Gnälla av sig tråd *långt*
Ja det måste vara något fel på min yngsta tjej. Hon är banne mig inte stilla för en sekund. Springer runt, hoppas och bara är störig. Ursäkta språket men jag är så förbannad idag så jag spricker.
Hon sitter inte nånsin stilla vid matbordet utan det skall springas upp och ner hela tiden. Är hon inte vid matbrde så skall det klättras över allt. Hon pillar på allt och är hårdhänt med Pepsi (vår hamster) Fattar typ ingenting av det man försöker att säga till henne. Det fastnar inte i hennes hjärna heller, hon lyssnar ju inte ens på vad jag har att säga. Hon får igång dom andra två och det börjas direkt på morgonen varpå min dag blir helt förstörd.
Hon har jättesvårt att somna utan man får ligga och hålla fast henne så att hon är stilla men det hjälper inte heller.
Hon har alltid varit så här och det är väldigt krävande och dessutom har jag själv ADHD, bipolär och lite annat. Gubben jobbar ju på sjön så jag är helt själv med alla tre barnen. Dom andra två funkar någolunda bra så länge som minstingen inte trissar upp dom.
Om ni undrar så är hon bara 3 år och kan inte i detta nu göras en adhd-utredning.
Tidigare ikväll så skulle min äldsta flicka vara med i Småstjärnorna som sexan i skolan ordnat. Detta fick jag vet bara för någon dag sedan om vilken dag det skulle vara. Igår fick jag reda på tiden. Idag två timmar före så får jag veta att det skall kosta pengar. Jahaa liksom. Kunde dom inte ha klämt ur sig det tidigare. Har inte en cent hemma eftersom jag bara använder kort när jag handlar. Ungarna hade lite pengar i sina spargrisar men dom är från banken så jag har inga nycklar hemma. Fick ha sänder två grisar för att få ut lite pengar. För till banken kunde jag inte fara eftersom dom stängde och dessutom ligger både bankomat och bank inne i stan 33km bort.
Stressad, ångestfylld och så irriterad till max så tar vi oss dit och genast är minstingen där och förstör för oss andra. Hon är inte stilla för en sekund. Det var det hemskade jag varit med om och jag tänker ALDRIG göra om det oavsett om någon av dom andra barnen har något dom skall göra. Så länge som min man inte är hemma.
Hur klarar ni med olika diagnoser av barnen som kanske eller har egna diagnoser? För jag är helt färdig idag. Känner ingen glädje att ha minstingen hos mig längre. Messade och frågade farmor om dom kunde ta henne i helgen medan dom två äldre skall till stödfamiljen.
Cred till den som orkade läsa hit ner.

Tycker det är bra att du gnälller av dig.Det e ett sundhetstecken och det gör att man orkar lite till.Jag har som du vet 2 st tjejer.Tonåringar.Ensamstående.Och nej..det finns inget tips,trix eller så..Det är bara överjävligt och förbannat svårt.Ingens fel och ingen kan göra nått.Så känns det för mig ofta,helt jävla hopplöst helt enkelt.Min äldsta har ej diagnos och vi har det bra nu.Jag njuter av det så oerhört mkt.Men vi har haft det så svårt..orkar ej ens skriva om det.Yngsta har som jag ADHD m.m.Jag sliter mitt hår,jag går sönder innefrån och ut,värker sönder,för jag måste hjälpa henne med sitt liv,med sina problem och jag har själv samma problem.Som om en bild skulle leda en annan som är bild.Det GÅR ju,men det GÅR ju inte alls bra.
Jag kämpar på precis som du.Vad annat kan man göra?
Jag älskar mina döttrar mer än ord kan beskriva och gör allt och lite till för dom,men det är så sjukt svårt.
Hoppas du orkar en stund till.Hoppas gubben kan hjälpa dig mer,eller farmor eller så.Det är bra med hjälp.
Vet ej vad jag mer ska skriva..kram på dig
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.