för att förtydliga det som jag skrev i slutet så på den tiden så visste vi inte om att han mådde dåligt av det.utan man märkte det på honom genom att han jämt blev arg när vi skulle göra något nytt som tex:åka till branäs osv..o nu när han vet om allt så gör han det han mår bra av..

Ja det är vanligt att det är så som du beskriver att din man har det när man har någon form av ADHD eller Aspergers.

Jag har samma problem som din man och min dotter oxå. Vi har båda både Aspergers och ADHD.

Ja, du kan vara hemlig här om du skriver ett PM till Cattis här på sidan att du vill komma till "kuddrummet"

Jag har ADHD och social fobi. Vet inte om det är vanligt, men kan inte tänka mig att det hänger ihop med ADHD'n faktiskt. I mitt fall beror det på andra faktorer.

Får han någon bra behandling för fobin?

Jag har alltid trott att det var social fobi jag led av men jag tror snarar e att det hänger ihop med ADHD, iaf, att vara i folkmassor, eller bara stå i en kö, för mej blir det för mkt information och jag blir stressad. Jag tycker oxå det är svårt att träffa nya människor, mest för att jag tycker det blir en jobbig situation och jag vet ej riktigt vad jag skall ta vägen, att socialisera är det värsta jag vet, då jag hellre är för mig själv, eller är med dem jag vill vara med.

Jag påbörjade en behandling för social fobi men slutade då jag insåg att jag trots att jag tex tycker det är jobbigt i nya situationer, människr mm så är det ej så att jag är rädd för att göra bort mig (vilket man gör om man har social fobi).

Lägg märke till att det är vad JAG tror, därmed är det inte bevisat eller sant (så ingen tar illa upp)

skönt o höra att det kan höra till adhd:n o det andra..

han får väldigt bra hjälp av psykologen o så.

men inte att han får hjälp till att åka o göra saker men sen han började "jobba" på  en 3timamrs aktivitet så har han mått så mycket bättre.

o gör saker osv.som idag åkte vi allihopa o gjorde saker,gick i affärer o så..så jag njuter av varenda sekund som han är med o mår bra av det..

men det tog väl emot lite men det går framåt,beror på hur han mår förståss.o aå  har jag börjat med att jag planerar o göra saker själv o att han vet att han får följa med om han vill.

så har hane ett val,men att gå på marknad o tivoli med barna o sånt det får jag göra själv.Men det jobbiga är folk som jag känner som säger: nä men är du här själv..o så går man med 3 barn..

skönt iallafall att han pratar om hur han upplever det när vi är ute o gör något.  som tex:han säger att alla glor på mig.

men det är hans tankar o oro som ligger bakom..

o så kan jag se på honom nu när han inte mår brai affären o då tar jag barna tex..