Man behöver inte ha Aspergers för att råka ut för människor som tycker att det DOM tycker om måste DU tycka om. Eller människor som tycker att man lever "fel" för att man inte gör samma val som "alla andra".

Jag faller i den fälla själv ibland förstås, gentemot andra. Det är svårt att förstå människor som inte liknar en själv. Respekt är väl nyckeln. Man kan respektera andras val, även om man aldrig skulle välja likadant själv.

Det måste kännas rätt bra att ha en diagnos att klippa tillbaks med Aspie, när folk talar om för dig vad du skulle må bättre av?

#1. Nja, om det vore så enkelt! Efter att min diagnos blev ett faktum, så händer det titt som oftast, att min kära sambo "slänger diagnosen i huvudet" på mig - således tvärt om hur det borde vara! Hon kan liksom mästra ett mitt beteende med en utsaga typ: "Det där beror på aspergern; du måste tänka på det mera, så att du kan arbeta bort det…"

#0. Annars: bra klarläggande, aspie!  Just denna respekt för vår individuella särart är så viktig för oss - och samtidigt tydligen så evinnerligt omöjligt svårt för nt att förstå!

#1 Nä det är nog många som råkar ut för liknande situationer. Dock tror jag inte att alla har samma problematik som en med syndromet. Jag tänker mest på att alla som inte har syndromet gärna vill påstå och näst intill tvinga en med Aspergers att bli sociala mot deras vilja och påstå att vi mår bättre av det trots att många av oss tydligt mår sämre av det.

Det känns inte heller bra att kunna klippa tillbaks med en diagnos när man ändå aldrig blir betrodd eller förstådd tyvärr.

#2 Kul att det finns någon som förstår hur jag menar. Brukar ha svårt för att förklara/uttrycka mig så jag blir förstådd annars

#3 Det är alltid synd när människor inte får leva de liv de vill. Det var därför jag tänkte att du kunde använda diagnosen för att förklara.

Men det finns alltid människor som är säkra på att det är just deras väg är den rätta. Mot dem hjälper nog inte mycket tyvärr.

#4 Jo, jag hade nog kunnat använda mig av diagnosen om kunskaperna om det fanns. Tyvärr finns ju kunskaperna inte ens hos min psykolog. Han har hela tiden talat om hur viktigt det är för mig att bli mer social och börja umgås med folk. Det säger ju helt enkelt att han inte känner till problematiken tyvärr. Vet inte hur många gånger jag försökt förklara men inget går in

Jag har inget större förtroende för psykologer, så jag säger ingenting.

Du får en styrkekram av mig, Aspie!

Tack Lena. Du får en varmkram tillbaka Och allvarligt talat så har jag heller inget större förtroende för psykologer numera. Kanske en neuropsykolog skulle vara bättre att tala med eller rättare sagt, det är nog bättre

Jag har varit med om samma sak och håller med dig Aspie!

Men en stor anledning till att de vill att vi ska bli mer sociala "anpassade" är för att vi ska fungera i arbetslivet och kunna försörja oss!

#8 Ja, men det där funkar inte bättre för mig. Ju mer social jag är desto mer smällar åker jag på. Känner liksom att jag börjat få nog nu efter mer än 50 år. Jag vet ju att det inte funkar hur mycket jag än försökt/försöker tyvärr

Känner igen mig!

Angående jobb så finns det gott om intressanta jobb som inte kräver sociala färdigheter, men samhället brister fortfarande många gånger i att hjälpa oss att nå dit. För vi behöver någon form av utbildning, och vi behöver ork efter alla törnar man får på vägen genom livet.

Vad jag kan se så på en del håll börjar man fånga upp den yngre generationen och de slussas vidare bra, men har man några år på nacken så faller man handlöst mellan stolar, skickas runt som en gammal trasvante.

#9#10. Kära ni! Visst är det som ni säger. När man i sen ålder äntligen har fått en riktig diagnos, så inbillar man sig kanske,  att nu, nu ska jag få förståelse. Men icke - "etablissemanget" kör bara på som en ångvält, och vill bagatellisera aspergern. Ändå är den ju så avgörande viktig i sammanhanget. Det vet ju vi - men om vi försöker påtala det, ja då talar vi för precis döva öron.

#10#11

Precis så är det, och det är mycket frustrerande. Det känns ju ganska obehagligt när de som tror sig veta, ska försöka ändra på mig som är över 50 bast till att helt plötsligt klara av det sociala livet som en dans och börja fungera "normalt". Det är dessutom det sociala livet som skadat mig mer än jag klarar av så därför har jag bara blivit sjukare med åren.

Jag har kämpat på och försökt anpassa mig hela livet utan att det fungerat. Kanske inte så konstigt att man kraschar och ger upp efter så många år. Det sägs ju även att vi med Aspergers ofta blir mer och mer isolerade ju äldre vi blir. Inte alls konstigt skulle jag vilja säga

…Aldrig ser jag tillvaron klarare än i  s p l e n d i d  i s o l a t i on  …!

#13 Varulv! Har du missat att du fått PM igen?

#14. Eh… - När skulle det ha skickats?

#15 Skickade det dagen efter jag fick ditt PM

Vilka jobb passar en person som är ointresserad (orkar inte med/ förstår inte) människor? Vi kanske kan hjälpas åt att komma på några jobb!?

Väktare ( om man typ övervakar på en fabrik på natten)

Hundtrimmare

Konstnär

målare/tapetsör ( om man får jobba själv utan folk runt omkring)

Städare/diskare efter stängning…..

reparerar kristallkronor eller ngt linknade med en smal nisch

Vilka jobb kan man göra hemifrån?

Jag tror att jag klarar av många jobb men bara några timmar per dag annnars blir jag helt färdig och den nedåtgående spiralen går igång vilket alltid leder till att jag går i väggen och mår pyton.

Någonting med datorer skulle jag vilja göra och då givetvis vill jag ha mer utbildning

#17

• avsynare
• svarvare
• fräsare
• montör
• filare
• etsare
• stenhuggare
• skräddare
• vagnmakare
• gelbgjutare
• möbelsnickare
• förgyllare
• dekormålare
• korsordsmakare
• revisor
• översättare
• guldsmed
• sättare (tyvärr ett mer eller mindre avskaffat yrke)
• gravör
• cicelerare (hur det nu stavas)
• slipare
• bilmekaniker
• elektriker
• vvs-montör
• brevbärare
• lantmätare
• biolog

Ja det får räcka så länge!