Vet inte, men jag vet om en annan kändis som skriver på ett annat forum där jag är med

o nu blev jag nyfiken aspie. Vem och vilket forum?

Jag blev också nyfiken.

Om du inte vill säga det till alla så får du väl skicka ett personligt brev till mig och linsenhej….

Oj nu slog det mig att den här personen kanske vill vara anonym

okej.. kändisar.. intressear mig inte.. nån mer som e som jag?.. hajjar ej vad som e så speciellt med dom? hhmm??..

som sagt Även kändisar vill vara annonyma, speciellt på forum

(konstigt att jag missat alla svaren i denna tråden )

Förresten, jag är "lite" känd kan man väl säga eftersom jag varit med på tv och i radio och stått på teaterscen ha ha ha ha, nu blev ni allt nyfikna va

#8: Är du Hannah Montana?

#9 Nää, ven är det?

#10: Nejdå, jag skämtade bara.

Det är en sångerska som är känd bland barn och ungdomar.

#11 jasså, ja hon är okänd för en gammal tant som jag he he he

#6 Jag är som du. Jag fattar inte heller vad som är speciellt med kändisar. Jag fattar inte heller denna längtan att stå i rampljuset som kan få folk att göra precis vad som helst. Jag begriper det inte.

# 13

för X antal år sen så var min ena hund med i en svensk film.

jag träffade en hel del stora svenska kändisar.och visst var det kul,men det hade vart lika kul om jag träat icke kändisar.för vi var ju där för att göra något nytt,medverka med det jag är så stolt över..MIN HUND!

efter ett tag hajjade jag att jag skulle lägga en del kändisarns namn på minnet så jag kunde säga att min hund spelat med i denna ffilm med bla.. den.. den å den..

filminspelningen var jättekul å lärorikt..nytt spännande å jaa..en helt ny insikt i filmens värld.

ååå min hund är bäst----hahahaha…jajajja

Så gammal är du inte aspie

På tal om hanna montana, är ju  inte kul när hon dubbas hihi

Men då vet vi ju iallafall att du inte är rösten bakom aspie montana eftersom du inte vet vem hon är

#14 Ja det låter intressant. Grattis till att din hund var med! Klart att din hund är bäst. Det är mina med fast de har aldrig varit med i någon film.

Svea. Dom kändisar du träffade. Var dom liksom "över" dig bara för att dom är kändisar?

# 16 JAAAAAAAAAA…våra hundar e bäst oavsett vad dom än gjort eller gör.Mycket bättre än alla kändisarna!!

# 17

Det vara bara en kändis som var "över" mig förmer än andra och som jag uppfattade som lite dryg.

äh. kändisar. jag vet inte. alla är väl liksom människor. skulle en kändis vara mer värd eller mer intressant än nån annan? nä, det tycker inte jag. jag gillar alla människor. ibland. andra gånger gillar jag ingen alls. hehe.

Jag skulle aldrig valt att bli kändis.
Vissa verkar tro att man inte kan lyckas här i livet om man inte är allmänt bekant.
Jag förstår inte ens hur vissa folk klarar av kändisskapet.

Kändisskap kan nog vara ett helvete, i alla fall för dem som är beroende av det för sin försörjning och så. Tänk att alltid riskera att bli fotograferad, i vilken situation som helst! Hamna på bloggar, etc. Bli förföljd (stalkad) av besatta typer som tror de är ihop med en. Att man aldrig vet om folk man träffar uppskattar en för den man är eller för att man är så himla känd. Nej fy för att bli känd!

Jag har heller aldrig brytt mig mer om kändisar än vanliga människor. Det samma gäller på mitt jobb. Jag ser chefen som en av oss allla andra så jag bemöter honom på samma sätt som alla andra anställda vilket jag märkt är ovanligt.

#22 men det är vanligt för vår typ av "funktionsnedsättning".. adhdfolk (vet inte hur det är med asperger) har inte så mkt respekt för auktoriteter, alla är lika liksom. tycker jag är en skitbra grej. vi är bra. när jag träffat nya människor är jag alltid blyg och avvaktande, väntar in liksom. det gäller alla, även om jag skulle träffa en kändis.

en gång träffade jag en känd svensk gammal skådis (typ så känd att ALLA vet vem det är) och jag känner hans fru. jag hälsade på honom (som man gör, tar i hand och några artighetsfraser kanske), sen pratade jag med hans fru, för det var ju henne jag hade ngt gemensamt med osv, vad skulle jag säga till honom.. eller asså.. men ni hajar.. jag behöver ha ett intresse av människor, folk, för att vilja prata med dem, om jag inte är intresserad är jag inte det, då spelar det ingen roll hur kända de är. kändisdyrkan bara för att har jag aldrig förstått mig på. alls.

Ja det kan jag skriva under på. Skulle aldrig se upp till någon.

Nä jag ser inte heller upp till kändisar. Var skönt att det bara var en person som var stroppig av dina kändisar svea för stroppiga personer har jag inte mycket över för.

Jag älskar att prata med folk, men känner ganska väl vad jag tycker om dom direkt. Stroppiga personer äcklar mig

Är ganska kul att vi inte ser upp till övermakten  anses som en "funktionsnedsättning" för oss med ADHD. hihi

Hörde ni att förra söndagen var det nyår i kina och då anses det bra att ge presenter till sina chefer. Tur att jag inte bor i kina tänkte jag då.

Något som jag också har faktiskt svårt att förstå det är när man tycker synd om chefer. Har hört det inom mitt jobb för alla gnäller på dom osv. Men farao dom har ju valt den posten själva och har lön för det ju hihi

Ja, chefsskap är väl ändå självvalt?

Jag ser upp till människor som jag anser som duktiga eller kunniga eller bra på något sätt. Jag tycker således inte att vinna robinson och sen skämma ut sig i skvallerpressen är något att se upp till, tvärtom. Och över huvud taget tycker jag att streberaktigt beteende är vedervärdigt. Att göra saker för att bli ansedd och uppsedd till är omoget, enligt mig. Jag tror att väldigt många kändisar är kändisar för att de jobbar hårt för att bli sedda. Det är ju något man ska ha klarat av som barn/ungdom och dessutom förstått att de inte blir sedda som vad de är, utan bara vad andra vill vara själva.

Ja det är ju skillnad på kändisar. Typ skådespelare, idrottsstjärnor, musiker etc är ju betydligt bättre än dessa dokusåpakändisar eller typ anna anka.

Är dom kändisar överhuvudtaget, tror inte det

Bara patetiska små vedervärdiga människor

Beror ju på hur dom beter sig förståss, skulle vara kul att var med i typ robinsson men jag med mitt annorlunda sätt skulle nog inte passa in hihi

Men observera att jag inte skulle gå och vara mallig för att jag har varit med som vissa av dom gör

Jag beundrar och ser upp till riktiga människor.Det vill säga bla alla ni här inne.alla som går upp varje morgon och går till jobbet.Mjölkbonden.Lagerarbetaren.Kassörskan osv,alla som år lilla sverige att funka.

såg på tv:en att det skulle komma nått program från england tror jag det var..den hemliga miljonären hette det…tror jag.Och där skulle en miljonär vara en sorts  hemlig gäst hos människor som var "fattiga" och hade det tufft.Denne hemliga miljonär skulle sen avslöja sig och ge en stor summa pengar till dessa fattiga människor.det kändes så fel i magen på mig då.en rik kan ge bort pengar till en fattig om denne år visa upp det i tv:en.kan dom inte göra det ändå?…sånt där hittar jag inget ord för men jag tycker det är fel och ääähhh..äckligt.

Ja låter lite som man gottar sig åt att folk har det fattigt liksom.

Blir ju "kul" tycker vissa att se på i tv.

haha, fick denna idé i huvudet nu

Tänk om dom gör ett dokuprogram om oss. Visar hur vår vardag funkar och vad vi försover oss till och allt annat

Skulle vara knasigt, men kul för alla tråkmånsar att se vad dom miste i livet när dom bara satt på sina stolar och var "vuxna"

@8 jag har nästan varit med i tv, eller mina underarmar har minsann varit med på nyheterna!

Nejdå, jag har inte fått fnatt de har varit med eller ja bilder av dem i alla fall. Det var ett inslag i nyheterna (minns inte om det var Aktuellt eller Rapport) om mig och hur jag blivit illa behandlad på ett behandlingshem, det var för snart 10 år sedan. I alla fall kvinnan, min bonusmamma som var den som gav mig styrka att ta mig ifrån en ohållbar situation, ganska precis innan jag gick under helt och som jag bodde hos i 3 månader bad att få ta kort på mina något ärrade underarmar, jag minns inte exakt varför) i alla fall jag var inte med i inslaget, men däremot var korten på mina underarmar inklippta på ett ganska läskigt sätt (som korta "flashar") så jag har delvis varit med i Tv.

Sen är det väl med kändisar som med alla andra en del är jättetrevliga människor andra mindre trevliga! Fast de hade de kanske varit även om de inte varit kända det hade bara varit färre som visste om det 

Usch då, det lär inget vidare det du varit med om i ditt liv. Kända underarmar, det ja he he.

Jag är ingen kändis precis, jag bara retades lite eftersom jag varit med i tv och radio och på teaterscen. På tv var kanske ca 10 år sen och radion och scenen var en massa år sen, över 40 år faktiskt he he he

Jag har blivit lite ärrad av det lilla kändisskap jag haft, det är nervöst med allt folk och jag har inte riktigt lärt mig att hantera det, tror att jag kommer bli studiomusiker ist och spela inför små skaror av folk.. :S Läskigast är autografer och när folk vill prata, jag pratar gärna om saker som inte har med musiken att göra, tyvärr så frågar folk mest stela frågor om musiken. Sen kan man ju vara kändis i olika kretsar men jag antar att vi pratar om inför hela svenska folket? När är man kändis :p är det när någon har en poster på en?