Det främsta för att få en diagnos är väl att det går ut över vardagen, att man har sådana besvär att man faktiskt behöver ta itu med det. Att man behöver hjälp för att fixa det vardagliga.

Får lite känslan i din text att du överanalyserar lite, förlåt om jag har fel, för skulle han haft stora problem så borde väl han också blivit utredd? Eftersom hans syskon är det tänkte jag.

Visst, han kanske har ADD med tanke på att det gärna går i arv, men kan han leva ett normalt liv ändå så ser iaf inte jag nån anledning till att gräva i det.

Förlåt om jag verkar hård, absolut inte menat så!

Hans storasyster och lillebror är inte utredda men systersonen är det. Anledningen till att storasystern och lillebrodern inte är utredda är väll att det inte fanns alls samma kunskap om det här då, men dom har haft samma problematik som han som blev utredd och eftersom det brukar gå i släkten så är dom rätt säkra på att det är ADHD det rör sig om. Förmodligen därför min pojkvän heller inte är utredd. Plus att eftersom han är så lugn så har nog ingen i hans familj tänkt att han har något eftersom alla är så koncentrerade på hyperaktiviteten.

Överanalyserar och överanalyserar. Nja mer så att eftersom pojkvännen har bokstavs diagnos i släkten och han uppvisar många grejer som skulle kunna tyda på ADD så kanske det vore skönt för honom att få hjälp. Att han har svårt att ta instruktioner och osv har påverkat hans liv ja. Tex när han jobbade inom bemanningsföretag så fick han åka ut på olika uppdrag och tex på ett ställe så fick han gå efter en dag då dom ansåg honom vara arbetsovillig??!! Vilket han inte är! Han behöver väldigt lång tid på sig att lära in arbetsuppgifter däremot. I vardagen så är hans glömska problem. Han tappar alltid bort nånting. Han blir precis som jag lätt kaosig i huvudet och har svårt att sortera tankarna.

Sen kan jag ju säga att jag kan ju också leva normalt men jag får kämpa som F*n många gånger för att det skall funka. Likadant med pojkvännen tex med jobb och så.

Jag har liksom tänkt på det länge att han har så svårt i jobbsammanhang och är så fruktansvärt virrig, svårt att lära in osv och nu när jag läst mer och mer ADHD och ADD så har jag börjat se sammanhang och att han har bokstavsdiagnos i släkten gör det hela ännu mer troligt.

Mer grejer som inte funkat för honom är tex skolan. Har flera gånegr hoppat på utbildningar men inte avlsutat dom, det är ju också väldigt tråkigt när det inte funkar och skulle han ha ADD och det är det som påverkar att han har svårt att genomföra studier så är ju också det en anledning till att få hjälp. Han har haft perioder av deppresioner också.

Okej, nu blev det lite klarare. :)

Vad säger han själv om det då? Tror han att han skulle kunna vara hjälpt av diagnos och medicinering?

Jag har pratat med honom om detta och sagt det väldigt försiktigt och förklarat varför jag tror att han eventuellt skulle kunna ha ADD. Han har tidigare inte tänkt på att hans vårigheter skulle bero på ADD. Han har väll som vi flesta med bokstavs problem fått för sig att han är dum.

Men nu har han själv börjat prata om att det låter ju väldigt mycket som honom och han känner igen sig väldigt mycket i symptomen. Så när han fått tänka lite på det här så tror jag att han kommer kontakta en läkare och prata om det.

Han och jag tror att om det är ADD skulle han absolut kunna bli hjälpt av medicin.

Jag är väldigt försiktig med det här när jag pratar med honom om det. Jag vill verkligen inte slänga en diagnos i ansiktet på honom utan låter honom smälta det och tänka på det själv och känna efter vad han tror.

Anledningen till att jag frågar här om ADD är för att jag vill gärna höra lite mer av ADD:are hur dom funkar, vad dom har svårt med osv.