Hejsan!

Jag är 15 år och har ADHD.

Har du kontakt med barnhab? har sj'lv inte varit där än, men ska dit nångång tror jag.

Hej! Alla våra kontakter har vi på BUP, psykolog, psykiatriker osv. Vi har aldrig varit på barnhabiliteringen…

Jag har ingen men är en flicka=) Eller vad det nu kallas när man är 23=) Det finns en hel del föräldrar här som du kan dela erfarenheter med.

#0: Jag har. :-)

Jag har en dotter med ADHD.Hon är 13 år.ADHD-center har "kurser" för både barn & vuxna.samt många som förstår vad man menar…

Ja ibland känner man sig så frustrerad. Har en son med AS. Och man behöver verkligen känna och prata med andra.

Vi är ett bra forum, så  ställ bara dina frågor så kan vi se om vi kan hjälpa dig

Tack för era svar. Jag hoppas att jag kanske kan hitta en liten nisch här..

Vi bor i en liten stad så det där med ADHD center det finns inte. Många lärare vet knappt vad det är och ännu mindre hur det kan te sig.  Sen att det dessutom är flickor vi pratar om det är ännu mer främmande. Båda tjejerna är utåtagerande, är ofta i slagsmål osv De har båda jätte svårt för det sociala och stora uppmärksamhets problem.

Den äldsta äter eqvasym med god efekt. Vi provade Concerta ett tag för att effekten skulle vara längre på eftermiddagen men det blev en resa i helvetet i stället. Tics, tvångstankar, yrsel, sömnrubbningar ja allt man kan tänka sig åkte hon på så det va bara att sluta. Nu efter 3 månader är ticsen nästan borta  men inte helt.

Jag ska erkänna att jag är helt slutkörd som förälder, orkar inte med alla dagar. I bland vill jag bara ge upp och skita i hur det går för dem. I bland känner jag bara för att flytta från barn och man för att äntligen kunna tänka på mig. Tålamodet är borta, orken likaså. Går hos en psykolog en gång i veckan som tur är. Jag har slagits med skola, föräldrar, släktingar, läkare och jag har lyckats ganska bra ändå.

Men jag förstår inte mina barn. Jag vet inte vad de upplever. Är deras värld annorlunda? Varför kan ett litet ord utlösa världens katastrof i deras ögon? Varför är de så fixerade vid godis och mat? Kompensation det vet jag men hur ska avleda det?

Rörigt innläg, förlåt. Jag kan tänka mig att många förstår vad jag pratar om och vet hur jag eller mina barn känner sig och bara det känns skönt.

Tack än en gång för era svar

Chris

oj! du måste få avlastning! finns det något sånt i er kommun? fråga dina kontakter om det. du blir ju inte en bra mamma av att vara helt slutkörd. jag bor i en lite större stad, här finns lägerverksamhet och liknande dit barn åker så att föräldrarna får avlastning.

om de slåss å så låter det som att de är i en miljö som inte riktigt fungerar. de måste få den hjälp de behöver i skolan osv.

testa positiv förstärkning. när de gör något bra, kommentera det med mycket beröm. när de gör något dåligt kommentera det bara "jag såg att du.." och sedan inget mer om det. då blir de mer intresserade att bli sedda för det som är bra. (kanske.. jag känner ju inte dina barn..)

prova också händelsesaga, typ rita upp vad som gick snett och sedan ritar ni sagan en gång till men med ett annat bättre slut, det kan få dem att förstå orsak-verkan..

hoppas hoppas det går bra. styrkekramar!!

Det jobbigaste är ju att man som förälder måste ligga steget före våra barn.Och även om vi så gör finns det ingen garanti för att det funkar just den gången.

Jag har själv ADHD och kan på så sätt ev förstå min dotter lite bättre.Men det är inte enklare att själv ha ADHD och vara mamma för den saken skull.

medicinerig är bra och ofta väldigt viktigt.många många gånger måste man oxå släppa på tankarna man har kring varför dom ec bara äter en viss sorts mat,eller varför dom gör allt för godis osv.Min dotter äter mat,det hon tycker om.Och så är det,då och då smakar hon nya saker,och ev gillar hon det oxå.så bra tänker jag.En maträtt till.godis & cola funkar inte alltid på samma sätt hos en som har bla ahdh som som dom utan.Utan det är ett självmedicinerings sätt.Enklet uttryckt.Och tänk så smarta barnen är då,dom har alltså omedvetet hittat ett sätt att hålla sig lite lugnare på och lite mer koncentreade på.

Det är oerhört tungt och tufft att slåss mot skolan,kommunen,läkare,släkt osv.Jag vet och förstår hur du mår.Jag har oxå full förståelse för att du vill bort,bort,bort,fly långt bort och skita i allting.Det är okej att känna så .. som så många andra sagt till mig här på Bokstavsfolk i fokus..du är inte mer än människa..Och det är överjävligt.Men du är väldigt vädligt bra mamma,människa och det hoppas jag du förstår.Ev kommer ingen annan någonsin i din omgivning förstå,eller ge dig en kram eller klapp på axel,men försök och komma i håg att du är värdefull,du är världens bästa mamma till dina döttrar.

Om du kan så låna eller köp boken : flickor med ADHD.finns även en artikel här om boken du kan läsa.

bok artikel

Det är oxå viktigt att ta sina mediciner på ungefär samma tid,att äta regelbundet,att sova bra.Det är såna saker som jag upplever spelar stor roll för min dotter och mig själv.Maten här hemma är svår,men jag lagar väl två rätter då..bara ungen äter.

fråga på..här svarar vi så fort vi kan och orkar.

stor kram till dig och dina tjejer…

Bara som ett litet tipps, försök att minska ner på allt vad socker heter, det kan ha en possitiv effekt, sen finns det nåt på hälsokostaffären som ska vara bra just för koncentrationen för ADHD/ADD (IQ eller EYE Q) nåt åt det hållet iaf tror jag att det heter.

Ett annat tipps kan vara att starta en föräldragrupp för vuxna med barn som har ADHD/ADD eller som i ditt fall flickor med ADHD/ADD, Det har iaf jag mycket positiv erfarenhet av. Starta en själv lr gå genom habilitering/BUP.

Tack för era fina ord det värmde verkligen.

Boken "flickor med ADHD " har jag precis läst och den är kanon. Jag ska beställa den, så att jag kan gå tillbaka och läsa flera gånger.

Yngsta tösen är extrem sockerkänslig så vi undvikr så gott det går att ge henne sötsaker för hon klättrar på väggarna då…

Jag försöker ge dem myket beröm, har gått kurs på bup om positiv förstärkning men det är inte lätt alltid.

Jag gör så gott jag kan i alla fall.

Tack än en gång för alla underbara svar

Chris

# 11

NEJ DET ÄR INTE LÄTT! OCH DET KOMMER DET NOG ALDRIG ATT BLI! SÅ TA VARA PÅ DOM SMÅ STUNDER DET ÄR OKEJ ÄNDÅ.

Fråga på.. fråga på .. fråga på.. tips ideer osv är aldrig fel att få.

kram