Vantar och örhängen har jag inte hela par av särskilt länge. Det har hänt att jag lämnat shoppingkassar på bussar och tåg, men inte såå många gånger…

Och ett par gånger har jag snattat, helt enkelt för att jag travat ut ur butiken med en vara jag glömt att jag hade i handen. Eftersom jag är en sån där ärlig själ gick jag tillbaks och betalade. Jag vet fortfarande inte hur jag passerade larmet?

Jag säger som Timmelin, tur att det finns snälla människor som säger till när man tappar och glömmer saker!

Jag har ryggsäck av den anledningen att man inte så ofta lägger bort den utan den sitter på ryggen. Men jag har glömt saker ja, bland annat en mp3-spelare för 1500 i en provhytt. Och så en ny mobiltelefon på tåget med en massa foton man aldrig får igen.

Jag förlägger ofta mina saker, men lyckligtvis brukar jag komma underfund med det ganska snabbt och få tillbaka dem. Jag har dock lyckats bli av med åtskilliga mobiltelefoner på genom åren. Och påsar. För att inte nämna paraplyer. Paraplyer är en förbrukningsvara i min värld, med tanke på att jag tappar bort dem titt som tätt.

Paraplyer ja, hopfällbara paraplyer försvinner ALLTID första gången jag använder dem. Jag måste köpa såna långa med klyka, annars blir de kvar på tåget.

För ungefär ett år sedan när jag var ute på en klubb, lyckades jag tappa bort såväl min handväska som skorna jag hade på mig (har ingen aning om hur jag bar mig åt). Tack och lov, fanns det en främmande kille där som var vänlig nog att leta rätt på sakerna åt mig.

Har inte ni den tendensen också att tro att grejer är borta som kort tex bensinkort, kreditkort mm, nycklar och så har man bara lagt dom på ett annat ställe. Fattar inte hur dom hamnade där

#6 Eftersom jag är så medveten om att jag har en tendens att förlägga saker, försöker jag överkompensera det med extra mkt kontroll och bestämda platser för saker och ting. Är därför en ordningsfascist utan dess like.

Däremot har jag en mamma som dagligen tror att hon har slarvat bort såväl bilnycklar som nycklarna till huset, sin plånbok, väska, mobiltelefon och allt annat som öht går att tappa bort. Ja, det har t o m hänt att hon i stället för kaffekoppen har lagt sin BH (!) i micron, ställt filen i skafferiet och glassen i kylskåpet. Vore det inte för att hon har en förhållandevis god koncentrationsförmåga och är utomordentligt duktig på att organisera och ta itu med saker, skulle jag ha trott att även hon har ADHD.

#7 Hon kanske har lärt sig kompensera för sina svårigheter? Det låter ju som att du har ärvt nånting från henne…

#8 Jag har faktiskt ingen aning. Jag har alltid trott att ADHD:n kommer från min pappas sida, eftersom jag är helt övertygad om att hans bror uppfyller kriterierna för att få diagnosen (han bor dock i Grekland, så det blir svårt att få det bekräftat). I min mammas fall tror jag snarare att hennes virrighet är stressrelaterad. Hon har inte varit sådan tidigare.

• Jag gör någon slags rituell dans för mig när jag kliver av tunnelbanan eller bussen. Tittar bakom mig, på sidan av sätena, etc. Känner på fickorna var jag har saker. På stan, om någon ska möta mig och ber om kännetecken säger jag "hon som gräver i handväskan". Jag har en relativt liten handväska, men jag lyckas på något sätt tappa bort plånbok, nycklar, mobiltelefon och komihåglappar i den lilla handväskan. Alltså inuti handväskan! Det har hänt att jag har vänt om för att börja leta efter min mobiltelefon där jag sist befann mig och sen ringer det i fickan!
• Innan jag kommer hemifrån är det helt hysteriskt, men jag börjar i alla fall i tid med att leta nycklar, plånbok, ev biljett, kallelse, etc. Jag vet inte hur många gånger jag gått tillbaka till en affär bara för att hitta min egen kasse på golvet där inne.
• Jag har fullständigt tappat bort saker i mitt eget hem. Mitt årskort på skansen. Min MP3-spelare, en favorit-cd, såna saker. Jag kan stoppa saker på de mest konstiga ställen för att jag ska komma ihåg var de är. egentligen skulle anslagstavlor över hela lägenheten vara bäst för allt måste vara framme och gärna i ögonhöjd.

#10. Ja jag har nu en stor väska men storleken spelar ingen roll. Tex när jag ska gå in i affären och handla och sedan kommer ut och ska öppna bilen. Förhoppningsvis ligger bilnycklen i jackan men vet inte hur många gånger jag liksom har staplat upp allt som finns i väskan på motorhuven på bilen. Läppstift, plånbok mm. Är ju bra för det som är skräp hamnar ju i papperskorgen vid affären. Bra sätt att rensa väskan liksom haha

Nej, väskan glömmer jag aldrig (peppar peppar ta i trä..), men däremot glömmer jag de flesta andra saker. Har blivit otroligt less på mig själv många gånger då jag glömt viktiga saker som sedan kommit bort.

Fast det kan vara roligt ibland också, som häromdagen då jag hittade tre tröjor i skåpet i stallet. Visste inte ens att dom var borta, men när jag började fundera som hade dom varit borta i två år.. Plötsligt hade jag ju tre tröjor till. :)

Haha, ja och väskan har jag alltid fått tillbaka

Och alla andra grejer som bara är borta liksom men som dyker upp senare.

Ska vi glädja oss åt våran snurrighet så kan vi ju se det komiska i det hela och se att vi har födelsedagar och julaftnar flera gånger om året, i veckan, om dagen om vi ser allt som bara dyker upp plötsligt

Visst?

har aldrig haft väska..

Tappat något annat svea då?

Eller tillhör du dom som är ordentlig

# timmelin  jag kollar mina fickor hela tiden.. nått slags tvång men ändå inte.. men jaa.. paraplyer.. har jag för länge sen gett upp.. jag e dyngsur om det regnar..

Haha.  Det positiva med det är ju att du kan hoppa i vattenpölarna också. Och njutan av regnet.

# 17 det gör jag ibland oxå,,, men bara ibland.. heheh

 Gott. Häromdagen så gjorde jag en snöängel i snön i trädgården. Det var skoj och tonårsdottern skrattade åt sin tokiga mamma