag är ganska rolig när jag klantar till det och de vet också vad det beror på och blir därför inte sura.
Man får helt enkelt se det från den ljusa sidan och tänka att man får ett lite spännande, annorlunda liv när man ställer till det för sig. ;)
Jag och min väninna från Ö-vik, hade förresten en väldigt rolig och spontan kväll den där gången i somras, även om det inte blev ngt 30-årskalas förrän en månad därpå. 
(Fast vidbränd mat smakar allt lika djävligt. *tvi*)
Men Fiction då, ha ha ha, snacka om virrpanna. Så där har inte ens virriga jag fått till det 
#3 Nåja, jag behöver aldrig fundera över om jag skulle ha blivit feldiagnosticerad iaf… 
Nä det är ju sant
Haha. O gud vad skönt och igenkännande.
Typiskt mig och min bokstavsväninna vi är lika tokiga båda två.
Ta tex incidenten hem ifrån turkiet i somras då vi inte beställt någon flygplansmat och pengarna vi hade med oss var liksom väck.
Vi fick leva på en stor toblerone när alla andra satt och käkade.
Planering är liksom inte vår grej heller.
Är ju värre när man ska till läkarbesök och upptäcker att man skulle varit där igår. Sådant händer ju också
Tur att man är duktig på att snacka då så man slipper betala extra utan kan ljuga och säga att visst hade man avbokat den tiden hihi.
Gör inte ni så också? 
Låter som min store son…..Nu är han ju ändå bara 11 år gammal, men man får verkligen påminna han osv. om saker.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
#8 Min son ska utredas men tror han kommer få en diagonos. Ibland undrar jag som mamma hur han kan glömma m.m men inte alls lätt för han så man får hjälpa han så gott man kan. Jag bara hoppas att det blir lättare för han när han blir äldre.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
Starta ny diskussion