ang medicinering?
HEjsan,, Jag har ju en son med ADHD, trotssyndrom (odd) och touretts,, han äter Strattera och det funkar superbra för honom.. Själv väntar jag på en utredning och ser ju vilken hjälp min son har av medicinen och nu idag äter jag all möjlig konstig medicin, antideprissiva och ångestdämpande etc etc..
Så pratade jag med min syster i går i telefonen och hon talade om för mej att en utredning på vuxna är helt meningslös,, för visst man får en diagnos men man får ingen hjälp.. för som hon sa,, "tror du att dom skriver ut amfetamin preparat till vuxna? "
Jag ställer mej ju helt frågande till detta.. är det någon mening,,,? om jag misstänker att jag har ADHD,, är ganska övertygad oxå, kanske med en släng av något annat men om jag inte får någon hjälp iaf,, vad hjälper mej då diagnosen?
Mycket tacksam för svar..
kramar Linda
Jodå medicin är det du med största sannolikhet får. Det har jag blivit erbjuden på bredden och tvären.. annan hjälp däremot är det dåligt med. Sen ger en diagnos rättigheter till hjälp med tillexempel studier.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag är vuxen och äter ADHD-medicin, fick diagnosen som vuxen. Men även om jag inte fått medicinering skulle det vara värt det, har fått så mycket hjälp och stöd från NP-enheten i mitt landsting.
och,,, supertack för ere svar så snabbt..
nu ska jag sova och sedan knäppa syrran på näsam imorr,,, hon har fel…. inalnd blir jag så störd över att vara lillasyster,, alla andra tror att dom vet så mycket bättre och jag ingenting,, som om jag fortfarande är ett liten lillasyster.. :-( hm grrrrrr
tack, iaf nu kan jag sova utan agg tror jag.. ;-)
kra,
#4
Känner igen mig i det där med att alla tror alltid att dom vet så himla mycket mer än en själv.
Det är så galet många vänner och bekanta som sagt till mig att NÄÄÄ du kan inte ha ADHD. Nu har jag visserligen inte fått diagnos än men väntar på utredning. Läkaren på psykiatriavdelningen tyckte det lät som att jag mycket väl kan ha ADHD.
Sen känner jag ju själv att något är annorlunda med mig. Så den dagen jag förhoppningsvis får en diagnos så skall jag knäppa så många människor på näsan.
Det är verkligen jobbigt att bli i princip dumförklarad av folk när man berättar om sina misstankar. Förmodligen har dom inte ens koll på symptomen men ändå är dom tvärsäkra på att jag inte har ADHD.
Det var något debackel förut om att västra götaland inte skulle tillåta adhd-medicin till de som inte redan har det. Jag vet inte hur det gick med den saken. Men i så fall går det säkert att kringå på något sätt.
Ursäkta min upprördhet, men: Din syster borde ge sjutton i att uttala sig om sådant som hon uppenbarligen inte har den minsta kunskap om!
Och för att vara lite besserwisser, kan du upplysa syrran din om att det bara i undantagsfall skrivs ut rent amfetamin (läs; dexamfetamin) till de med ADHD-diagnos. De vanligaste ADHD-medicinerna (Concerta och Ritalin) har i stället Metylfenidat som verksam substans.
Jag är (snart) 31 år gammal och blev diagnostiserad med ADHD för så sent som för ett år sedan. I vuxen ålder, således. OCH jag medicinerar med Ritalin, som är en ADHD-medicin.
Jag har blivit väldigt hjälpt av min diagnos eftersom den gav mig rätten till en medicin som faktiskt fungerar på mig - till skillnad från alla dessa antidepressiva preparat som jag blivit ilurad genom åren. Så, ja; en diagnos kan göra hela skillnaden!
Starta ny diskussion