Jag har nog aldrig egentlgien kännt att jag vill vara mer "anpassad". Inte innerst inne, jag har däremot många gånger varit bitter över att samhälltet är så uselt på att anpassa sig.

Visst anser folk att jag är märkig ibland men å andra sidan tycker jag att rätt många männskor är märkliga så tja. Vi är olika=)

Och nej, du är varken konstig knäpp eller något annat.

Ja känner nog som dig hanna. Är nöjd med den jag är men visst är jag annorlunda. Vet inte om det känns mer med åldern, men har fått för mig att man ska vara tråkig och "vuxen" när man har passerat 40 års strecket och jag är inte sugen på det.

Därför jag trivs bäst med vänner som är precis likadana som jag.

Dessutom så har jag alltid mera roligt med dom unga tjejerna på jobbet och kan tillsammans med dom tycka att vissa i min egna ålder är så enoooormt tråååååkiga.

Glömmer att jag är i samma ålder  som dom som är tråkiga.

Ett plus i kanten är att dom unga tjejerna tycker att jag är rolig. Och min väninna med ADHD.

Vill jag fortsätta med det eller vill jag anpassa mig, nä tack

Hur blir ni när ni är 40? NI unga tjejer?

Ha ha ha, skrattar gott åt din beskrivning Timmelin. Jag är likadan. Passar bäst ihop med yngre eller äldre människor.

Jag önskar att jag vore annorlunda och ändå inte. Jag trivs ganska bra med hur jag är men det som stör mig är att jag inte passar in någonstans och att folk tittar snett på mig eller tycker illa om mig

Det är lika på forum. Märker att folk inte vill kommentera det jag skriver längre så jag har slutat att skriva om mig själv även om jag flera gånger har vart i stort behov av det.

Det verkar som om de flesta tycker illa om mig efter ett tag men jag vet inte vad jag gör för fel. Så typiskt mitt liv alltså

Jag har saknat dig på forumet aspie

Jag känner likadant, därför mina frågor då och då för att ta reda på vad folk tycker om mig

Fortsätt att skriva aspie, saknar det

Egentligen så tror jag att det är vi själva som tror att folk tycker illa om oss. En konstig känsla bara för att vi inte är " Helt normala" enligt oss själva.

Och visst har vi mycket att kämpa med. Men du aspie nu står vi på oss och ser till att världen ser sådana som oss

kram

…hela mitt(nästan)har jag försök streva efter,att vara som "alla" andra.Jag har alltid trot,att andra vet bätre om allt o alltig än jag osv

Men i dag är glad,att ingen kunde knäcka mig helt allafall,att tro att vi alla ska vara "stereotypper"o att värden är bara till dom o inte till en med adhd….Pöh-höh-hööö

JUU..I DAG ÄR JAG STOLT O GLAD O LYCKLIG KVINNA.INTE SKULLE JAG VILJA VARA NÅN ANNAN ÄN INISKLO.INTE…..

Jag säger bara,att det har varit värt,att kämpa…o dom som inte tycker om mig kommer inte tycka om mig hur jag än är…

timmelin tummen upp till oss

Fasen det där sista du skrev tycker jag om

jag citerar dig: Att dom som inte tycker om mig kommer inte att tycka om mig hur jag än är.

Det stärker våran självkänsla

jippi

älskar dina ord inisklo

Har nog ingen koll på hur gammal jag är

Vet i och för sig att jag ser ung ut för min ålder men jag blev paff då folk i min ålder är gråhåriga och rynkiga. hihi

Kan jag verkligen vara över 40 haha

Ja det var bra skrivet av dig Inisklo

Timmelin, visst känns det konstigt att se på jämngamla för man känner sig långt ifrån lika gammal som dem

…heh-heh..Tack tjejer..kul att höra…

Men det är väl sant..hur man än säger,hur man än är,hur man än ser ut osv…har alltid nån annan nåntig o klaga eller presentera sitt utan,att man själv ber om åsikter osv …men om man själv säger  nåt typ mot eller sina egna åsikter,var man själv anser osv då blir det genast"katastrof"

Jag har kommit på,att dom människor som vill göra äns liv syrt är människor som mår bra av ,att se den andra att gå "under"Då får dom känna,att dom är bra o mår bra osv fast det är tvärtom,men dom inte ser detta.

Den dagen som är kommen,att det blir ombyta roller,att man själv visar vägen till domdå känner dom sig så hotat,att dom skyller på en…det går inte prata mig dig..det går inte o jäk-jäk jää…

Du aspie kör bara det som du anser, att är rätt för dig osv. Visa fast hela värden att du har mycke att ge med dina skivande osv Glöm ite bort,att alltid fins det människor som"passar "inte äs livVi får också välja..dom som inte tål oss är inte värt det heller…eller??Vi vuxna kvinnor vet väl i det lege va vi vill o inte osv.

INTE MER DETTA SOM VAR I GÅR…ELLER VAR DET FÖRGÅR

STRÄCK PÅ RYCKEN O NACKEN O HUVUDET UPP OCKSÅ(men inte så,mycke att du ramlar bakåt) VAR STOLT ÖVER DIG!

#8  har du sätt mig timmelin

haha. nä inte ännu men skulle vara kul att göra hihi

Jag är väl som de flesta andra utåt sätt. Är tråkigt normal. Det som märks av andra är väl hur virrig jag är, mitt dåliga minne, att jag pratar innan jag tänker och sånt.. Men så kan ju de som inte har NPF vara också.
Socialt sett fungerar jag oftast utan problem. Förutom att jag kan uppfattas som elak och skarp då jag inte har något bra filter för munnen, så det mesta jag tänker kommer ut.

Är mest inombords jag inte är så vettig, är ständigt orolig i kroppen och måste kämpam ordentligt för att kunna fokusera på saker. Hypertänker för jämnan och tankarna går alltid på högvarv. Och så vill jag inte vara, ser inget positivt med det alls.

Jag passar in är inte ett dugg annorlunda utåt, det är inte mitt problem, men jag vill vara som de som inte har ADHD inombords också.. Jag vill fungera optimalt helt enkelt.

#11

 #12  Hypertänker för jämnan och tankar går alltid på högvarv…skriver du..

samma här o har fått höra mycke  av detta från andra,att det är inte bra,att  tänker för mycke

 att inte vara så djup tänkande själ o.s.v.Jaa det kan vara jobbit mellanåt men jag är glad i dag att jag har den förmogan..tänk bara vilken kapasitet man har i huvudet,att man kan tänka..jag har haft mycke nytta av detta om du förstå mig rätt.

När man får hjälp o arbeta med sig själv kan man bli av med ADHD eller att det blir lättare hantera till o med utan medicin.

#13: Nä, det är inte bra att hypertänka. Det tar så mycket kraft ifrån mig.. Så onödigt mycket energi. Men det har blivit bättre i alla fall, inte lika extremt längre.
Jag skulle tycka det vore skönt att slippa tänka faktiskt..

Fast ADHD är inget man kan bli av med, man kan komma på sätt som underlättar för en, men man kommer aldrig bli av med det.

#14 Jag förstå…det tar mycke på krafter..men jag har blivit så van med detta,att det går typ automatiskt..tänka o tänka.

Jag har inte tänkt så nu sista tiden,att det skulle vara skönt att slippa tänka,men när du på mitt om det kommer jag ihåg,att så tänkte jag också,men kanska länge sen.

OK ADHD är typ konstant men som kan bli lättare att leva med.Då har man det hela livet ut.

Alla tycker att jag beter mig konstigt. Men jag tror inte att jag kan göra något åt det. Jag önskar att jag vore mer anpassad för samhället; att jag kunde fungera bättre och mer normalt.

#16 ….men lilla vän..vem skulle inte tycka om det som du skriver,eller har haft såna tankar som du iblad.

Men jag kan lova till dig,att allt kommer säker gå bra för dig.Bätre o bätre…jämför inte dig till massa andra människor,kompisar osv DU ÄR DU.

Jag förstå dig…men det är inte så lätt till en vuxen kvinna erkänna,att du har kommit så långt,med allt o lite till.

Du har bara vänner här i sajten som peppar,du kan skriva av dig ,dom känner som du osv o jag vet inte så mycke om dig o va du "bär"men en sak är säker också…Här i livet  är  din plats också…

Jag ville skriva nåt till dig,men ju mer jag skriver destå svårare blir det

O varför måste man hela tiden vara som alla andra?

Varför inte bara vara den man är.

Jag upplevs av min omgivning som en härligt galen typ med ett positivt sätt.

Har folk runt omkring mig som tycker att jag är knäpp men jag tycker dom är tråkiga och varför då lägga ner tid  på dom.

Men som sagt var ibland så mår jag dåligt av detta med.  Tror att folk är högfärdiga ( fast dom kanske inte är), har själv råkat ut för att folk har trott att jag varit det och det är jag ju absolut inte.

Jag älskar glaumor kläder, har helst festkläder på mig för jämnan.  Och vill inte se "tråkig" ut, hatar detta liksom. Kläder som får mig att må bra är det som gälle.

Jag förstår inte varför man måste se ut som alla andra.

Att va som alla andra är väl positivt men inte alltid.

Något som jag bara inte fattar är varför vi med NPF hela tiden får smällar efter smällar mentalt. Kan inte livet vara rättvist.

Ge en dust av mina smällar till tråkiga tanter i min ålder, hatar när dom gnäller för småbagateller mm.

Nu är jag förbannad, låt inte oss med NPF få allt utan fördela lite av livets skit till de utan NPF också.

#17: Fint skrivet, kompis.

#19 kram till dig

…jag han sakna er lite igår fast vi "känner"inte varanda så bra än men "lådan"kan göra mig när den fungerar just som den själv vill o inte som jag vill

timmelin o ni andra…

Det kan ta lång tid många år,att man nå till det att man är som man är o till låter det också vara så.

När jag har nåt det som jag har idag…har många andra hunnit försvinna från mitt liv..DOM ÄR KVAR SOM ALLTID HAR TAGIT MIG PRECIS SOM JAG ÄR. DOM HAR SÄTT MIG SOM JAG GENTLIGEN ÄR OSV

KRAM TILL ER ALLA!

ps…GLÖM INTE BORT DET FINNS BRA EN(ETT?) AV OSS O DET ÄR VI

Jag är egentligen väldigt nöjd med att inte vara som "alla andra". Och vad innebär det, förresten? Jag inbillar mig att var och varannan s k normal person där utanför min dörr känner sig annorlunda och utanför i något avseende. Även de som betraktas som ytterst "normala" av sin omgivning.

Hur som helst, tror jag att det skulle vara extremt trist att vara en person som är sådär lagom och normal att man kan använda den som måttstock för resten av befolkningen. Jag skulle inte trivas med det ett ögonblick. Så på ngt vis måste jag medge att jag trivs med att vara alienerad, udda och märklig och gärna ikläder mig den rollen i kontakten med omvärlden. Men jag vill egentligen bara vara sådär "lagomt" underlig att jag mest uppfattas som en smått excentrisk filur som trots allt ändå är förbaskat vettig.

Samtidigt har jag en liten inneboende längtan efter att få vara just normal. En vanlig 30-årig tjej, liksom. Med allt vad det innebär. Fast då syftar jag främst på hur jag lever och inte på hurudan jag är som person (även om det ena givetvis inverkar på det andra). Jag är övertygad om att allting vore så väldigt mkt enklare om jag vore en sådan där "medelsvensson". I vilket fall som helst, hade det varit lättare om jag kunde anamma samma värderingar, vardagssysslor, livsstil och egenskaper som premieras ute i samhället. Definitivt enklare, men jag tror att jag skulle krevera på kuppen. Är det värt det? Aldrig någonsin. Jag är jag och jag tänker aldrig sluta upp med att vara någon annan än just jag, oavsett hur komplicerat livet än blir p g a detta. För det är även just detta som kan göra livet så spännande, oförutsägbart och härligt.

Tycker min omgivning att jag är konstig? Jag vet faktiskt inte. De som inte känner mig, tycker nog att jag verkar vara som "alla andra" där ute. Och mina vänner tycker nog främst att jag är ett pikant och ganska trevligt inslag i de flesta sammanhang. Min familj tycker dock att jag är konstig. Men främst jobbig, tror jag. De förstår sig inte på mig (och jag förstår mig heller inte på dem alla ggr).

Tycker jag att du är knäpp och konstig? Nej, inte konstigare och knäppare än vad jag är, eller någon annan här inne. Och bara på ett gulligt och charmerande sätt.

Ibland skulle jag vilja vara som "alla andra".. men jag trivs ändå rätt bra med min bra fantasi, mitt smittande glädjehumör och den bästa humorn på jordklotet! Den är så bra att jag till och med skrattar åt det själv, det borde ju innebära att det är riktigt kul!

Det finns dock gånger då jag absolut inte vill vara mig.. Jag vill vara sk. normal.. Det är gånger jag får nåt impulsivt ryck och springer runt i skolan och skriker och sjunger och är superhögljutt, jag hör inte att jag är högljutt, men skrattar någon lite högt bredvid mig, så går mina öron sönder typ. Så måste ha varit riktigt högljudd!

Kan till och med få såna ryck på stan.. Det bara händer ju.. och många tror att jag gör det med meningen.

#23 Din sprudlande energi smittar av sig på mig, som sitter här bakom min skärm och inte har fått en minuts sömn. Det krävs en bokstavsmänniska för att lyckas med ngt sådant! *övertygad*

Jag känner förresten igen mig i det där med humorn. Min humor är en ständig följeslagare i livet och jag måste medge att jag ofta skrattar åt mina egna tankar, skämt eller åt att jag är så förbaskat hopplös på vissa typiska ADHD-sätt. (Som i går t ex, när jag lyckades välta pojkvännens matbord för att jag var så hiskeligt klumpig.) Hehe. Jag är ett litet komiskt inslag i vardagen och det bjuder jag så gärna på.

#24 Klumpig!?! Det är ju mitt förnamn!! Jag har blåmärken på armen, och framför allt på benen för att jag går in i skåp, bord m.m.. Sen slår jag alltid in i saker för att jag tappar balansen Jag kan typ stå still och helt plötsligt ramla omkull, haha

#25 Hehe, samma här. Jag har alltid blåmärken och vet aldrig vad jag fått dem av. När jag var yngre och bytte om efter gymnastiken, brukade jag få frågan om jag blev misshandlad hemma p g a alla blåmärken.

#26 Det är nog inte ovanligt att andra kanske tror att man blir misshandlad hemma.

#26 #27 Här har ni en till som jämt får en massa blåmärken. Många har trott jag blivit missahandlad. En gång hade jag 87 blåmärken på bara benen ha ha

#28 Oj, att du har suttit och räknat är också imponerande!

Ja och en härlig styrka hos oss är att vi har en enorm bra självkänsla faktiskt. Vi skrattar ju åt oss själva hihi

Som häromdagen då jag glömt mina typpåsar hemma och skulle handa på coop. Tror att papperspåsarna som jag har köpt går att lasta lika mycket i som i mina tygkassar. PANG sa det när kassarna gick sönder när jag lyfte dom i vagnen. Handlar ju jämt med en sådan där scanner så därför detta kunde hända i affären.

Men jag skrattade bara åt mig själv, går och hämtar nya kassar vilka jag anser att butiken i detta fall får bjuda på.

Vi är sköna tjejer här inne ( och killar också, men tror inte att dom är igång lika mycket eller? ) Var är ni sköna killar. glömmer jag att ni är killar och bara sköna typer eller?

Men att skratta åt sig själv är enormt starkt och skönt

23# O jag gillar ditt sätt när du bjuder och är härligt galen i skolan. Fortsätt med det. Varför bara bete sig som fjortisarna som sminkar sig och kollar killar och tror att dom är mer värda än dom andra.

#29 Ha ha ha, ja det var ju så många att jag blev tvungen att räkna dom

#31 hahaha! Jag skulle nog tappat räkningen

…oooo va sköt o vara här o läsa…inte att det skulle vara nåt roligt,att vara ???int vet jag…Ni är bara så härliga människor som skriver så mycke av erat liv här o det mästa känner man igen.

Det är lite "typ knip i magen"för jag har aldrik nånsin kännt så här just,att jag är faktist inte ensam med allt "konstigt"Jag har också människor runt om mig som tycker,att jag barnsligt ärlig( gott menat)"har humor,skrattar mycke skojar mycke är snäll omtänksam haha-hah-haa Gud vat allt..ni förstå var jag menar för ni är ju likadana…det som man har fåt läsa o vilken uppfatning jag har fått.

Mina"nära o kära"har allright hafs förståelse för mig på något vis fast det var jag som fick bli vuxen redan 6 år ålden o alltid har det varit jag i mitten om "folk"har bråkat osv även i dag är jag "medlaren"skit!

Nu menar jag grannar,kompisar osv för mamma o pappa är döda o syrran bor 4mil härifrån…henne har jag inte träffat sen 2007 min bror bor härifrån 2,5 mil han har jag inte träffat sen 2005…jag har ingen typ familje.När allt tog slut mellan oss då deras vuxna barn med sina barn också försvan från mitt liv.Så är det när man är inisklo

Äs..nu skriver jag inte mer…

Jag har lärt mig livets läksa på något vis….om det nu passar säga så…

ÄLSKA

   LIDA

      OCH FÖRLÅTA…

#33 Du är go Inisklo KRAM

#33: Kram till dig, Inisklo.

Och en kram till alla här inne också, naturligtvis!

#35 Kram till dig oxå Lina

Jag skulle vilja vara mer normal i det avseendet att jag vill kunna fungera battre nar det kommer till saker som koncentration, lasa av andra manniskor osv. Bara bli av med de drag som gor vardagen svar alltsa, inte allt som har med min personlighet att gora.

…himmel o pannkaka..den här lådan fungerar..oi var jag har för sökt komma hit sedan jag sist var i den här tråden…prata om jobbig person..kääk prata om jobbik "låda"o bredbands linjer,eller..äs..nu är jag här…

Jag skulle rätta till lite texten som jag skrev sist i #33 det skulle vara så här o lite till.. det är från en fin melankolisk Finsk sång..som passar till många saker när man inte kan mer,eller vill inte mer men, såna som är som hönör,tuppar som hackar på en eller gamar som vill äta upp en levandes osv

ÄLSKA

   LIDA

       GLÖMMA

             SORGENS TÅRAR TORKA BORT

Det är fint om man förlåta,men teksten ska vara så..var mening o skriva o nu har jag gort det..

Kram  inisklo

Instämmer till fullo med #5

Oj, jag hade missat inlägg #5 Tack Timmelin för de fina orden och kul att du Gunnel håller med